Forskning relaterad till temat


“Multiliteracies”: New literacies, new learning.

Cope, B., & Kalantzis, M. (2009). “Multiliteracies”: New literacies, new learning. Pedagogies: An international journal, 4(3), 164-195.

I denna artikel behandlas det föränderliga landskapet av undervisning och lärande i llitteracitet, och den ”multilitteracitetspedagogik” som New London Group presenterade för tio år sedan tas upp på nytt. I artikeln beskrivs de sociala och tekniska kontexterna för kommunikation och lärande som genomgår en dramatisk förändring. Fokus ligger särskilt på användningen av språket, med vilket man kan tala om representativitet och kommunikation i pedagogiska kontexter. Dessutom behandlar artikeln frågan om hur det står till med vår tids litteracitetspedagogik. Artikeln avslutas med en översikt över det arbete som gjorts inom branschen under den senaste tiden och ger exempel på hur idéer om multilitteracitet kan översättas till praktisk undervisning.

 


A pedagogy of multiliteracies: Designing social futures.

New London Group. (1996). A pedagogy of multiliteracies: Designing social futures. Harvard educational review, 66(1), 60-92.

I denna artikel presenterar New London Group en teoretisk översikt över kopplingarna mellan studerandes och lärares föränderliga sociala omgivning och det nya sättet att närma sig litteracitetspedagogiken, som författarna kallar ”multilitteracitet”. Författarna hävdar att de många kommunikationskanaler som finns i dag och den ökande kulturella och språkliga mångfalden kräver en mycket bredare syn på litteracitet än de traditionella språkbaserade angreppssätten. Enligt författarna övervinner multilitteracitet begränsningarna i de traditionella metoderna genom att betona hur viktigt det är att diskutera olika språkliga och kulturella skillnader i vårt samhälle när det gäller studerandes arbets-, medborgar- och privatliv. Författarna hävdar att tillämpning av metoder för multilitteracitet inom pedagogiken gör det möjligt för studerande att uppnå de dubbla målen för lärande av litteracitet: skapa tillgång till arbetets, maktens och samhällets språk, som befinner sig i utveckling, och främja ett kritiskt engagemang som de unga behöver för att planera sin sociala framtid och för att ha framgång på arbetsmarknaden.

 


Young children’s agency with digital technologies.

Nolan, A., Edwards, S., Salamon, A., Straker, L., Grieshaber, S., Skouteris, H., … & Bartlett, J. (2021). Young children’s agency with digital technologies. Children & Society.

Denna artikel behandlar undersökningar som gjorts om barns delaktighet och som gäller spädbarn, småbarn och teknik. I undersökningen konstateras det att man genom att indirekt ha teknisk determinism som teoretisk utgångspunkt för att undersöka teknik i förhållande till små barns utveckling strävar efter att forma forskningen för att förstå teknikens effekter på små barn. Denna artikel bygger på kritisk konstruktivism som ett filosofiskt perspektiv på teknik, och den hävdar att barns hantering av teknik kan undersökas ytterligare utifrån praktiska arkitekturer för att man bättre ska förstå spädbarns och små barns sociala interaktion med teknik.

 


An ecological exploration of young children’s digital play: framing children’s social experiences with technologies in early childhood.

Arnott, L. (2016). An ecological exploration of young children’s digital play: framing children’s social experiences with technologies in early childhood. Early Years, 36(3), 271-288.

I denna artikel skisseras en ekologisk referensram för att beskriva barns sociala erfarenheter under digital lek. Artikeln presenterar resultaten av en undersökning där man utredde hur barn i åldern 3–5 år hanterade sina sociala erfarenheter när de använde teknik i förskolan. Genom tillämpning av en systematisk och iterativ cykel för insamling och analys av data undersöktes barnens interaktion med 24 tekniska digitala resurser under nio månader och i tre faser. Fynden visar att barnen lekte i grupper med många sociala beteendemönster, varierande växelverkan och grader av socialt deltagande. Barnen tog på sig olika roller relaterade till social ställning och teknik. Dessa beteenden utgjorde en del av ett digitalt leksystem, som i sin tur påverkades av själva förskolesystemet som inbegriper barn och lärare som aktiva aktörer, tekniska möjligheter och den tidiga barndomens kultursystem men också rutiner och vanor. Till syvende och sist kan ett enskilt element i ett ekologiskt system inte i sig vara avgörande för barns sociala erfarenheter under digital lek.

