Hösten 2022 upplevde var fjärde ung finländare utanförskap, även när hen tillbringade tid tillsammans med andra. Lika många uppgav att de inte tillhör någon kamratgrupp eller har någon nära vän. För en del av de unga var känslan inte begränsad till enbart skolan, läroanstalten, hemmet eller fritiden, utan omfattade alla dessa:
“När jag är hemma är jag ensam och har tråkigt. Då börjar jag vänta på att åka till skolan igen imorgon och träffa folk. Sen i skolan inser jag att jag inte är en del av gruppen: jag känner mig ännu mer ensam bland andra människor. Under skoldagen sitter jag tyst och väntar på att få åka hem igen.” (studerande på andra stadiet)
Var sjätte ung finländare uppgav att de skulle vilja kunna prata med sina föräldrar om den ensamhet som de upplever, men att de inte vet hur de ska göra detta. Lika många upplevde att de helt saknar möjligheter att själva påverkar situationen. Av personalen på andra stadiet uppgav hälften att de observerat ständig eller upprepad ensamhet bland studerande, men fler än var fjärde upplevde att det saknas tillräckliga resurser för att ingripa. (schooltobelong.fi)
Begränsningarna under coronapandemin har bidragit till ensamheten. Särskilt hårt drabbade begränsningarna unga, personer som bor ensamma och personer som sedan tidigare befinner sig i en utsatt ställning. Av studerande vid högskolor uppgav nästan 70 procent att den här tidsperioden har bidragit till deras ensamhet. (Parikka, Klemetti, Ikonen, Holm & Junttila, 2022) Av studerande i gymnasiet uppgav fler än var tredje att de är oroade över den egna psykiska hälsan (enkäten Hälsa i skolan 2021). Antagandena under den första pandemivåren om att problemen skulle minska i takt med att begränsningarna avvecklades ter sig redan nu som orealistiska. Hösten 2022 upplevde lika många unga ensamhet som våren 2021 (schooltobelong.fi).
Gruppen ger trygghet och uppfyller behovet av att höra ihop med andra
Människan klarar av nästan vad som helst, så länge som vi inte är tvungna att göra det ensam. Under människans evolution har uteslutning ur gruppen nästan alltid inneburit en säker död. Fortfarande löper människor som lider av utanförskap en högre risk för att dö i förtid än andra. Inte på grund av rovdjur, hunger eller köld, utan på grund av ensamhet, depression och en upplevelse av meningslöshet. Upplevelsen av att de egna krafterna tryter och att man saknar andra omkring sig som kan erbjuda skydd.
Människan klarar av nästan vad som helst, så länge som vi inte är tvungna att göra det ensam.
Även biologiska och fysiologiska faktorer inverkar på uppkomsten av ensamhet. Hjärnan hos en person som upplever ensamhet reagerar på ett annat sätt än hos andra och hen är ständigt på sin vakt. Uppmärksamheten fästs vid saker som indikerar misslyckande eller fara.
Vi känner ännu inte till huruvida det rör sig om orsak och konsekvens eller om förändringen börjar redan på fosterstadiet, i de tidigaste sociala relationerna eller först när ensamheten har pågått under en längre tid. Svaren på dessa frågor söker man för närvarande finna inom forskningskonsortiesamarbetet Right to Belong. I samarbetet som är den näst största satsningen på motverkan av ensamhet och ostracism bland barn och unga någonsin i Finland deltar universiteten, riksdagen, ministerierna, Utbildningsstyrelsen, polisen, organisationer och andra aktörer. (R-to-B - STN (aka.fi))
Unga anser att det krävs mod för att övervinna ensamhet
I augusti 2022 startade programmet School to Belong i vilket ungefär 45 000 finländska unga deltar. Målet för programmet är att ingen längre ska vara tvungen att vara ensam under rasterna eller sitta ensam i matsalen. Som sin första uppgift funderade de unga på sätt att minska den egna ensamheten och ensamhet bland andra. I svaren framhävdes betydelsen av mod. Mod att prata med andra, mod att bjuda med alla, mod att berätta om sina egna känslor och mod att även närma sig andra personer som är olika en själv.
År 2022 ville Utbildningsstyrelsen ge Cygnaeus-priset till en aktör som på ett exceptionellt sätt bidragit till ökad framtidstro, gemensamt ansvar och samhörighet i lärmiljöer och miljöer för utövandet av hobbyer. Till vinnaren i tävlingen med hård konkurrens utsågs Ruusuvuoren koulu. Skolans ”Korso valittaa”-verksamhet och klimatbetonade grundläggande utbildning ILPO minskar även ensamheten bland eleverna genom att beakta och lyssna på alla samt bemöta medlemmarna i gemenskapen med respekt.
”Vi behandlar andra med medkänsla och ger beröm med låg tröskel. Respekt för andra är en självklarhet för oss. Här får man vara sig själv och behöver inte skämmas för den man är. Så ser den värld ut, som vi vill vara med och skapa”, skriver skolans elever i motiveringarna till varför just deras skolas verksamhet ska tilldelas priset.
Samma mod behöver även vi vuxna, även om det ofta kan kännas mycket svårt. Det innebär en utmaning att ställa frågor till barn och unga om ensamhet och hur de mår, eftersom svaren kan vara jobbiga och det inte alltid finns en direkt lösning på situationen. Tyvärr är det vanligt att unga upplever att ingen frågar, lyssnar eller bemöter dem med medkänsla. Att man talar om saker är en förutsättning för att kunna uppnå förändring.
”Vi har en stark tro på framtiden och på att den kan förändras till det bättre – detta budskap vill vi även sprida till andra. Väldigt många barn och unga känner oro inför framtiden. Vi vill vara tonåringar som vågar prata och agera och visa att vi även bryr oss om de yngre eleverna. Vi anser att alla ska få vara med och skapa en bättre värld”, skriver eleverna vid Ruusuvuoren koulu.
Enligt redogörelsen för den inre säkerheten i Finland och utgående från de ungas svar är det just brist på egna möjligheter att påverka och oförmåga att möta varandra som är de största hoten mot socialt hållbar utveckling och samhällelig trygghet. Lyckligtvis är detta sådant som det är möjligt att förändra.
Skribenter
Niina JunttilaProfessor i pedagogik, Åbo universitet; professor i pedagogik, Jyväskylä universitet; undervisningsråd, Utbildningsstyrelsen
Sofia Laine
Forskningsprofessor, docent i ungdomsforskning
Ungdomsforskningsnätverket / Ungdomsforskningssällskapet
sofia.laine(at)nuorisotutkimus.fi
Skribent
