Kulturarvet är materiella och immateriella företeelser och seder som ärvts från det förgångna och som återspeglar människors värderingar, trosuppfattningar, kunskaper och traditioner. Kulturarvet omger oss i städer och tätorter, i naturlandskap och på arkeologiska platser. Det är litteratur, konst och minnesmärken, kunskaper och berättelser som vi lärt oss av våra förfäder och förmödrar, mat som vi tycker om samt filmer som vi ser och där vi känner igen oss själva.
Bevarande av arvet
FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur, Unesco, upprätthåller förteckningar över mänsklighetens kulturarv. Världsarvskommittén sammanträder årligen för att besluta om nya världsarvsobjekt. Vad som ska tas med i förteckningen över immateriellt kulturarv bestäms av skyddskommittén för immateriellt kulturarv, som också sammanträder årligen. I Finland hör exempelvis Petäjävesi gamla kyrka och Sveaborg till de erkända världsarv som tagits med på Unescos listor. År 2020 fick Finland med bastutraditionen på den internationella listan över immateriellt kulturarv.
Ett kulturarv är inte statiskt utan en process, som under olika tider inkluderar olika värderingar och betydelser samt förmedling av dem. Kulturarvet representerar också alltid medvetna val: att komma ihåg eller glömma, att inkludera eller lämna utanför. Kulturarvet kan också inkludera sådant som är svårt eller som man tiger om, såsom förintelsens skeden eller smärtpunkter i fråga om krig, och när man lägger märke till och lyfter fram dem förändras också bilden av det förflutna.
Finlands riksdag godkände år 2017 Farokonventionen, som har som ett centralt mål att stärka kopplingarna mellan kulturarvet, livskvaliteten, identiteten och hållbar utveckling i samhället. FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna är en bakgrundsfaktor till konventionen. Enligt förklaringen har individer och gemenskaper rätt att dra nytta av kulturarvet och delta i att berika det. Denna rätt anknyter även till en skyldighet att respektera andras kulturarv.
Skolorna – stärkare och förnyare av kulturarvet
Skolorna och lärarna har en stor betydelse som stärkare och förnyare av kulturarvet. I skolan bygger man identiteter – såväl nationella och samhälleliga som individuella. Genom identiteten definieras och förnyas även kulturarvet. Med tanke på sin makt att definiera har skolorna också ett stort ansvar. Lärare kan exempelvis medvetet ge rum för nedtystade röster och utmana inskränkta nationalistiska eller stereotypa perspektiv.
Det sägs att det i världen finns ungefär 200 stater men över 10 000 olika kulturer. Inom en stats gränser finns alltså många kulturer. Hurdana kulturer finns i klassrummet under en vanlig skoldag i Finland? Vilka är på plats – och vilkas röster saknas.
