Anvisningar för hur lärarna kan behandla krissituationer med elever och studerande
Även om en vuxen inte har svar på alla frågor, kan man i skolorna hjälpa barnen att förstå vad som har hänt. Man ska påminna barnen och de unga om att våldssituationer som den i Kuopio är sällsynta och att vardagen i skolorna i Finland är trygg. Våra skolor är väl förberedda för olika hotfulla och farliga situationer. Säkerhetskulturen i skolan utvecklas kontinuerligt, vilket innefattar såväl förebyggande arbete som proaktiv verksamhet och övningar samt ingripande i krissituationer.
Barnets och den ungas ålder avgörande
Barns och ungas färdigheter att behandla det som hänt och i vilken mån de utsätts för nyheter om det skedda varierar beroende på deras ålder. Då man talar om det skedda i skolorna är det viktigt att ta i beaktande barnens och de ungas utvecklingsnivå. Behovet av att prata om frågan är individuellt, och man ska inte försöka tvinga någon att behandla det som hänt. Det är bra att vara lyhörd för de tillfällen då eleverna uttrycker att de vill prata om det skedda. Frågan kan vid behov också behandlas i samband med olika läroämnen.
Ju yngre barn det är frågan om, desto viktigare är det att barnen skyddas från detaljerade nyhetsinslag och chockerande bilder. Ibland kan det finnas motiverade skäl att behandla frågan med barn inom småbarnspedagogiken. I daghemmen är det skäl att se till att barnen inte utsätts för nyheter om det skedda till exempel genom att man pratar om händelserna så att barnen hör. På det här sättet skyddar man barnet från olika föreställningar och bilder.
Barn i skolåldern följer ofta själva med nyheter i olika medier och delar dem åt varandra till exempel på sociala medier. Då man diskuterar det som hänt är det viktigt att barnen och de unga får sanningsenliga svar på sina frågor. Unga kan till exempel fråga varför någon utför ett sådant dåd eller om det i fortsättningen är tryggt i den egna skolan. Samtidigt är det möjligt att rätta till missförstånd och rykten.
Att prata om det skedda stärker trygghetskänslan
En trygg miljö ger möjlighet att bearbeta olika föreställningar, tankar och känslor kring det som hänt. Då man pratar om saken med barn och unga behöver inte samtalen vara långa och det går bra att återkomma till diskussionen senare. Man kan behandla frågor om hur de unga har fått veta om det som hänt, varifrån de har fått information om händelseförloppet och vilka känslor det skedda väcker hos dem. Barnens trygghetskänsla stärks av att de får ändamålsenliga svar på frågor som bekymrar dem samt att de känner till skolans förfaringssätt vid hotfulla situationer och kan agera enligt dem.
Såväl i skolan som hemma är det den vuxna som fungerar som modell för hur man öppet kan förhålla sig till svåra frågor och känslor. Den vuxna ska stilla barnets sinne genom sitt eget agerande och sin närvaro. Då en vuxen är lugn känner också barnet att hen är trygg. Empati kan man bara lära sig av en empatisk vuxen.
Samarbetet mellan hem och skola är särskilt viktigt i krissituationer. Det är bra att informera hemmen om att det som hänt kommer att behandlas eller har behandlats i skolan. Det lönar sig att uppmuntra till att fortsätta diskussionen hemma med barnen. Det är viktigt att hemmen får information om hur de kan stödja eleverna och de studerande till exempel med elev- och studerandevårdens tjänster och hur man hemma kan skydda barn och unga från alltför upprörande bilder och ett kontinuerligt nyhetsflöde om ämnet.
Skolornas mångprofessionella kunnande ger stöd
Dagens skola är en mångprofessionell gemenskap där det finns många olika former av kunnande. Det är bra att i skolorna komma överens om hur ärendet behandlas i grupperna och klasserna och hur skolans mångprofessionella kunnande, såsom psykologer och skolhälsovård, vid behov kan anlitas.
Om en lärare eller någon annan i skolans personal är orolig för en elev eller studerande, ska man i enlighet med lagen hänvisa hen till psykolog- eller kuratorstjänster. Även i situationer då ett barn eller en ung person reagerar på krisrelaterade nyheter på ett alarmerande sätt lönar det sig för läraren att modigt vara i kontakt med de sakkunniga inom elev- och studerandevården. De sakkunniga inom elev- och studerandevården erbjuder individuellt stöd för barnet och den unga och delar vid behov med sig av sin sakkunskap åt läraren. Till elev- och studerandevårdstjänsterna hör psykologi- och kuratorstjänster samt skol- och studerandehälsovård.
– Då något negativt och tragiskt händer är det viktigt att stärka det som är bra. I skolorna och läroanstalterna ska man se till att ingen blir osedd eller lämnad utanför gemenskapen. Man kan inte fästa för mycket vikt vid betydelsen av samhörighet och en trygg verksamhetskultur i skolan, påminner undervisningsrådet Kristiina Laitinen vid Utbildningsstyrelsen.