 


Technology and literacy in the early years: Framing young children’s meaning-making with new technologies.

Burnett, C., & Daniels, K. (2015). Technology and literacy in the early years: Framing young children’s meaning-making with new technologies. In Understanding digital technologies and young children (pp. 18-27). Routledge.

I detta kapitel behandlas förhållandet mellan teknik och litteracitet från vetenskapsområdets tidiga år i ljuset av den senaste tidens forskning. Det baserar sig på en rad undersökningar som studerat möjligheterna för små barn i åldern 14 månader till 5 år att använda digital teknik som betydelseförmedlare. Undersökningen granskar därefter begreppet litteracitet under vetenskapsområdets tidiga år och betonar särskilt betydelsen av kroppslighet och materialitet när det gäller att skapa betydelse av digital teknik. Undersökningen hävdar att det finns ett behov av att öka kunskapen om hur barn förstår den nya tekniken och att tidig litteracitet måste grunda sig på kunskap som barnen utvecklar i vardagen. De undersökningar som refereras i artikeln lyfter fram ett antal nya intressanta forskningsobjekt som är viktiga med tanke på inramningen av förhållandena mellan litteracitet, teknik och de tidiga åren. Kapitlet i boken fokuserar på tillämpningar där interaktion sker med YouTube-videor, storyapplikationer för iPad och filmapplikationer.

 


Young children (0-8) and digital technology: A qualitative exploratory study across seven countries.

Chaudron, S., Beutel, M. E., Donoso Navarrete, V., Dreier, M., Fletcher-Watson, B., Heikkilä, A. S., … & Wölfling, K. (2015). Young children (0-8) and digital technology: A qualitative exploratory study across seven countries. JRC; ISPRA, Italy.

Trots att antalet mycket små barn som använder nätverksbaserade och många slags tekniker ökar vet man inte mycket om barnens interaktion med teknikerna. Denna rapport presenterar en kvalitativ pilotstudie som utformats och genomförts i samarbete med en utvald grupp akademiska samarbetspartner från olika europeiska länder. Deras syfte är att bli en föregångare i Europa när det gäller att undersöka erfarenheter av ny teknik för små barn och deras familjer. Rapporten presenterar resultaten och diskuterar internationella forskningsresultat av hur barn i åldern 0–8 år använder digital teknik som smarttelefoner, surfplattor, datorer och spel och hur långt föräldrarna förmedlar detta engagemang och deras medvetenhet om balansen mellan risker och möjligheter. Rapporten slår fast rekommendationer för föräldrar, branschen och beslutsfattare.

 


Examining the psychological content of digital play through Hedegaard’s model of child development.

Fleer, M. (2020). Examining the psychological content of digital play through Hedegaard’s model of child development. Learning, Culture and Social Interaction, 26, 100227.

När digital utrustning blir en del av det dagliga livet upplever små barn nya möjligheter för lek (O’Mara & Laidlaw, 2011). Den senaste forskningen har studerat dessa nya vanor i hem- och utbildningsmiljöer. Den senaste forskningen saknar dock förståelse för det psykologiska innehållet i barnens digitala lek. På basis av Hedegaards (2012, 2014) kulturhistoriska modell för barns utveckling presenterar denna artikel en undersökning om barns deltagande i förskoleverksamhet där digital teknik används och där ny teknik skapar nya förutsättningar för utveckling. Resultaten visar att digital lek erbjöd (1) nya sätt att presentera fiktiva situationer, (2) användning av digitala platsmärken för ny verksamhet, (3) dubbelt tänkande i fiktiva leksituationer när man hoppar in i och ut ur spel digitalt, och (4) undersökningar av aktiviteter med digital utrustning, där det kan ske en utveckling av ett nytt begreppsmässigt tänkande som tidigare inte var möjligt i spel. Genom Hedegaards utvecklingsmodell och omvärldskoncept hjälper observationerna att förstå hur digitala verktyg psykologiskt stödjer barns utveckling.

