I nationellt perspektiv talar man i befolkningsprognoser om en kraftig minskning av antalet barn i Finland och att befolkningen skulle minska i antal från och med år 2031 och framåt. Det här har på många sätt en stor inverkan på utbildningssektorn i regionerna och flera kommuner har de senaste åren slagit samman eller lagt ner skolor. Befolkningsprognoserna ser ändå något annorlunda ut på svenskt håll än i landet som helhet. Enligt en befolkningsprognos publicerad år 2020 är det troligt att den svenskspråkiga befolkningen i Finland kommer att öka med ett par tusen personer fram till år 2040. (Nyyssölä & Kumpulainen, 2020; Saarela, 2020)
Kommuner med en ung befolkning och stor inflyttning kan förväntas öka sin svenskspråkiga befolkning. De regionala variationerna är stora och befolkningsökningen och inflyttningen kommer överlag att koncentreras till de urbana områdena. Kommuner som förväntas få ett ökat antal svenskspråkiga är Helsingfors, Sibbo och Mariehamn, samt vissa andra åländska kommuner, och i någon mån också Åbo. I andra tvåspråkiga kommuner som i Raseborg, Esbo, Hangö och Jakobstad, kommer det däremot att ske en klar minskning i antalet svenskspråkiga. Enligt prognosen är den procentuellt ökningen störst i Jomala (36 %), Sibbo (28 %) och Grankulla (18 %), medan minskningen är störst i Hangö (-26 %), Pyttis (-16 %) och Kristinestad (-16 %). (Saarela, 2020)
Barnets vårdnadshavare ska efter barnets födelse anmäla barnets namn och modersmål till befolkningsdatasystemet. Enligt befolkningsdatasystemet kan var och en endast ha ett registrerat modersmål även om personen i praktiken kan uppleva sig vara två- eller flerspråkig. Det registrerade språket, modersmålet, är framför allt ett administrativt redskap och berättar ingenting om den enskilda individens språkidentitet, rättigheter eller om de faktiska språkkunskaperna. Statistiken som baserar sig på modersmål säger heller ingenting om personernas födelseland eller bakgrund eller om till exempel skolspråk.
På 2000-talet har de tvåspråkiga familjerna oftare registrerat sina barn som svenskspråkiga än vad som tidigare var vanligt. I början av 1970-talet registrerades största delen eller omkring 60 procent av barnen i tvåspråkiga familjer som finskspråkiga. Trenden vände i mitten av 1970-talet, så att familjerna i praktiken blev mera tvåspråkiga och intresset för svenskan ökade. Hela 2010-talet registrerades ungefär två tredjedelar av barnen i de tvåspråkiga familjerna som svenskspråkiga. Andelen svenskregistrerade av barnen i tvåspråkiga familjer är till och med högre i Nyland än i Österbotten, samtidigt som andelen tvåspråkiga familjer är större i Nyland än i Österbotten. Förutom moderns språk är utbildningsnivån en utslagsgivande faktor för barnens registrerade modersmål. Ju högre utbildningsnivå som föräldrarna har, desto högre är andelen svenskregistrerade barn. (Saarela, 2021)
De faktorer som starkt påverkar befolkningsprognoser och som är specifika för den svenskspråkiga befolkningens del är bland annat följande:
- De svenskspråkiga flyttar nästan helt och hållet enbart inom svensk- och tvåspråkiga regioner. Den interna rörligheten (inkl. urbaniseringen) är överlag inte lika kraftig för svenskspråkiga. (Saarela, 2020)
- Betydelsen av integrationsspråk för personer med annat modersmål än finska eller svenska. (Saarela, 2020)
- Relativt sett hög flyttningsbenägenhet hos speciellt den unga befolkningen till Sverige. En nettoförlust på nästan 10 000 svenskspråkiga finländare under åren 2000–2017 (ca. 3 % av den svenskspråkiga befolkningen). (Kepsu och Henriksson, 2019)
- Den finlandssvenska nativitetskurvan följer inte alltid den nationella trenden: Ofta ett högre fruktsamhetstal hos svenskspråkiga kvinnor – sedan år 1987 har svenskspråkiga haft högre fruktsamhet än i hela landet, med undantag för åren 1999–2006. De svenskspråkiga finländarnas fruktsamhet var 1,61 år 2017, jämfört med 1,49 för hela landet. (Rotkirch m.fl., 2018)
- Val på individnivå vid språkregistreringen. (Saarela, 2021)
Perusopetuksen ja kouluverkon tulevaisuudennäkymiä
Den svenskspråkiga befolkningen i Finland 1990–2040
Svenskspråkigas fruktsamhet i Finland. Vilka är skillnaderna mellan språkgrupperna?
