Nelson Mandela har sagt att utbildning är det mäktigaste vapen du kan använda för att förändra världen. Vad innebär detta med tanke på en hållbar framtid?
Koulutuksen merkitys kestävässä kehityksessä
Foto: Hanna Ruusulampi, Opetushallitus

Skribent: specialsakkunnig Kati Anttalainen, undervisnings- och kulturministeriet, Internationella sekretariatet

Utbildning – en mänsklig rättighet och förutsättningen för en hållbar framtid

Det internationella samfundet har i stor utsträckning tillstått att utbildning, vetenskap, forskning och innovation är kärnan i hållbar utveckling. Utbildning är en förutsättning för minskande av fattigdomen, för arbetslivsfärdigheter och för en hållbar ekonomisk tillväxt. Utbildning främjar jämställdhet, jämlikhet, välfärd och demokrati. Särskilt i utvecklingsländer kan vi genom att satsa på utbildning av flickor och på sexuell och reproduktiv hälsa förbättra kvinnornas ställning och förebygga barnäktenskap, tonårsgraviditeter och till och med barnadödligheten.

Utbildning är en central faktor i kampen mot klimatförändringen och de globala artförlusterna och omsätts i denna kamp via cirkulär ekonomi, rena teknologi- och energilösningar eller till exempel livsmedelsproduktion som minskar utarmningen av jordmånen samt mer hållbara konsumtionsvanor. Genom att öka försörjningsmöjligheterna minskar vi konflikter och flyktingskap och förebygger våldsam radikalisering. Kritiskt tänkande och läskunnighet skyddar individer, samhällen och hela samhällsordningar mot hatretorik, opinionspåverkan och konspirationsteorier. Bland annat under coronapandemin har vi sett att medieläskunnigheten till och med kan rädda liv. Dessutom tryggar utbildning förtroendet för vetenskap och institutioner. Den stödjer demokratin och den sociala kohesionen.

Det är därför svårt att hitta ett enda mål i Agenda 2030 som skulle kunna uppnås utan sådana kunskaper och sådant humankapital som utbildning kan garantera.

Tillbaka upp

Den globala lärandekrisen

Vihreäsävyinen pikkutyttö pitkillä leteillä
Under de senaste decennierna har vi bevittnat aldrig tidigare skådade framsteg i fråga om tillgång till utbildning. Över 90 procent av världens barn i grundskoleåldern går i skola. Ändå finns det nästan 60 miljoner barn som inte har tillgång till grundskolan. Nästan ett på fem av världens barn och unga i åldern 6–17 år går inte i skola. Det är ett ofattbart antal – 258 miljoner! Dessa siffror framgår av Global Education Monitoring Report (2020) som Unesco, Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur, publicerar årligen.
En bättre bild av den globala lärandekrisen är dock att skolan inte producerar lärresultat. Den förbättrade tillgången till utbildning har nämligen inte återspeglats i utbildningens kvalitet. Unesco avslöjade omfattningen av detta år 2017: Över hälften av världens barn och unga i låg- och högstadieåldern, vilket betyder 617 miljoner barn och unga, lär sig inte de grundläggande färdigheterna i läsning, skrivning och räkning – vare sig de är i skolan eller inte.

Coronapandemin fördjupar ojämlikheten

Coronapandemin hotar att fördjupa den kris som utbildningen befinner sig i. Enligt Unesco var över 90 procent av eleverna i världen under något skede av pandemin tvungna att studera på distans. I januari 2021, nästan ett år efter att pandemin bröt ut, var utbildningssystemet helt stängt i över 30 länder. FN:s generalsekreterare António Guterres har varnat för en ”generationsöverskridande katastrof” om vi inte lyckas fånga upp de elever som riskerar att hamna utanför och leda dem tillbaka till studierna samt knappa in på det kunskapsunderskott som krisen har orsakat. Detta förutsätter politiskt engagemang och resurser. Endast omkring hälften av världens befolkning har tillgång till internet och inte ens distansundervisning via TV eller radio har nått alla under krisen. Coronapandemin har på många sätt ökat jämlikhetsklyftorna.
Tillbaka upp

Genom utbildning mot en global hållbarhetsomställning

Utbildning är det mäktigaste vapen du kan använda för att förändra världen.

– Nelson Mandela

Insikten om utbildningens roll på global nivå kom senast med andra världskriget. Unesco grundades genom möten som de allierades utbildningsministrar höll i London mitt under det rasande kriget 1942–1945. Utbildningsministrarna förstod att utbildning som institution hade använts för att blåsa upp misstänksamhet och hat mellan folk och människogrupper. Således måste utbildningen spela en central roll också i att skapa förståelse mellan folk och bygga upp en fredlig framtid. Den syn på bildning som formuleras i Unescos stadgar är aktuell ännu 75 år senare:

”Eftersom krigen har sitt ursprung i människornas sinnen, måste försvaret av freden också byggas upp i människornas sinnen.”