 


The future-gazing potential of digital personalization in young children’s reading: views from education professionals and app designers.

Kucirkova, N., & Flewitt, R. (2020). The future-gazing potential of digital personalization in young children’s reading: views from education professionals and app designers. Early Child Development and Care, 190(2), 135-149.

I denna artikel redogörs för de synpunkter som lärare på lågstadiet och utvecklare av applikationer för barn i Förenade kungariket har på möjligheterna att använda personliga digitala resurser för att främja små barns läsande och lek med ”smarta leksaker”. Många befintliga digitala resurser är ”personaliserade”, det vill säga att innehållet i en berättelse eller ett spel är skräddarsytt för ett enskilt barn och anpassat till en viss användares behov och preferenser (antingen av en vuxen, t.ex. en förälder). I denna undersökning fokuserade vi på den digitala personaliseringens roll i barns lekar med smarta leksaker och tidig läsning av personaliserade böcker. I intervjuerna med fokusgrupperna deltog 10 lärare från grundskolan och 14 personer från bok- och digitalbranschen, och de ljudupptagningar som intervjuerna resulterade i analyserades med hjälp av induktiv tematisk analys. Det förhärskande temat var att integrera deltagarna i digital personalisering, vilket kan både förbättra och äventyra barns och vuxnas aktivitet. På det hela taget gav konvergensen mellan digitala och personliga aspekter i vissa böcker och leksaker upphov till oro, och lärare och applikationsutvecklare framförde olika åsikter.

 


Lasten kotiympäristöt monilukutaidon kehittymisen areenoina: Raportti pienten lasten huoltajille laaditusta kyselystä.

Kumpulainen, K., Vartiainen, J., Ouakrim-Soivio, N., & Hienonen, N. (2019). Lasten kotiympäristöt monilukutaidon kehittymisen areenoina: Raportti pienten lasten huoltajille laaditusta kyselystä.

Publikationen rapporterar resultaten av en webbenkät riktad till små barns vårdnadshavare inom ramen för utvecklingsprogrammet Inlärning av multilitteracitet med glädje – MOI (Monilukutaitoa Opitaan Ilolla). Syftet med enkäten var att utreda barns uppväxtmiljöer i hemmets och familjernas vardag och att diskutera sambandet mellan dem och möjligheterna att utveckla småbarns färdigheter i multilitteracitet. Med multilitteracitet avses förmåga att skaffa, tolka, använda, producera, presentera och utvärdera texter i olika former, i olika miljöer och situationer och med hjälp av olika verktyg. Multilitteracitet identifierar de mångsidiga sätten i vardagen att läsa och producera text och är således en viktig del av barns uppväxtmiljöer. Enligt förefintliga forskningsrön utvecklar barn multilitteracitet genom att leka, förundras och undersöka i växelverkan med vuxna som bryr sig. Att svara på frågor som intresserar barnen och gemensamt fundera på dem breddar barnens tänkande. För att multilitteraciteten ska utvecklas är det därför viktigt att barnets initiativ och frågor besvaras och att barnet inte lämnas ensamt med sina frågor och funderingar. Lek är ett ypperligt sätt att ta tag i fenomen som intresserar barnet. Med hjälp av leken undersöker och tolkar barnet sin egen omgivning, även textmiljön. Att gemensamt förundras, iaktta och undersöka världen och dess fenomen stöder utvecklingen av barns multilitteracitet. I sin helhet bör barns uppväxtmiljö berikas med texter och barnen bör uppmuntras och motiveras att läsa och tolka olika texter och budskap tillsammans med andra barn och vuxna.