Finlandssvenskarna 2021 – en statistisk rapport
Årskurserna 1–9
Ett stort intresse för att bevara och stödja det svenska språket och kulturen syns genom att många föräldrar idag registrerar sina barn som svenskspråkiga, men också genom att de väljer en svenskspråkig skola för sina barn, oberoende av det registrerade modersmålet. Intresset för den svenskspråkiga skolan, liksom det totala elevantalet inom den svenskspråkiga grundläggande utbildningen, ökade under 1980- och 1990-talet och resulterade i en situation där det i regel skrivs in fler barn i de svenskspråkiga skolorna än vad det finns svenskspråkiga barn enligt Statistikcentralen. På små orter som är starkt svenskdominerade med få tvåspråkiga familjer är tillskottet förhållandevis litet i relativa tal, medan situationen är en helt annan på större orter med en stor andel tvåspråkiga familjer. I en del kommuner inverkar det också om det inte finns svenskspråkiga skolor i grannkommunerna.
Under de senaste åren har också de svenskspråkiga skolorna fått ett allt större antal elever med ett annat modersmål än svenska eller finska. I en del svensk- och tvåspråkiga regioner som Korsnäs och Närpes är invandringen så stor att den i sig ger ett betydande elevtillskott. Alla dessa faktorer har en inverkan på det slutliga elevantalet i de svenskspråkiga skolorna och betydelse för det framtida elevunderlaget. (Finnäs, 2013) (Saarela, 2021) För mera information om elevantal och elevernas språkliga bakgrund inom den grundläggande utbildningen se här.
Årsklassen i de svenskspråkiga skolorna, det vill säga antalet elever i medeltal per årskurs (1–9), var år 2020 omkring 3 870 elever (Åland ingår). I årskurs 1 i den svenskspråkiga utbildningen gick totalt 3 920 elever år 2020. Samtidigt var antalet 7-åringar med svenska som registrerat modersmål enligt Statistikcentralens officiella statistik något lägre. Skillnaden mellan antalet elever i årskurs 1 och antal barn som är svenskregistrerade har under de senaste åren varierat med mellan 320 och 430 elever (eller 9–12 % av årsklassen) per år. Naturligtvis förekommer det och ingår i beräkningen också en rörelse i motsatt riktning så att svenskregistrerade barn börjar i finskspråkig skola. Förutom elevtillskottet (netto) på ca 11 procent, så måste man dessutom komma ihåg att en allt större andel av barnen i de tvåspråkiga familjerna har registrerats som svenskspråkiga redan från födseln.
För att göra en riktgivande prognos över den kommande årsklassen inom den svenskspråkiga utbildningen kan man utgående från storleken på de svenskregistrerade årskullarna som är under skolåldern, men med en ökning för det beräknade överskottet (i medeltal 10,8 % de senaste fem åren). Överskottet är inte lika stort i alla regioner vilket måste beaktas vid regionala prognoser – de senaste åren har överskottet i Österbotten varit omkring 14 procent och i Nyland 11 procent medan det exempelvis på Åland varit en aning mindre och i Egentliga Finland betydligt mindre. Enligt prognosen kommer antalet nya elever att minska under de närmaste åren, och vara knappt 3 300 år 2027, då antalet svenskregistrerade sjuåringar är drygt 2 950.
Diagram: Antal svenskregistrerade 7–åringar och antal elever i årskurs 1 i den svenskspråkiga grundläggande utbildningen åren 1985‒2020 och prognos för åren 2021‒2027.
Källa: Statistikcentralen – Vipunen – utbildningsförvaltningens statistiktjänst.
Vart söker sig svenskspråkiga elever?
