Barn har rätt till en livsduglig framtid och ett människovärdigt liv. De har också rätt att påverka sådana åtgärder och beslut som berör deras liv. Trots att småbarnspedagogikens syn på lärande grundar sig på synen på barn som aktiva aktörer, ignoreras ofta barnens åsikter och påverkansmöjligheter i byggandet av en hållbar framtid.

Hur kan vi åstadkomma en förändring inom småbarnspedagogiken som siktar på en hållbar utveckling och förankra den så att den blir bestående praxis?
Toimintakulttuurin muutos
Foto: Hanna Ruusulampi, Opetushallitus

Skribenter: universitetslektor Satu Valkonen, Helsingfors universitet & projektforskare Ann-Christin Furu, Åbo Akademi

Verksamhetskulturen inom småbarnspedagogiken beskrivs som en lärande gemenskap där barnen och personalen lär sig tillsammans och av varandra. Inom småbarnspedagogiken ska varje barn ha möjlighet att tillägna sig förutsättningar för en hållbar livsstil. Delaktighet och möjligheter att påverka tillhör alla och redan små barn måste erbjudas möjligheter att förnya världen tillsammans med andra.

Verksamhetskulturen inom småbarnspedagogiken består av verksamhetssätt som byggts upp i växelverkan och etablerats som en viss typ av rutiner i vardagen. I verksamhetskulturen är värderingar, attityder och seder närvarande. Det är bra att beakta att personalen har en viktig ställning i barngruppen när det gäller att skapa värderingar som stärker en hållbar livsstil och på vilka barnen grundar sin uppfattning om världen.

I utvecklingen av verksamhetskulturen är ett starkt hållbarhetstänkande centralt. Med detta avses bland annat att vi erkänner att gränserna för naturens bärkraft bestämmer människans beteende och ställer villkor för människans verksamhet. Dessutom hänvisar det till förståelse av det ömsesidiga beroendet mellan hållbarhetens olika dimensioner. Enligt grunderna för planen för småbarnspedagogik ska man i utvecklingen av verksamhetskulturen beakta hållbarhetens ekologiska, sociala, kulturella och ekonomiska dimensioner i all verksamhet:

Sininen pihlajanoksa
  • Den ekologiska hållbarheten grundar sig på bevarandet av den biologiska mångfalden och ekosystemen.
  • Med social hållbarhet avses tillgodoseendet av de mänskliga rättigheterna samt förutsättningarna för välfärd och hälsa.
  • Kulturell hållbarhet i sin tur är kopplad till respekt för mångfalden av språk, kulturer och åskådningar.
  • Med ekonomisk hållbarhet hänvisas till en måttlig användning av icke-förnybara naturresurser, minskning av uppkomsten av avfall samt en balanserad tillväxt som inte leder till skuldsättning.

Med de i varandra sammanflätade hållbarhetsdimensionerna förknippas en skyldighet att främja ekosocial bildning. Med andra ord eftersträvas inom småbarnspedagogiken insikter om att våra rättigheter och skyldigheter är beroende av naturen och andra människor. Det är också viktigt att barnen lär sig att se hur de egna handlingarna påverkar andra människor, naturen och samhället.

Tillbaka upp

Genomförandet av hållbarhetsfostran förutsätter att personalen inom småbarnspedagogiken förstår

  • vad hållbarhet innebär för det egna arbetet och
  • hur hållbarhet kan främjas i barngruppen.