Det krävs forskning om hur barns hemmiljö, hobbyer och övriga fritid och den tid som barnet tillbringas tillsammans med familjemedlemmar och andra viktiga människor ger möjlighet till utveckling av multilitteracitet. På motsvarande sätt behövs forskning om vad små barns vårdnadshavare och övriga fostrare värdesätter i fostran och lärande och hurdant exempel de själva erbjuder barnen genom sitt eget handlande. All denna forskningskunskap är viktig för att vi som samhälle bättre ska kunna förstå och stödja varje barns lika möjligheter att utveckla multilitteracitet redan i den tidiga barndomen. Den enkät som genomförts inom ramen för utvecklingsprogrammet MOI och som riktar sig till småbarns vårdnadshavare svarar för sin del mot behovet av ökad förståelse av barns uppväxtmiljöer som arenor för utvecklingen av multilitteracitet.

 


The digital literacy skills and competences of children of pre-school age.

Marsh, J. (2016). The digital literacy skills and competences of children of pre-school age. Media Education, 7 (2), 197–214.

I denna artikel granskas de färdigheter och kunskaper som små barn utvecklar när de använder surfplattor. Artikeln redogör för en undersökning om små barns användning av surfplattor och applikationer i Storbritannien. Tvåtusen föräldrar till barn i åldern 0–5 år svarade på en enkät om användningen av surfplatta, och sex barn studerades i fallstudier för att undersöka deras användning av surfplatta hemma. Resultaten visar att föräldrarna känner till de olika färdigheter och kunskaper som de anser att barnen förvärvar med surfplattorna. Dessutom kunde forskarna identifiera många av de färdigheter som föräldrarna uppgett genom en omfattande analys av mer än 20 timmar videoupptagningar med barn som använder surfplatta. I artikeln granskas närmare de färdigheter och den kompetens som identifierats i videoupptagningarna. I undersökningen hävdas att största delen av färdigheterna och kompetensen hänför sig till mottagande, planering och produktion av texter och att spridning av texter är det minst utvecklade området bland barn i denna åldersgrupp. Konsekvenserna för politiken och praxisen för småbarnspedagogiken granskas.

 


Children under five and digital technologies: implications for early years pedagogy. 

Palaiologou, I. (2016). Children under five and digital technologies: implications for early years pedagogy. European Early Childhood Education Research Journal, 24(1), 5-24.

Syftet med detta projekt var att utreda hurdan digital teknik barn under fem år använder hemma och att bedöma de möjliga konsekvenserna för småbarnspedagogiken. Undersökningen genomfördes 2010–2012 i fyra europeiska länder: England, Grekland, Malta och Luxemburg. Med Mixed method-metod undersöktes vilken digital teknik barn under fem år använde hemma och hur föräldrarna förhöll sig till denna teknik. Projektet genomfördes i tre faser. Först insamlades information om målgrupperna tillsammans med familjerna om vilken digital teknik som hushållen använder. I den andra studien tog man fram ett frågeformulär för föräldrar och barn i åldern 0–5 år för att ta reda på i vilken utsträckning barnen använde tekniken hemma. Efter en analys av enkäten genomfördes ytterligare en serie intervjuer med föräldrarnas och barnens kontaktgrupper för att ta reda på deras åsikter om användningen av digital teknik. Analysen av enkäten avslöjade att barn under fem år använder mycket digital teknik hemma. Analysen av de kvalitativa data som intervjuerna gett visade att barn är ”digitala redan från mycket ung ålder”. 

En av de viktigaste iakttagelserna var att föräldrarna upplevde att deras definition av en analfabetisk person inte längre motsvarade den traditionella synen på en person som inte kan läsa och skriva. Snarare betraktades en sådan person som en som inte kan lära sig eller lära sig bort eller lära sig på nytt eller använda digital teknik i sitt dagliga liv. Därför kom man i projektet fram till att man bör tänka om när det gäller små barns lärande inom småbarnspedagogiken och i den tidigare barndomens miljöer, eftersom barn under 5 år använder digital teknik när de leker och lär sig hemma. Detta faktum kan inte ignoreras i den tidigare barndomen. 