    Ett krig mot naturen?

    FN:s generalsekreterare António Guterres säger att mänskligheten utkämpar ett krig mot naturen. Enligt generalsekreteraren är detta som en självmordsmission, eftersom förstörelse av naturen alltid ohjälpligen skadar människan själva. Att sluta fred med naturen är vårt viktigaste uppdrag under detta århundrade. Vår existens är helt beroende av ekosystemen som trots detta rasar samman mitt framför ögonen på oss. Enligt Världsmeteorologiska organisationen WMO har klimatet redan blivit 1,2 grader varmare jämfört med den förindustriella tiden och vi är på väg mot 3–5 graders uppvärmning före århundradets slut. Det senaste decenniet, 2011–2020, var varmast i mäthistorien och 2015 har värmerekordet slagits inte mindre än sex gånger.
    Klimatkrisens effekter syns redan idag och det behövs allt fler åtgärder – dels för att förebygga klimatförändringen, men dels också för att och anpassa sig till den. Det permanenta istäcket krymper, tjälen smälter och havsytan stiger. Det kommer att komma allt fler skogsbränder, torka, översvämningar och orkaner. Klimatkrisen påverkar försörjningsmöjligheterna och tvingar miljontals människor att lämna sina hem. De fattiga länderna och sårbara grupperna drabbas hårdast.

    Den globala coronapandemin har på ett påtagligt sätt visat hur ömsesidigt beroende av varandra vi är här i världen. När människan ständigt vill utöka sitt livsrum, ökar kontakterna med den vilda naturen. Detta ökar risken för att drabbas av virus som människan har en dålig motståndskraft mot. Enligt den internationella panelen för biologisk mångfald IPBES är däggdjur och fåglar värdorganismer för cirka 1,7 miljoner ännu okända virus. Till och med hälften av dessa kan överföras till människan. Således är det ingen idé att tro att covid-19 skulle bli den sista pandemin.

    Orden som inleder Agenda 2030 påminner oss om de globala utmaningarnas skala:

     ”Vi kan vara den första generationen som lyckas utrota fattigdom, precis som vi kan vara den sista som har en möjlighet att rädda planeten.”
    Tillbaka upp

    Med kurs mot framtiden

    Vihreäsävyinen lentävä kirja, jonka nokkana ja runkona on lyijykynä

    För att segra i den överlevnadskamp som mänskligheten befinner sig i krävs engagemang och resurser till konkreta åtgärder. Vi måste på en kort tid lära oss att leva på ett nytt sätt, inte bara för vår egen skull, utan också för att vi har en förpliktelse gentemot kommande generationer.

      I synnerhet får vi inte förbise ungdomarnas oro för klimatet och förutsättningarna för livet på jorden. De ungas frustration över klimatåtgärdernas långsamhet torde återspeglas i att över hälften av ungdomarna i Europa uppger i Oxforduniversitetets enkätundersökning (2020) att de anser att auktoritärt ledda stater har bättre beredskap inför klimatkrisen än demokratierna. Detta om något borde väcka oro hos beslutsfattarna.
      För att de unga själva ska kunna påverka klimatkrisen behöver de en bred förståelse för världens hållbarhetsutmaningar, deras komplicerade ömsesidiga beroendeförhållanden och framför allt av sätt att påverka utvecklingen. Förutom kunskaper och färdigheter behövs värderingar, attityder och vilja till konkreta hållbarhetsåtgärder. En hållbar framtid måste vara hela lärandegemenskapens gemensamma uppgift. Enligt Unescos globala Agenda 2030-vägkarta för utbildning för hållbar utveckling (2020) ska läroanstalternas verksamhetskultur stödja mottot ”vi lär som vi lever och lever som vi lär”.

      Finland som vägvisare

      Finland har potential att bli en större aktör än vad vi är som land i lösandet av den globala lärandekrisen, men också i lösandet av klimatkrisen – det finländska utbildningssystemet är trots allt känt i hela världen. Våra lärare är välutbildade och hela samhället värdesätter utbildning som en framtidsinvestering. Utbildningspolitiken byggs upp långsiktigt och så att likabehandling och jämställdhet främjas.

      Hållbar utveckling å sin sida har på många sätt integrerats på alla utbildningsstadier i det finländska utbildningssystemet, hela vägen från de nationella läroplans- och examensgrunderna. Högskolorna har förbundit sig att främja hållbar utveckling och i linje med detta strävar de efter att stärka kompetensen inom hållbar utveckling i alla examina. Universiteten riktar allt mer forskning på att lösa globala hållbarhetsutmaningar. Yrkeshögskolorna i sin tur har förbundit sig att vara kolneutrala före 2030.

      Allt detta stödjer Finlands ambitiösa mål att uppnå kolneutralitet som ett av de första länderna år 2035.
      Tillbaka upp