Motiveringar berättar varför ett påstående bör godtas som svar på en fråga. Deras syfte är att förhindra godtyckliga beslut. Vi vill i allmänhet inte tro på någonting eller besluta att göra saker bara slumpmässigt, eftersom det då endast är ett sammanträffande om våra uppfattningar stämmer eller våra beslut är framgångsrika.
Den som framför ett påstående är ansvarig för påståendet och dess följder. Därför bör den som framför ett påstående också motivera det för sin egen skull. Man kan alltid kräva en motivering till ett påstående, om den som framför det förväntar sig att andra ska godta påståendet i fråga eller agera i enlighet med det. Motiveringarna hjälper också den som framför påståendet att bättre förstå vad hen egentligen har påstått. Det beror på att motiveringarna kopplar påståendet till den bakomliggande frågan.
Konsistens betyder att påståenden och deras motiveringar är kompatibla. Två påståenden som motsäger varandra kan inte vara sanna samtidigt. Om det finns tillräckliga motiveringar till något som motsäger ett påstående, är påståendet inte berättigat. Konsistens med påståendet är ett nödvändigt, men inte ännu tillräckligt villkor för goda motiveringar. Utöver konsistens måste en god motivering innehållsmässigt stödja påståendet, alltså vara relevant. Med andra ord måste motiveringarna vara relevanta för påståendet som ska motiveras.
Relevanta motiveringar måste åtminstone öka påståendets trovärdighet eller sannolikhet jämfört med något annat alternativ som strider mot påståendet i fråga. Om motiveringarna passar precis lika bra ihop med påståendet som med alternativ som strider mot det (t.ex. ett motsatt påstående), är det inte berättigat att säga att motiveringarna stöder påståendet.
Undervisningstips
- När det gäller motiveringar till påståenden är det viktigt att förstå hurdana motiveringar som duger för att påståendet ska godtas. Alla påståenden kan inte motiveras på samma sätt. Motiveringarnas sanningsenlighet är ofta en empirisk fråga, som inte anknyter till egentliga motiveringsfärdigheter, det vill säga till förmågan att identifiera hurdana motiveringar som skulle stödja ett påstående. Därför kan och bör man öva på att ge motiveringar även med helt fiktiva exempel, så att man kan fokusera på motiveringens form.
Nedan ges några exempelpåståenden, som de studerande ska hitta på bra motiveringar till. De motiveringar som ges bedöms enligt huruvida de skulle kunna påverka åhöraren, om de var verkliga. På så sätt riktas uppmärksamheten mot hur olika typer av påståenden kan motiveras.
- Lilla My skulle vinna över Snusmumriken i diskobowling.
- Det skulle vara en dålig idé att resa till Andromedagalaxen, även om det var möjligt.
- Sokrates stal en vintunna till sin 30-årsfest.
- Stålmannen skulle vara en otrevlig och oärlig figur om han inte hade superkrafter.
- Vikten av motiveringar och konsistens kan åskådliggöras exempelvis genom att lyfta fram problemen med normativ relativism. Enligt normativ relativism bör man tolerera värderingar som står i strid med ens egna, så att de som stöder de andra värderingarna kan följa sina värderingar. Till normativ relativism hör ofta en tanke om att alla värderingar – även moraliska värderingar – är lika bra.
Låt oss tänka oss att en del anser att till exempel stöld och mord är godtagbart, medan andra anser att det inte är det. Den sistnämnda personen skulle knappast säga ”nå, var och en med sitt”. Det beror på att stöld och mord i praktiken står i strid med individens värderingar: hen vill inte ha en värld där levande varelser dödas och egendom stjäls. Normativ relativism, åtminstone i dess enklaste form, är alltså i sig en motstridig hållning.
Att lägga fram rationella motiveringar är också det ärligaste sättet att avgöra moraliska konflikter, det vill säga situationer där människors olika värderingar står i strid med varandra. En situation där någon anser att det är rätt att stjäla och en annan anser att det är fel är just en sådan konflikt. Att lösa denna meningsskiljaktighet på något annat sätt än genom argumentation skulle knappast ge ett tillfredsställande slutresultat. Om exempelvis våld eller ren retorik var bra sätt att lösa sådana här moraliska frågor, skulle en tjuv eller mördare kunna få sin vilja igenom på ett oärligt sätt. Hen skulle kanske vara starkare än andra eller bättre på att uttrycka sig retoriskt. Ett exempel på en starkare person är Thrasymachos i den första boken av Platons Staten.
- Relevansen i motiveringar kan åskådliggöras genom att tillsammans med de studerande reflektera över den diskussion som G. E. M. Anscombe hade med Ludwig Wittgenstein. Diskussionen finns i Anscombes verk An Introduction to Wittgenstein's Tractatus (1959):
Han [Wittgenstein] frågade mig en gång: ”Varför säger folk att det var naturligt att tänka att solen kretsar kring jorden i stället för att jorden roterar kring sin egen axel?”
