Det immateriella kulturarvet inkluderas i undervisningen med hjälp av digitalisering
Inom partnerskapsprojektet HEART (Heritage Art) utvecklades en verktygslåda för att bättre kunna samla in och använda det immateriella kulturarvet. Målet var att både konkretisera det breda begreppet immateriellt kulturarv och synliggöra det. I projektet deltog fem organisationer från fyra olika länder.
- Vi ville inom vårt projekt utveckla nya verktyg och arbetssätt för att undervisa om det immateriella kulturarvet och integrera dess teman i olika former av undervisning och utbildningsverksamhet, berättar Annamari Martinviita från Kansalaisfoorumi, som samordnade projektet.
- Det är för närvarande även viktigt att skydda och stödja det levande arvet, så att det kan ta nya former och leva vidare. Digitalisering är ett sätt att synliggöra det immateriella kulturarvet i den moderna världen.
De bärande temana inom projektet var gemenskapsbaserad konstfostran och transformativt lärande, som formade tillvägagångssättet. Med transformativt lärande, det vill säga förnyande lärande, avses lärande där tänkesättet och attityderna förändras.
Man funderade särskilt på hur de nya metoder och verktyg som digitaliseringen erbjuder kan användas för att göra det immateriella kulturarvet tillgängligt för så många som möjligt, det vill säga öka tillgängligheten.
- Vi skapade en digital verktygslåda inom projektet, där 360-kameror är ett viktigt verktyg. Med dem kan man skapa material som är mycket mer levande och detaljerat än en traditionell video.
Den immateriella kulturarvet karakteriseras i stor utsträckning av gemenskap
Det immateriella kulturarvet är ett oerhört omfattande begrepp, som i praktiken innefattar alla aspekter av människans liv.
- Begreppet är starkt kopplat till gemenskap – det immateriella kulturarvet är sådant som är gemensamt för oss. Det är lätt för oss finländare att identifiera till exempel bastun och bastukulturen som sådana gemensamma fenomen, konstaterar Hanna Pulkkinen från Kansalaisfoorumi.
– Ett annat bra exempel skulle kunna vara godnattsagor och att berätta sådana. Det immateriella kulturarvet är levande och föränderligt.
Och digitaliseringen och sätten att använda den i vårt vardagsliv är ju även vår tids immateriella kulturarv.
Östra Finlands universitet deltog som finländsk projektpartner, och därigenom blev bygemenskaper ett av temana.
- Vi undersökte vad som händer i en liten by. När människorna där känner varandra, finns det då några traditioner kring hur man umgås och vad man gör?
Det immateriella kulturarvet kan utöver vardagliga sysslor även vara något mycket specifikt, såsom fiolspel från Kaustby, som finns med på Unescos lista över immateriella kulturarv.
360-videor gav en känsla av närvaro
I projektet användes 360-kameror för att bland annat spela in workshoppar med lokala aktörer. De kunde till exempel vara workshoppar som handlade om hantverk och berättande. Materialet som spelades in med 360-kameror är så medryckande att tittaren inte nödvändigtvis ens behöver VR-glasögon för att uppleva en stark känsla av närvaro.
- Intrycket är ett helt annat än i en traditionell video, eftersom tittaren själv kan välja åt vilket håll hen vill titta och vilken deltagare hen vill följa, säger Annamari Martinviita.
I workshopparna stod 360-kameran på ett stativ bland dem som berättade historier, vilket gjorde att filmandet skedde obemärkt och deltagarna till och med glömde att situationen filmades. På så sätt blev materialet inte bara heltäckande, utan även autentiskt och naturligt, eftersom deltagarna inte framträdde för kameran.
- Som konstlärare har jag själv tidigare upplevt digitalisering som något svårt och känt att folk måste vara närvarande rent kroppsligen. Under det här projektet märkte jag att min inställning kan förändras – jag uppmuntrades att se att det nog är värt att utnyttja digitalisering, konstaterar Hanna Pulkkinen.
- Och jag märkte att det är helt fantastiskt att vi även kan ge andra konstlärare tips om hur man kan använda digitalisering för att lyfta fram både historia och det immateriella kulturarvet.
Digitalisering kan göra det lättare att delta i vissa situationer och sänka tröskeln för att senare delta på plats. Det är även ett sätt att avlägsna geografiska hinder.
- Kansalaisfoorumi är en riksomfattande läroanstalt, och vi vill nå människor i olika delar av Finland.
Bredden i kompetensen är stor
Man lärde sig av andra som deltog i projektet och fick rent praktiska tips – till exempel om hur man väljer en lämplig 360-kamera och hur man använder den.
- Den spanska projektpartnern hade mer erfarenhet av dessa kameror och höll därför en workshop om vilka modeller som finns och vilken prisnivå som är lämplig. De visade även oss andra olika sätt att skapa virtuella utställningar, berättar Annamari Martinviita.
Det förekommer stora skillnader i digitaliseringsnivån, både mellan olika länder och mellan olika människor. Den som planerar ett projekt på det här temat bör därför ta i beaktande att färdigheterna och inställningen till digitalisering varierar enormt.
- Det är fantastiskt att vi ändå kunde samarbeta inom projektet och lära oss av varandra, konstaterar Martinviita.
- Och det var fint att se att man även kan förmedla gemenskap med en 360-video,
säger Hanna Pulkkinen.
– När jag tittade på de irländska projektpartnernas video kändes det precis som om jag själv deltog i deras workshop på iriska.