”Så gott som alla har dem” – Dåliga motionserfarenheter bland synskadade är så vanliga att en grupp unga ansökte om EU-pengar för att rätta till situationen

Många synskadade har dystra minnen av handledd motion. För att förbättra situationen tänker en grupp på sju synskadade unga själva ordna utbildning för idrottsinstruktörer med hjälp av EU-bidrag. 

Joni Kokko, som deltar i projektet, vet att många synskadade unga har personlig erfarenhet av missförhållanden, särskilt inom skolgymnastiken. 

– För synskadade kan det i praktiken vara omöjligt att spela basket eller boboll. Då har lärarna sagt att ta en promenad. Eller att gymmet är där, gå och pumpa lite järn, berättar Kokko. 

Även Teemu Ruohonen, som är planerare av ungdomsverksamheten vid Synskadades förbund, berättar att han känner igen situationen där idrottsinstruktörer uppmanar synskadade unga att promenera. Det är förargligt, eftersom man enkelt kunde anpassa många grenar så att de lämpar sig för synskadade. 

Ruohonen hörde nyligen om de projektbidrag som Europeiska solidaritetskåren erbjuder. Han beslutade att uppmuntra de unga han handleder att planera ett projekt som förbättrar synskadades vardag. De unga vuxna i tjugoårsåldern kom dock själva på att finansiering kan ansökas uttryckligen för att utbilda idrottsinstruktörer.  

– Det uppstod en tanke om att man borde hjälpa kommande generationer, så att även synskadade kan göra något, erinrar sig Ruohonen.  

Det ettåriga projektet inleds i juli. Ungdomarnas avsikt är att besöka Finlands idrottsinstitut för att träffa och utbilda blivande idrottsinstruktörer.   

Konkreta test av grenar 

Europeiska projektarbeten inom idrottsbranschen finansieras ofta med Erasmus+ Sport-bidrag. Via Europeiska solidaritetskåren kan 18–30-åriga unga dock med låg tröskel få bidrag även för lokala projekt inom idrottsbranschen som ökar solidariteten och som genomförs i Finland.  

Via Europeiska solidaritetskåren kan man inom idrottsbranschen genomföra mindre projekt som inte kräver internationella partner. Projektet som Synskadades förbund har planerat handlar i sin helhet om ett bidrag på drygt 6 000 euro.  

Enligt Ruohonen möjliggör bidraget ordnandet av utbildningstillfällen vid idrottsinstituten. De unga vill ge blivande idrottsinstruktörer mycket konkreta verktyg för att arbeta med synskadade.  

Avsikten är inte bara att presentera synskadades egna grenar, utan också lära dem att tillämpa olika motionsformer. 

– Det kan vara så enkelt att man placerar några bjällror i en innebandyboll. Det stör ingen, men en person med dålig syn hänger mycket bättre med, berättar Ruohonen.  

Ruohonen tror att idrottsinstruktörernas beredskap att bemöta synskadade förbättras i och med projektet. Han undviker dock att generalisera de missförhållanden som synskadade upplever.  

– Det finns bra och dåliga idrottsinstruktörer. Vi vill att det ska finnas flera bra.  

Ett viktigt budskap i bakgrunden 

Kokko, som redan från början deltagit i projektet, har redan länge varit medveten om de möjligheter som EU-medlen medför. Han tycker det är fint att man genom den finansiering som nu erhållits kan förbättra synskadades idrottsupplevelser i framtiden. 

Kokko anser att synskadades dåliga idrottsupplevelser är så vanliga att den erhållna finansieringen verkligen behövs. 

– Alla synskadade har rätt så många av dessa (dåliga upplevelser), oberoende av synförmåga. Därför håller vi nu på med projektet. 

De unga som deltar i projektet ordnar utbildningar för idrottsinstruktörer enbart på volontärbasis. Enligt Kokko verkar hela gruppen dock vara mycket engagerad i projektet. Till de egentliga utbildningstillfällena får man sannolikt också hjälpande händer utanför kärngruppen. 

Utöver de synskadades praktiska motionserfarenheter motiveras gruppen också av det budskap som de vill ge motionsfältet. 

– Vi vill visa att vem som helst kan motionera, konstaterar Kokko.  

Text: Alberto Politi