I strävan efter förändring är det viktigt att varje medlem i arbetsgemenskapen hittar meningsfulla sätt att tillsammans med barnen främja en hållbar framtid. När man granskar ingredienserna i förändringen ska uppmärksamheten därför riktas på betydelsen av de värderingar, kunskaper och antaganden som påverkar arbetsgemenskapen samt på kollegialt lärande, lärande som sker tillsammans. En hållbar verksamhetskultur bygger på en gemensam grund där allas insatser är viktiga

Sinisävyinen saamelainen kansallispuvussa

I arbetsgemenskapen är det bra att börja med att diskutera vad hållbarhet innebär för de enskilda individerna. Det är också bra att reflektera över vad kraven på främjande av en hållbar livsstil som lyfts fram i styrdokumenten innebär i praktiken med tanke på planeringen, genomförandet och utvärderingen av arbetet. Pedagogisk ledning och verksamhetsstyrning lotsar utvecklingen av en hållbar verksamhetskultur i alla verksamhetsmiljöer inom småbarnspedagogiken. I daghemmen ansvarar läraren inom småbarnspedagogiken för verksamheten i barngruppen och hen kan vägleda teamet att tänka igenom faktorer som främjar eller eventuellt distraherar eller står i vägen för hållbarhetsfostran. I bakgrunden kan det finnas olika utgångspunkter vad gäller värdegrunden och synen på barn, och att bli medveten om dessa gör det lättare att förankra en sådan hållbar verksamhetskultur där också barnens delaktighet har identifierats.

Dessutom måste arbetsgemenskapen kartlägga det man redan gör för att främja en hållbar verksamhetskultur. I de gemensamma samtalen måste personalens kompetens, styrkor och intresse av att genomföra hållbarhetsfostran behandlas. Likaså måste man bedöma personalens stödbehov. Det lönar sig att reflektera över sitt eget lärande tillsammans med andra och att dela de egna insikterna med andra. Kollegialt stöd, samarbete och lärande utgör grunden för förnyandet av verksamhetssätten och praxis inom småbarnspedagogiken. I kompetensutvecklingen är det viktigt att den gemensamma lärprocessen leder till att alla medlemmar i arbetsgemenskapen stärker sin förmåga att främja en hållbar verksamhetskultur och livsstil.

Tillbaka upp

I den finländska småbarnspedagogiken strukturerar barnen tillsammans med andra människor sin förståelse av hur ens egna och andras handlingar påverkar naturen samt av världens tillstånd. Interaktionen och gemenskapen är starkt närvarande i lärandet. Att man lägger vikt på lärandets sociala karaktär minskar dock inte den vuxnas betydelse i lärprocessen. Personalen inom småbarnspedagogiken stödjer barnets växande till att vara människa och diskuterar värderingar och ideal med barnen. Utöver detta styr personalen barnen till att agera etiskt ansvarsfullt och hållbart och stödjer deras handlingsvilja för att rädda villkoren för liv.

Vihreä hiekkasanko ja -lapio. Sangossa kasvaa versoja.

Den pedagogiska verksamheten inom småbarnspedagogiken har en stark koppling till barnens uppväxtmiljöer och strävar på så sätt efter att göra innehållen som behandlas mer meningsfulla, betydelsefulla och personliga. I planeringen av verksamheten beaktas dessutom barnens intressen och behov. Om småbarnspedagogiken inte gemensamt behandlar till exempel barnens oro för miljön, förblir barnens åsikter och möjligheter att påverka osynliga. I personalens yrkeskunskap ingår förmågan att lyfta fram barnens frågor om klimatet, naturskyddet eller andra hållbarhetsaspekter. Det väsentliga är att skapa en atmosfär som gynnar och stimulerar lärandet och där även svåra ämnen kan behandlas på ett tryggt sätt. Hållbarhetsfostran kan således å ena sidan ramas in i sådana funderingar om världens tillstånd och framtid, som barnen tar initiativ till eller förundras över, å andra sidan i ett målinriktat arbete för främjande av en hållbar livsstil som personalen planerar i förväg.

För närvarande beaktas dock hållbarhetstänkandet i varierande grad i utvecklingen av verksamhetskulturen inom småbarnspedagogiken, i uppbyggandet av lärmiljöer och i den pedagogiska verksamheten, och barnets rätt till hållbarhetsfostran tillgodoses inte jämlikt. Barn har rätt till en livsduglig framtid och ett människovärdigt liv, och de har också rätt att påverka åtgärder och beslut som gäller deras liv. Trots att småbarnspedagogikens syn på lärande grundar sig på synen på barn som aktiva aktörer, ignoreras ofta barnens åsikter och påverkansmöjligheter i byggandet av en hållbar framtid.