För det andra föreslår projektet att småbarnspedagoger i dagens digitala värld ser över barnens lärandesätt och det sätt på vilket arbetskraften inom småbarnspedagogiken är ordnad i lärandemiljön.

 


Varhaiskasvatuksen digiloikka ja muuttuva sukupolvijärjestys? Jännitteitä lastentarhanopettajien ja lasten kohtaamisissa digitaalisen teknologian äärellä.

Koivula, M., & Mustola, M. (2017). Varhaiskasvatuksen digiloikka ja muuttuva sukupolvijärjestys? Jännitteitä lastentarhanopettajien ja lasten kohtaamisissa digitaalisen teknologian äärellä. Kasvatus ja aika, 11(3), 37-50.

Under de senaste åren har daghemmen varit föremål för snabba tekniska förändringar. Den digitala tekniken, särskilt surfplattor, har inom kort blivit en del av småbarnspedagogiken och vardagen. I vår artikel synliggör vi med hjälp av ett intervjumaterial de spänningar som användningen av teknik orsakar inom småbarnspedagogiken när både barnen och barnträdgårdslärarna försöker navigera ensamma, tillsammans och på var sitt håll i den förändrade teknikmiljön. Spänningarna påverkar också den småbarnspedagogiska institutionens generationsordning, eftersom barnen ser ut att vara en mer kompetent generation än de vuxna när det gäller att hantera tekniken. Artikeln lyfter på detta sätt fram sambandet mellan användningen av digital teknik och generationsordningen.

 


Kollaborativt berättande med interaktiv skrivtavla i förskoleklassen – en multimodal historia

Skantz Åberg, E. & Lantz-Andersson, A. (2020). Kollaborativt berättande med interaktiv skrivtavla i förskoleklassen – en multimodal historia. Forskning om undervisning och lärande 8 (1), 55-80. Retrieved from: https://forskul.se/tidskrift/volym-8-nummer-1-2020/kollaborativt-beratt…

Syftet med undersökningen är att med hjälp av empiriska exempel från förskolan öka kunskapen om de språkliga processerna vid litteracitetsövningar i form av samspel som sker med hjälp av en interaktiv tavla (IWB). Den analytiska tyngdpunkten ligger dessutom på växelverkan mellan kulturella verktyg, när undersökningens deltagare genom förhandlingar försöker etablera intersubjektivitet. Ur sociokulturell synvinkel analyserades videodokumenterande situationer av berättande med hjälp av interaktionsanalys. Resultatet visar att i) de studerandes narrativa tänkande externaliseras i växelverkan genom flera uttrycksformer, såsom tal, gester, skrift och bilder, ii) de resurser som den digital tavlan förmedlar både möjliggör och begränsar multimodalt narrativ och iii) när deltagarna försöker nå samförstånd förhandlar de om ett ords betydelse, bilder och symboliska gester. Slutsatsen är att teknikbaserad aktiviteter erbjuder möjligheter att undersöka språkets semiotiska potential och ens tidigare erfarenheter.

 


Widening text worlds in Finnish early childhood education.

Nordström, A, Sairanen, H, Byman, J, et al. (in press/5-22) Widening text worlds in Finnish early childhood education. In: Harju-Luukkainen, H, Kangas, J, Garvis, S (eds) Finnish Early Childhood Education and Care—A Multi-Theoretical Perspective on Research and Practice. Berlin: Springer.

