Utbudet av och nätverken för bilateral konst stärks i projektet One-to-One Art

Bakom projektet, som genomförs av tre länder, ligger Timo Harju, producent av bilateral konst och poet.

– Kehä-festivalen föddes 2015 när jag precis hade flyttat till Uleåborg och ännu inte kände någon på orten. Jag fick tanken att bjuda in människor som gör bilateral konst. Det fanns inget sådant evenemang i Finland, så vi startade sedan Kehä-festivalen här, minns Harju.

I år ordnades festivalen för bilateral konst för nionde gången, och evenemanget har blivit lite större varje gång.

– När evenemanget utvidgades kom den naturliga tanken att det kunde finnas internationell potential för detta. Det ledde sedan till ett Kreativa Europa-projekt, berättar Harju.

Stort behov av forum för bilateral konst

I projektet One-to-One Art skapas bilateral konst, vilket innebär att verket genomförs endast för en åskådare åt gången. När verket genomförs kan konstnären och åskådaren vistas på tu man hand i utrymmet, eller så kan växelverkan mellan dem följas av en större publik. I projektet ingår verk från många olika konstarter, från performanser till bildkonst.

– Nätverkande och ordnande av evenemang har hittills saknats nästan helt på fältet just ur den bilaterala konstens synvinkel. Det största syftet med projektet är att hitta och sammanföra aktörer inom bilateral konst som arbetar ensamma och besvärligt i marginalen på olika håll i Europa, berättar Harju.

När man träffar aktörer från andra länder får man verkligen goda och högklassiga idéer av dem, vilket i sin tur hjälper det egna tänkandet framåt. Det internationella samarbetet höjer klart nivån på konstarbetet.

I praktiken genomförs nätverkandet med hjälp av evenemang. Under projektperioden ordnas fyra konstfestivaler, varav två ordnas i Uleåborg och två i Lissabon. Det tredje projektlandet Kroatien ordnar två residens och producerar en podcast.

Konstfestivalen i Uleåborg är just Kehä-festivalen. Under festivalen presenteras verk inom bilateral konst på kulturhuset Valvee och förs också till vårdinrättningar.

– Om man till exempel tänker på att sjunga vid en säng eller sjukhusclowner är en väldigt stor del av konsten som görs på vårdinrättningar bilateral, eftersom man där kan beakta åskådarens behov på ett helt annat sätt, säger Harju.

I samband med projektet skapas dessutom en webbportal där man samlar information om bilaterala konstnärer, organisationer och evenemang.

Verkförslag för festivalerna även från länder utanför Europa

När Harju började arbeta med projektet kände han knappt till några möjliga projektpartner. Partnerna hittades slutligen via Finlands Kreativa Europa Desk, där man hjälpte med att sprida meddelandet om partneransökan till programländerna. På detta sätt tog många aktörer kontakt och det europeiska aktörsfältet inom bilateral konst vidgades. 

De partner som valts ut för projektet har skött sitt jobb professionellt och det har varit meningsfullt att göra saker tillsammans.

– När man träffar aktörer från andra länder får man verkligen goda och högklassiga idéer av dem, vilket i sin tur hjälper det egna tänkandet framåt. Det internationella samarbetet höjer klart nivån på konstarbetet, berättar Harju.

Utöver organisationer har projektet också intresserat konstnärer både i Finland och internationellt.

– 33 länder var representerade i festivalernas ansökan om verk! Största delen av förslagen till verk kom från Europa, men det kom också ansökningar från Japan, Brasilien, Iran och några olika afrikanska länder. Ryktet om projektet spred sig bättre än väntat och det behövs helt tydligt, säger Harju glatt.

Projektarbetet skapar en grund för mer omfattande internationell verksamhet

Projektarbetet har ökat kompetensen att arbeta internationellt och möjliggör också en fortsättning på projektet.

– Jag tror nog att det här har en framtid även efter projektet. Jag tänker hela tiden att nu gör vi det här projektet, och sedan har vi en grund för att bygga något mer på, berättar Harju.

Enligt Harju strävar man dock inte efter att uppnå en enorm publik med projektet: bilateral konst kan i regel inte ta emot stora publikmängder, eftersom en konstnär endast kan ta emot ett begränsat antal åskådare.

– Den här formen av konst är marginaliserad och behöver inte vara något annat. Men till de människor vi når kan vi förhoppningsvis kommunicera all den potential som dessa verk har. Saker som inte är möjliga i verk för en större publik är möjliga i bilateral konst, säger Harju.

Text: Anni-Leena Alanen