Jag svarade: ”Säkert för att det såg ut som att solen kretsar kring jorden.”
”Nå”, frågade han, ”hur skulle det ha sett ut om det hade sett ut som att jorden snurrar kring sin axel?”
Wittgensteins tanke var att båda alternativen skulle se precis likadana ut sett från jorden. Betraktaren skulle i båda fallen ha sett att solen är på olika platser på himlavalvet under dagen. Detta kan i princip förklaras lika bra med att solen kretsar kring jorden som med att solen står stilla men jorden snurrar kring sin axel. Därmed räcker observationen av solens olika lägen inte som motivering till att solen kretsar kring jorden. Den minskar inte det andra alternativets trovärdighet eller sannolikhet. Samma observation passar precis lika bra ihop med båda alternativen.
- Man kan lyfta fram betydelsen av konsistens i ett påstående och dess motiveringar genom att påpeka att en konflikt logiskt kan leda till vilket påstående som helst. Därmed leder konflikten till meningslöshet. Man kan också bevisa för de studerande att det är möjligt att härleda vad som helst från en konflikt.
Låt oss anta att ett påstående och dess motsats är sanna samtidigt. Påståendena kan vara exempelvis ”Aristoteles är en filosof” och ”Aristoteles är inte en filosof”. Om ett påstående stämmer kan vi alltid berättigat säga att det eller något annat påstående är sant. Om vi exempelvis vet att påståendet ”Aristoteles är en filosof” är sant, så vet vi att påståendet ”Aristoteles är en filosof eller månen består av ost” är sant. Även om månen inte skulle bestå av ost (vilket den ju inte gör) stämmer påståendet ”Aristoteles är en filosof eller månen består av ost”, bara påståendet ”Aristoteles är en filosof” stämmer. Påståendet ”Aristoteles är en filosof eller månen består av ost” är sant om antingen Aristoteles är en filosof eller månen består av ost eller båda är sanna. Det räcker dock med att ett av påståendena stämmer.
Vi har alltså antagit att påståendena ”Aristoteles är en filosof” och ”Aristoteles är inte en filosof” båda stämmer. Därtill vet vi att ”Aristoteles är en filosof eller månen består av ost” stämmer. Men om ”Aristoteles är inte en filosof” och ”Aristoteles är en filosof eller månen består av ost” är sanna samtidigt, kan vi dra slutsatsen att påståendet ”månen består av ost” är sant. Detta kan motiveras på följande sätt. Som vi konstaterade är påståendet ”Aristoteles är en filosof eller månen består av ost” sant om ”Aristoteles är en filosof” eller ”månen bestå av ost” eller båda dessa påståenden är sanna. Men om påståendet ”Aristoteles är inte en filosof” stämmer, kan påståendet ”Aristoteles är en filosof eller månen består av ost” vara sant endast om påståendet ”månen består av ost” är sant. Konflikten kan därmed leda till vad som helst. I princip kunde man som disjunktion, det vill säga eller-sats, ha valt vilken annan sats som helst i stället för ”månen består av ost”, till exempel ”jultomten bor på Korvatunturi”.
Om man förklarar detta för de studerande bör man använda åskådliggörande exempel, såsom en krittavla där man kan se meningarna och disjunktionen.
Uppgifter
- I vardagsspråket talar man om olika slags konflikter. Det finns intressekonflikter, klasskonflikter och logiska konflikter. I den formella logiken är en konflikt det värsta som finns. En grupp av påståenden kan ha olika brister, men om den innehåller eller leder till en konflikt, är den felaktig på det värsta möjliga sättet.
Studera de logiska följderna av följande påståenden och bedöm om det finns konflikter mellan dem.
Alla personer hör till samma grupp i filosofi. I gruppen finns ingen som är längre än Kalle. Om Lena var fem centimeter längre än Tim, skulle hon var längre än Kalle. Lea är 150 centimeter lång och kortast i klassen. Endast Tim är bara två centimeter längre än Lea. De andra är på ett annat tiotal.
Modellsvar
I uppgiften nämns fyra studerande: Kalle, Lena, Lea och Tim. Vi vet att Lea är kortast och 150 centimeter lång. Tim är näst kortast. Det vet vi därför att Tim är bara två centimeter längre än Lea och de andra är minst 160 centimeter långa. Lena är näst längst och Kalle är längst. Vi vet också att om Lena var fem centimeter längre än Tim, skulle hon var längre än Kalle.
Det finns en konflikt i den här gruppen av meningar. Lea är 150 centimeter och Tim är 152 centimeter. Lena och Kalle är båda över 160 centimeter, och Kalle är längre än Lena. I den här situationen är det inte möjligt att Lena skulle vara längre än Kalle, om hon var fem centimeter längre än Tim. Motiveringen till detta är att 157 centimeter (Tims längd + 5 cm) är under 160 centimeter.