Detta kapitel handlar om multilitteracitet och vidgade textvärldar inom småbarnspedagogiken i Finland. Begreppet multilitteracitet avser förståelse av flera textformer (analoga och digitala) på flera plattformar i flertalet sammanhang. I detta kapitel diskuteras följande frågor: Hur hittar vi en bra balans mellan de textvärldar som öppnas? Hur kan vi bestämma oss för vilka texter som ska användas i den småbarnspedagogiska kontexten och hur kan vi utveckla pedagogiken kring multilitteracitet? Inom småbarnspedagogiken i Finland anses multilitteracitet främja jämlikheten inom utbildningen för barn. Detta kapitel förtydligar begreppet multilitteracitet inom småbarnspedagogiken och förklarar hur och varför det utvidgar textvärlden och främjar jämlikheten i lärandet inom den småbarnspedagogiska verksamheten. Utifrån denna förståelse presenteras i slutet av kapitlet några pedagogiska principer som kan tillämpas inom småbarnspedagogiken för att stödja ett mångfasetterat tänkande och varierande praxis bland småbarn.

 

Closing the gap? Overcoming limitations in sociomaterial accounts of early literacy.

Burnett, C., Merchant, G., & Neumann, M. M. (2020). Closing the gap? Overcoming limitations in sociomaterial accounts of early literacy. Journal of Early Childhood Literacy, 20(1), 111–133. https://doi.org/10.1177/1468798419896067

Denna artikel tillämpar ett sociomateriellt perspektiv för att undersöka hur den bristfälliga synen på små barns språk och litteracitet fortlever och kan utmanas. Artikeln dryftar begreppet mångfald och hur mångsidiga sociomateriella relationer fungerar för att upprätthålla en viss typ av praxis och vissa kroppsliga aspekter framför andra. Dessa relationer kan inverka störande på varandra och vara kopplade till varandra på olika sätt, ibland genom att upprätthålla, men eventuellt också genom att störa diskussionen och praxisen. Det sociala perspektivet åskådliggörs med ett litet sampel av en undersökning där barns användning av surfplattor med pekskärm undersöktes i en småbarnspedagogisk miljö. Den inledande analysen åtföljs av en serie alternativa och preliminära analyser av andra typer av relationer som präglar dessa stunder. Artikeln främjar diskussionen om social ojämlikhet genom att behandla den säkerhet som skapas genom underskottsmodeller om barns litteracitet, samtidigt som den fungerar proaktivt för att utmåla och ta fram alternativa utvägar som betonar de möjligheter som uppstår när människor och andra material kombineras.

 


Toward a sociomaterial understanding of writing experiences incorporating digital technology in an early childhood classroom.

Kervin, L., Comber, B., & Woods, A. (2017). Toward a sociomaterial understanding of writing experiences incorporating digital technology in an early childhood classroom. Literacy Research: Theory, Method, and Practice, 66(1), 183-197.

I denna artikel granskas de resurser, verktyg och möjligheter som barn använder när de utför skrivuppgifter som lärarna har planerat i sin klass. Vi inleder med en diskussion om skrivtid ur ett perspektiv som utgår från både läraren och barnen i den ena halvan av en kombinerad klass. Vi presenterar också klassens resurser för att kunna ta hänsyn till den sakkunskap finns tillgänglig under skrivandet. Vi undersökte därefter en 5-veckorsperiod som fokuserade på hur en multimodal text byggs upp. Med hjälp av datorsynanalys undersökte vi barnens rörelser under självständigt skrivande med fyra videoupptagningar. Vi ger kommentarer om hur klassens skrivande har tolkats med tanke på rumsanvändning, resurser och växelverkan. I enlighet med angreppssättet för undersökningen granskas i denna artikel skrivinlärning ur ett sociomateriellt perspektiv samtidigt som vi undersöker hur det förhåller sig i klassrummet.

 


Rereading “A pedagogy of multiliteracies” bodies, texts, and emergence.

Leander, K., & Boldt, G. (2013). Rereading “A pedagogy of multiliteracies” bodies, texts, and emergence. Journal of Literacy Research, 45(1), 22-46.

