Om bedömningsmetoder inom bildkonsten

En digital portfolio gör det lättare att synliggöra det egna kunnandet, processer och experiment. När den studerande vänjer sig vid att ta bilder i olika skeden av arbetet och sammanställa en portfolio, ser hen sin arbetsprocess och lär sig förklara den med ord. Allt detta är viktiga arbetslivsfärdigheter.

Genom att reflektera över processen övar den studerande på att själv bedöma framstegen i sitt arbete.  Portfolion kan användas som en del av bedömningen av studieavsnittet. Även dess visuella utseende kan till relevanta delar vara en del av bedömningen, om den studerande har fått handledning gällande de visuella valen (bl.a. typografi och grafiska element). I målen för modulen KO1 i bildkonsten sägs exempelvis att den studerande ska ”dela sina tankar genom bilder och andra sätt att producera kunskap”. 

Den studerande kan själv välja plattformen för den digitala portfolion eller hur den ska förverkligas, vilket kan främja smidigheten i arbetet. Det finns dock situationer där det är ändamålsenligt att hela gruppen använder en viss applikation, programvara eller plattform. När man tar bilder av processen kan andra studerande synas på bilderna, så det är viktigt att ta reda på hur plattformens sekretessinställningar fungerar. Om plattformen inte är avsedd endast för internt bruk, måste man vara särskilt uppmärksam på integritetsskyddet i användningen av den.

När man gör en digital portfolio är det bra att lära den studerande hur man dokumenterar ett arbete på ett ändamålsenligt och respektfullt sätt, i synnerhet om bedömningen av verken endast baserar sig på portfolion. Belysning, bildvinklar, eventuella dokumenterade detaljer och andra faktorer kan ha stor inverkan på hur den studerandes arbete framstår.

I grunderna för gymnasiets läroplan sägs att självvärderingen och kamratresponsen som genomförs med lärarens stöd hjälper den studerande att förstå sitt eget lärande, identifiera sina styrkor, korrigera fel och utveckla sina arbetssätt så att hen kan nå målen som ställts upp för lärandet (GLP 2019, s. 46). Självvärdering och kamratrespons kan alltså inte i sig själva fungera som summativ bedömning av en studieprestation, utan de är en del av bedömningen av processen, undersökandet av de egna styrkorna och fördjupningen av lärandefärdigheterna. Självvärdering och kamratrespons kan visserligen vara ett krav i avläggandet av ett studieavsnitt, och läraren kan beakta dem i den summativa bedömningen av studieperioden. En verbal självvärdering kan lyfta fram sådant gällande det bildkonstnärliga arbetet som läraren inte nödvändigtvis uppfattar genom arbetet eller portfolion.

En på förhand strukturerad blankett kan också vara till hjälp i självvärdering och kamratrespons. Det är viktigt att försöka undvika att studerande hamnar i besvärliga situationer där de måste ge respons som upplevs som otrevlig till andra i gruppen. Betydelsen av positiv kamratrespons är uppenbar, och därför kan det vara bra att ge de studerande möjlighet att ge och få sådan med låg tröskel, jämlikt och med förståelse för uppgiftens mål. Ett sätt som har konstaterats vara bra är att informellt ställa fram arbeten exempelvis på ett bord och sedan skriva kortfattad respons, som till och med kan bestå av bara ett ord, på post it-lappar i en positiv anda – men ändå så att man försöker ta upp uppfyllandet av målen. Man kan också göra något i samma stil på en elektronisk plattform.