Enligt de kartläggningar som gjordes i början av 2000-talet fortsatte nästan alla barn inom den svenskspråkiga småbarnspedagogiken till en svenskspråkig skola och därifrån fortsatte en stor andel vidare till svenskspråkiga studier på andra och tredje stadiet. Vanligtvis fortsätter skolstigen på det språk som barnet har deltagit i den småbarnspedagogiska verksamheten. (Lojander-Visapää, 2007; Kovero, 2011)
En ganska stor andel av de som avslutar den grundläggande utbildningen på svenska och väljer att fortsätta med gymnasiestudier fortsätter i ett svenskspråkigt gymnasium. Däremot är andelen av dem som väljer att fortsätta med yrkesstudier som väljer att fortsätta i en svenskspråkig yrkesutbildning inte lika stor och det här kan kanske delvis ha sin förklaring i utbudet och tillgängligheten på utbildning. En orsak till att man efter den svenskspråkiga grundläggande utbildningen söker sig till en finskspråkig yrkesutbildning kan vara att det inte är möjligt att hitta en lämplig utbildning på svenska inom den egna regionen.
Tillgängligheten på utbildning – ett tillräckligt stort utbud med attraktiva utbildningsalternativ på det egna modersmålet i närheten av hemmet – leder till regionala skillnaderna när det gäller möjligheterna att fortsätta studierna på svenska både på andra stadiet och i universitet och yrkeshögskola. Ett tydligt exempel är att utbildningsutbudet på andra stadiet i närheten av de svenskspråkiga skolorna i exempelvis Björneborg och Tammerfors består av endast gymnasieutbildning. År 2021 tog 5–7 % av de elever som avslutat den svenskspråkiga grundläggande utbildningen emot en plats och fortsatte till en finskspråkig utbildning på andra stadiet – totalt 183 elever av de 3 345 som avslutade svenskspråkig grundläggande utbildning.
Val av studier över språkgränsen är inte så vanliga som man kanske kunde tro med tanke på mängden tvåspråkiga familjer i de tvåspråkiga regionerna och de längre avstånden till olika utbildningsalternativ på svenska. Omkring 300–400 svenskregistrerade elever (svenska som modersmål), ofta i praktiken tvåspråkiga, har den senaste tiden sökt till en finskspråkig utbildning på andra stadiet efter grundskolan i gemensam ansökan (egentlig ansökan). Till utbildningen som inleddes hösten 2021 sökte 402 personer med svenska som modersmål i första hand en studieplats inom en finskspråkig utbildning på andra stadiet efter grundskolan och av dessa tog 318 personer emot studieplatsen (varav 117 eller 37 % i ett gymnasium). Men valen sker i bägge riktningar över språkgränsen – omkring 357 finskregistrerade (finska som modersmål) sökte i första hand till en svenskspråkig utbildning på andra stadiet som började hösten 2021 och omkring 330 tog emot en studieplats inom en svenskspråkig utbildning (varav 252 eller 76 % i ett gymnasium). För mera information om sökande enligt modersmål se kapitlet om Gemensam ansökan.
Utbildningsutbudet och tillgängligheten
Regionförvaltningsverket utvärderade på uppdrag av finansministeriet den regionala tillgången på basservice och den senaste utvärderingen gällande tillgången den svenskspråkiga utbildningen gjordes år 2015. I fråga om utbildningen på andra stadiet utvärderades den geografiska tillgängligheten så att skolbyggnadens placering sattes i relation till landets svenskspråkiga 16-åringar och deras boningsort. Inom andra stadiets utbildning beaktades gymnasieutbildningen och den grundläggande yrkesutbildningen för ungdomar och de geografiska avstånd som man tog fasta på var 10 och 30 kilometer (fågelvägen). Dessutom kartlades hur stort utbud av olika utbildningsområden som var tillgängliga inom yrkesutbildningen, dvs. vilka valmöjligheter som fanns för ungdomarna. De utvärderingar som gjorts efter det här har endast gällt tillgängligheten på finskspråkig utbildning, som i publikationen om läget med basservicen som publicerades 2020.
