Dokumentation (I4) av slöjdprocessen (I4) kan göras på många olika sätt. Dokumentationen stärker elevens lärande, erbjuder tillfällen för att lära sig hantera helheter och fungerar också som redskap för bedömning

Barnet har dekorerat pulpetskyddet med ritningar
Foto: Niina Rodionoff

Dokumentering innebär lagring av bilder och beskrivningar

Dokumentering betyder i bästa fall att man under processen observerar och registrerar alla centrala faktorer som påverkar resultatet. I sin enklaste form är dokumentering att lagra sitt arbete med bilder och beskrivningar; en berättelse kan också innehålla utomståendes kommentarer och eventuella dialog med tillverkaren. Dokumentering är alltså att synliggöra lärprocessen steg för steg eller kliv för kliv, beroende på elevens förutsättningar.

Redskapet är viktigt

Redskapet för dokumentering kan variera från penna till pekplatta. Fokus kan ligga på individen eller gruppen och dokumenteraren kan vara den som själv är föremål för dokumenteringen eller en utomstående. Dokumenteringen kan göras i form av en loggbok i ett traditionellt häfte och kompletteras med skisser och fotografier, i form av postrar, en broschyr eller liten bok, inom ramen för skolans resurser. Genom att utnyttja de möjligheter som digitala verktyg erbjuder blir alternativen ännu mångsidigare, genomförandet snabbare, publiken större och möjligheten till interaktion och bearbetning är av en helt annan klass. Man kan följa den dokumenterade berättelsen, dokumenterarens funderingar och beslut i e-portfolier, bloggar och på andra sätt digitalt.

Tillbaka upp

Gemensamma beslut om dokumenteringen

Pedagogiskt orienterad dokumentering omfattar redan från början flera gemensamma beslut om hur dokumenteringen ska ske: man måste komma överens om vem som dokumenterar, med vilken tidtabell och var dokumenteringen ska lagras. Dokumenteringen kan göras av eleven själv, parvis, som ett grupparbete eller med lärarens hjälp. Elevens val av objekt för dokumenteringen ger inblick i elevens värld, kunskaper och förståelse för det aktuella ämnet. Före dokumenteringen ska eleven fatta riktgivande beslut om bl.a. avgränsningen av objektet och hur många gånger och hur ofta dokumenteringen ska ske. Tidtabellen för dokumenteringen kan också ta form under arbetet, så att den följer arbetets rytm. Det är också möjligt, och åtminstone i fråga om yngre elever till en början bra, att med hjälp av en tydlig rytm (i början/slutet av lektionen) lära eleverna att komma ihåg dokumenteringen. Ivern att planera och tillverka en egen produkt kan ta all uppmärksamhet så att dokumenteringen glöms bort. Vid valet av förvaringsplats väljer man om dokumenteringen ska förvaras i en mapp, på datorn, webben eller i en molntjänst. Valet av förvaringsplats beror givetvis på med vilket redskap dokumenteringen gjorts, men också på bl.a. förvaringsplatsens användningsegenskaper och dokumenterarens färdigheter.

Tillbaka upp

Ägarens rättigheter

Den aktiva parten i dokumenteringen är eleven, som också har ägarrätt till produkten och sitt eget lärande. Att själv dokumentera stärker upplevelsen av att äga sitt lärande och öppnar också nya perspektiv att vidga lärandet. Eleven har naturligtvis rätt och möjlighet att begränsa sin publik och bestämma om materialet ska delas, beroende på sin egen önskan eller lärarens anvisningar. Det är kanske inte värt att dela till exempel känsliga tankar om misslyckanden med en stor publik. Å andra sidan är det just när dokumenteringen delas som den utöver bevismaterial blir ett effektivt kommunikationsmedel som gör det möjligt att få närmare insikt i dokumenterarens tankar.

Tillbaka upp

Som ett verktyg i bedömningen

Dokumentering av lärandet hjälper eleven att se den egna processen som en helhet bestående av planering, genomförande och utvärdering. Dokumenteringen bekräftar elevens utveckling steg för steg och fungerar således också som verktyg för bedömningen. Ett dokumenterat arbete, eller s.k. bevismaterial, ger eleven möjlighet att gå tillbaka och utvärdera sitt eget arbete. Även kamratbedömning kan genomföras. Det är lättare för eleven att bedöma sig själv eller någon annan, då bedömningen baserar sig på ett material i stället för på uppfattningar eller endast en färdig produkt. Dokumenteringen avslöjar också svagheter inom vissa delområden eller prioriteringar i arbetet i ett längre perspektiv. Då lärarens respons och bedömning baserar sig på tydliga beskrivningar (texter/bilder), är det också lättare att förklara korrigerande respons för eleven och eleven har för sin del lättare att förstå responsen.

Tillbaka upp

En hel berättelse

I dokumenteringen ska de olika faserna av lärandet bilda en hel berättelse, där nya begrepp och praktiskt arbete kopplas till varandra. Det gör det också lättare att komma ihåg helheter och att återkalla saker i minnet. Dokumenteringen stärker begreppskunskapen inom området, eftersom eleven är tvungen att upprepa saker då hen skriver. Förmågan att behärska helheter stärks också då spridda lektioner länkas samman till en sammanhängande berättelse och ett långsiktigt arbete leder fram till målet. Dokumenteringsförmåga hör till elevens grundläggande färdigheter i skolan och är, oberoende av framtida yrkesval, även ett grundläggande krav i många arbetsuppgifter.

Tillbaka upp

Bakgrundslitteratur

Anttila, Pirkko. (2006). Tutkiva toiminta ja ilmaisu, teos, tekeminen. Hamina. Akatiimi.

MacDonald, Margaret. (2007). Toward formative assessment: The use of pedagogical documentation in early elementary classrooms. Early Childhood Research Quarterly 22.2: 232-242.

Seitz, H. (2008). The power of documentation in the early childhood classroom. Young Children, 63(2), 88-93.

Text: Auli Saarinen

Tillbaka upp