I denna artikel undersöker vi hur de ungas identiteter och forskningen och praxisen kring ungas litteracitet behandlas i nya litteracitetsundersökningar genom rådande begreppsmässiga paradigm, på samma sätt som New London Groups ”A Pedagogy of Multiliteracies: Designing Social Futures” från 1996. Mer än något annat har denna text kraftigt påverkat doktorandprogram, redigerade band, böcker, tidskriftsrecensioner och konferensartiklar, eftersom det är ett centralt manifest för den nya litteracitetsrörelsen. Vi utnyttjar Deleuzes och Guattars arbete för att opponera oss mot New Londons Gropus disciplinära rationalisering av ungas litteracitet. Vi bygger vår kritiska ”A Pedagogy of Multiliteracies”-undersökning runt Lees 10-åriga son, som vi följer en dag när han läser och leker med en japansk mangatext. Vårt mål med denna omläsning är att stärka kännedomen om kroppen och rörelserna när den öppnas tillfälligt eller leder till handling. Denna icke-representativa strategi beskriver aktivitet som hänför sig till litteracitet och som inte återspeglas i någon textuell slutpunkt utan som lever sitt liv i det aktuella ögonblicket och bildar relationer och kopplingar mellan tecken, föremål och kropp, ofta på oväntat sätt. Sådan aktivitet är mättad med impulser och känslor och skapar och underblåser en ständig serie av affektiva intensiteter som skiljer sig från rationell hantering av betydelse och former. Det hjälper oss att hålla en skarp skillnad mellan beskrivning och recept och få en föreställning om vad annat som kan hända.

 


Supporting literacy and digital literacy development in early childhood education using storytelling activities.

Maureen, I. Y., van der Meij, H., & de Jong, T. (2018). Supporting literacy and digital literacy development in early childhood education using storytelling activities. International Journal of Early Childhood, 50(3), 371-389.

Pedagoger har i allt högre grad anammat formella sätt att undervisa litteracitet inom småbarnspedagogiken. I linje med den kritik som riktats mot dessa sätt undersöktes i denna studie planeringen av och effektiviteten hos en intervention i läs- och skrivfärdighet, som blandade Gagnés nio läroplanshändelser med berättande. Tre klasser i en allmän förskola i Indonesien deltog i en experimentell studie med 45 barn i åldern 5–6 år. Under tre veckor fick en experimentgrupp delta i vanligt berättande och en annan experimentgrupp i digitalt berättande. En kontrollgrupp fick regelbunden klassundervisning i läskunskap. Före och efter 3 veckors intervention utfördes test i litteracitet och digital litteracitet för alla grupper. I den digitala gruppen förbättrades barnens läsförmåga avsevärt jämfört med barnen i kontrollgruppen. Andra dataanalyser tyder på att bägge typerna av berättande ökade den digitala litteraciteten. Observationerna måste upprepas i en utökad serie med historieberättande med större deltagargrupper.

 


Digital literacy in early childhood education: what can we learn from innovative practitioners?

Pires Pereira, Í. S., Parente, M. C. C., & da Silva, M. C. V. (2021). Digital literacy in early childhood education: what can we learn from innovative practitioners? International Journal of Early Years Education, 1-15.

Vi presenterar de viktigaste resultaten av en fallstudie som fokuserar på en praxis för digital litteracitet tillämpad av en portugisisk lärare i småbarnspedagogik som är känd för sina innovativa pedagogiska metoder. Data samlades in genom en djupintervju där man koncentrerade sig på lärarens uppfattning om sina metoder och den professionella utveckling som ligger bakom dem. Den tematiska innehållsanalysen av materialet baserade sig på de grundläggande principerna för småbarnspedagogik, multilitteracitet och teorier för professionell utveckling. Analysen visade att tillämpningen av digital litteracitet ur lärarens synvinkel har både stärkt och utmanat lärarens pedagogik. Dessutom visade analysen att lärarens innovativa metoder kombinerar funktionellt lärande och attityder, såsom professionalitet, yrkesidentitet, flexibilitet och engagemang. På det hela taget betonar vår forskning vikten av att kombinera den funktionella och attitydmässiga dimensionen i yrkesutvecklingsprojekt som syftar till att integrera digital litteracitet i småbarnspedagogiken på ett effektivare sätt.