Patio - Tillgängligheten till svenskspråkig utbildning på andra stadiet 2015
År 2015 hade 74 procent av de svenskspråkiga 16-åringarna ett svenskspråkigt gymnasium inom 10 kilometer från sitt hem, medan 48 procent hade en yrkesutbildningsenhet med svenskspråkig utbildning inom en radie på 10 kilometer. Största delen av de svenskspråkiga 16-åringarna hade en svenskspråkig utbildning på andra stadiet inom 30 kilometers avstånd från sitt hem (96 procent hade ett gymnasium och 90 procent en yrkesutbildningsenhet), men fortsättningsvis fanns områden som i det här hänseendet markant skiljde sig från de andra, dvs. framförallt skärgården och språköarna. Tillgängligheten till en utbildning på andra stadiet i medeltal var år 2015 betydligt sämre för de 16-åringar som hade svenska som modersmål. I hela landet bodde 85 procent av 16-åringarna inom 10 kilometer från närmsta gymnasium och 78 procent inom 10 kilometer från närmsta läroanstalt som erbjöd grundläggande yrkesutbildning.
Också valmöjligheterna inom yrkesutbildningen var betydligt bättre i hela landet än för de svenskspråkiga, speciellt när 10 kilometer var det avstånd som beaktas – 42 procent av de svenskspråkiga 16-åringarna och 70 procent av alla 16-åringar i hela landet hade minst tre yrkesutbildningsalternativ/utbildningsområden högst 10 kilometer från hemmet (en skillnad på till och med 28 procentenheter).
De svenskspråkiga anordnarna, speciellt inom yrkesutbildningen, har ofta ett verksamhetsområde som är större än det egna landskapet eller regionen. I en del fall riktar sig utbildningsanordnaren till hela Svenskfinland och är den enda i hela landet som erbjuder utbildning på svenska inom vissa utbildningsområden. Inom den svenskspråkiga utbildningen utgör därtill de små volymerna en extra utmaning. Tillgänglighet och utbud ur den svenskspråkiga utbildningens synvinkel är också en fråga om huruvida utbudet är konkurrenskraftigt och om utbildningen kvalitativt är på en hög nivå dvs. attraktiv ur den studerandes synvinkel.
Årsklassen för andra stadiets utbildningar
I den befolkningsprognos som utarbetas av Statistikcentralen ingår inte modersmålet som en variabel och elevernas/de studerandes skolspråk är inte automatiskt det samma som modersmål. För att få en uppfattning om storleken på den årsklass som i framtiden kommer att söka sig till svenskspråkig utbildning på andra stadiet och i förlängningen till utbildning på högskolenivå är det mest tillförlitliga sättet att utgå ifrån de elever som avslutar årskurs 9 från en svenskspråkig skola – en prognos som görs med utgångspunkt i den svenskspråkiga utbildningen. Sannolikheten för att man efter svenskspråkig grundskola söker sig till fortsatt utbildning på svenska är stor.
Utgångspunkten för den uträknade årsklassen i följande diagram är en framskrivning av antalet elever i årskurserna 1–9 i de svenskspråkiga grundskolorna. För att få en årsklassprognos som sträcker sig ända fram till år 2035 har en framskrivning även gjorts av antalet födda som har svenskregistrerats (enligt Statistikcentralens befolkningsstatistik), med ett tillägg på 10,8 procent för att beakta det beräknade tillskottet till svenskspråkig grundläggande utbildning (det vill säga skillnaden mellan antalet elever i den svenskspråkiga skolan och antalet barn som är svenskregistrerade enligt Statistikcentralen).
Enligt prognosen för åren 2021–2035 kommer antalet 16-åringar inom den svenskspråkiga utbildningen att öka inom de kommande åren från att ha varit 3 581 år 2020 till att vara till och med drygt 4 000 år 2025, vilket i stort sett är på samma nivå som det senast var åren 2005–2010. Från och med år 2026 sjunker antalet 16-åringar igen enligt prognosen, men ännu fram till åren 2028–2029 är antalet 16–18-åringar på en ganska hög nivå.
Diagram: Årsklassen åren 1995–2020 och en prognos för årsklassen åren 2021–2035 för den svenskspråkiga utbildningen.
Källa: Statistikcentralen – Vipunen - utbildningsförvaltningens statistiktjänst.
Källa: Vipunen - utbildningsförvaltningens statistiktjänst.