Aktörskap handlar

  • om att vi lyssnar på barnen,
  • om barnens möjligheter att påverka och vara delaktiga och
  • om att synliggöra de effekter som barnens handlingar har.

När ett barn redan i tidig ålder erbjuds möjligheter att bearbeta hållbarhetstemat tillsammans med andra på ett sätt där barnets egen kompetens och potential identifieras, stärks barnets ihärdighet eller resiliens, alltså dess förmåga att bemöta osäkerhet, motgångar och utmaningar på ett flexibelt sätt.

Tillbaka upp

Formuläret för kartläggning av en hållbar småbarnspedagogik eller PROSUS-verktyget (eng. Promoting Sustainable Early Childhood Education and Care) är ett verktyg som tagits fram för att kartlägga nuläget inom hållbarhetsfostran. Verktyget kan användas för att granska hållbarheten i småbarnspedagogikens verksamhetskultur, lärmiljöer och pedagogiska verksamhet.

Syftet är att

  1. kartlägga och utvärdera nuläget
  2. främja arbetsgemenskapens och/eller teamets professionella diskussion
  3. utveckla verksamhetskulturen, lärmiljöerna och den pedagogiska verksamheten.

Med formuläret samlar man dessutom in information om hur hållbarhetsfostran förverkligas och utvecklar en hållbar småbarnspedagogik med utgångspunkt i forskning.

Kartläggningsformuläret består av tre delar där hållbarheten kartläggs med hjälp av fyra dimensioner. Först behandlas ekologiska hållbarheten, sedan den sociala och kulturella hållbarheten och slutligen den ekonomiska hållbarheten. I kartläggningen behandlas till exempel följande frågor:

  • Vilka uttryck tar sig en uppskattande relation till naturen?
  • Hur förebygger eller ingriper vi i miljöproblem?
  • Hur förverkligas jämställdhet mellan könen och könssensitiv fostran?
  • På vilket sätt beaktar vi ansvarstagandet i upphandlingar, användningen av resurser och material eller i förbrukningen av vatten och energi?

På formuläret finns exempel för varje dimension som illustrerar olika sätt att behandla hållbarhetstemat tillsammans med barnen. Exemplen har placerats på en skala från 1 till 7. De ger också information om vad som ingår i hållbarhetsdimensionerna och hur hållbarhetstänkandet kan kombineras till den pedagogiska verksamheten och uppbyggandet av lärmiljöer. I exemplen beaktas också småbarnspedagogikens mångsidiga arbetssätt.

Kartläggningens faser

Kartläggningen av småbarnspedagogikens hållbarhet framskrider som en process och grundar sig på tanken om utvecklande utvärdering. I den första fasen ska var och en självständigt reflektera över hur hållbarheten beaktas i den nuvarande verksamheten och hur den kan främjas i fortsättningen. I den andra fasen ska var och en presentera sina egna bedömningar och tankar så att de kan behandlas gemensamt. Kartläggningsformuläret fylls i under denna fas. I den tredje fasen granskas kartläggningens resultat och diskuteras var någonstans på skalan man befinner sig. Det bör observeras att placeringen i sig inte avspeglar kvaliteten på hållbarhetsfostran. På placeringen inverkar bland annat av barnens ålder, barngruppens struktur, barnens behov, de tillgängliga resurserna och ledningssystemet.

Utifrån de gemensamma reflektionerna kan man identifiera de principer som styr hållbarhetsfostran och även påvisa stödbehov i utvecklingen av en hållbar verksamhetskultur. Med hjälp av PROSUS-verktyget kan man stödja personalens och barnens delaktighet, stärka lärandet om en hållbar livsstil samt påverka en hållbar framtid.

Tillbaka upp