 


One screen, many fingers: Young children’s collaborative literacy play with digital puppetry apps and touchscreen technologies.

Wohlwend, K. E. (2015). One screen, many fingers: Young children’s collaborative literacy play with digital puppetry apps and touchscreen technologies. Theory Into Practice, 54(2), 154-162.

I denna artikel granskas den praxis för digital litteracitet som uppstår när små barn leker med digitala applikationer på pekskärmsenheter. Barnens gemensamma sysselsättning med en digital dockteaterapplikation där flera barns händer flyger över skärmen för att dra, ändra storlek och animera dockfigurerna, och där rösterna gör ljudeffekter, berättar, styr och protesterar. Det verkar planlöst och kaotiskt och står i skarp kontrast till de regelstyrda applikationer för bokstavs- och ordigenkänning som är förhärskande inom småbarnspedagogiken. Samarbetet kring en enda pekskärm verkar stökigt men skapar en komplicerad text som byggts upp (a) genom att peka, dra och göra andra manövrer som utgör praxis för digital litteracitet; b) av sensoriska eller multimodala skikt av färggranna bilder, dialoger, ljudeffekter och rörelser som bildar animerade berättelser; och (c) genom att barnen förhandlar om och kombinerar individuella berättelseidéer till en gemensam rollfördelning som uppstår i lekfullt samarbete – allt på en 9,7 tums skärm.

 


Technology-based literacies for young children: Digital literacy through learning to code.

Kazakoff, E. R. (2015). Technology-based literacies for young children: Digital literacy through learning to code. In Young Children and Families in the Information Age (pp. 43-60). Springer, Dordrecht.

Största delen av forskningen om den litteracitet som den nya tekniken ger upphov till fokuserar i första hand på äldre barn och ungdomar. För små barn finns det emellertid teknik som är lämplig med tanke på deras utveckling. Vissa tekniker som är avsedda för äldre barn kan användas med inlärningsmål som är anpassade till yngre åldersgrupper och med stöd av läroplanen. Detta kapitel är inriktat på delområdet teknisk fostran – som traditionellt har ansetts vara akademiskt avancerad – och på kodningsinlärning. Kapitlet beskriver hur det att små barn lär sig kodning tidigt kan erbjuda dem en väg att uttrycka sig kreativt och skaffa sig färdigheter i problemlösning och kritiskt tänkande genom att använda tekniska verktyg som lagts till de befintliga läroplanerna. Innovativ teknik som används tillsammans med de åldersspecifika läroplanerna kan lära barnen digitala element i vår värld och färdigheter som är till nytta utanför datorskärmen.

 


Digital games in early childhood: Broadening definitions of learning, literacy, and play.

Kankaanranta, M., Koivula, M., Laakso, M. L., & Mustola, M. (2017). Digital games in early childhood: Broadening definitions of learning, literacy, and play. In Serious games and edutainment applications (pp. 349-367). Springer, Cham.

Digitala spel lockar barn och unga med fantasifulla landskap, fascinerande berättelser och delade erfarenheter med jämnåriga kamrater. De kan också öka barnens lärande och motivation och erbjuda olika nya möjligheter att utforska och leka. Det har konstaterats att pedagogisk användning av digitala spel eventuellt främjar en kritisk användning och förståelse av olika medieformer. I detta kapitel fokuserar vi på att analysera de digitala spelens roll i den tidiga barndomen, särskilt när det gäller lärande, litteracitet och lek. I kapitlet behandlas hur digitala spel har en viktig roll för små barns allmänna upplevelse av teknik, särskilt för i sociala dynamiken i familjer och i andra närstående grupper. Vi anser att analysen av småbarns lärande när de deltar i digitala spel i informella sammanhang främjar vår förståelse för möjligheterna till spelbaserat lärande i den formella småbarnspedagogiska miljön.