Vänskapsförhållanden och kamratrelationer samt upplevelsen av att vara delaktig och höra till en gemenskap hör till de grundläggande förutsättningarna för välbefinnandet.
Illustrationsbild: Ryggsäckar och rockar på klädkrokar

Skol- och studiegemenskapen har en särskilt viktig roll för barns och ungas sociala relationer. Både i när- och distansundervisning kan en del elever och studerande känna sig utanför och känna en saknad efter den delaktighet och känsla av att man klarar av och är viktig som gemenskap och samhörighet ger.

Enligt undersökningar som gjorts av finländska forskare har upplevelsen av ensamhet hos barn och unga ökat under de senaste åren. Undantagssituationen våren 2020 har enligt utredningar som gjorts av olika aktörer ytterligare bidragit till en ökad upplevelse av ensamhet. Både finländsk och internationell forskning visar att en känsla av ensamhet som pågår under en längre tid är en risk både för den psykiska och den fysiska hälsan.

Ensamheten kan beröra människor i alla åldrar. Var femte finländare känner sig i något skede av livet till och med väldigt ensam, men ensamheten blir ett mer långvarigt tillstånd för ungefär var tionde finländare. Den här texten är huvudsakligen utarbetad utgående från barns och ungas perspektiv. Nere på sidan finns ändå länkar till tjänster som även riktar sig till vuxna studerande och som erbjuder samtalshjälp och stöd åt dem som känner sig ensamma.

Speciellt då det är frågan om barn och unga behöver man särskilt fästa uppmärksamhet vid att upprätthålla sociala relationer och stärka gemenskapskänslan, och de har en väsentlig betydelse för såväl välbefinnandet som för orken och lärandet. Forskningsbaserad information om ensamheten som fenomen och hur känslan av ensamhet inverkar på skolgången, lärandet, välbefinnandet och hälsan kan du höra mer om till exempel här (på finska): https://soundcloud.com/turun-yliopisto/niina-junttila-olla-olemassa-eika-kukaan-tieda-yksinaisyyden-yhteiskunnalliset-vaikutukset?in=turun-yliopisto/sets/turun-yliopiston

Med kompisarna delar man gemensamma upplevelser – glädje och framgångar, men också rädsla och oro. I gemensamma situationer tränar man också färdigheterna att agera i grupp, att lösa konflikter och ta hänsyn till andras tankar och känslor. Samtidigt stärks också det ömsesidiga förtroendet samt känslan av samhörighet och delaktighet. Allt det här har en betydande roll för lärandet, välbefinnandet, hälsan och tryggheten, både i dag och i framtiden.