En bra säkerhetskultur förutsätter kunnande och handledning samt tillämpning av anvisningar och verksamhetsmodeller. I säkerhetskulturen ingår också tillsyn, utvärdering och utveckling. De säkerhetsprinciper som man tillsammans har kommit överens om i arbetsgemenskapen avgör vilka frågor som gemenskapen ser som viktiga, vad man tror på och vad man vill engagera sig i.
Säkerhetsarbetet styrs både från externt och internt håll. Den externa styrningen består av lagstiftning, instruktioner och strategier samt inspektioner som olika myndigheter utför. Det är viktigt att läroanstaltens ledning känner till de gällande normerna. Det är utbildningsanordnarens uppgift att se till och ansvara för att läroanstaltens säkerhetsarbete organiseras på rätt sätt och att det tilldelas resurser för säkerhetsarbetet. Utbildningsanordnaren har skyldighet att övervaka att planer och direktiv som berör säkerheten på läroanstalten är aktuella och uppdaterade. Säkerheten i lär- och arbetsmiljön utvärderas i samband med utvärderingen av läroanstaltens verksamhet.
Utbildningsanordnaren har en viktig roll i planeringen av säkerheten. När utbildningsanordnaren är en kommun är ansvaret för säkerheten inom de olika delområdena och informationsgången ganska tydliga. En stor del av yrkesutbildningen ordnas av samkommuner. Samkommunernas enheter kan vara belägna i flera kommuner, och avstånden mellan enheterna kan vara långa. Detta återspeglas också i planeringen av säkerheten i läroanstalten och genomförandet av åtgärder. Vid planeringen utgår man från utbildningsanordnarens egen läroanstaltsorganisation, där organisationens storlek, utbildningen som ordnas och utbildningsområdena ställer sina egna krav på säkerhetsarbetet. Vid en yrkesläroanstalt med utbildning inom många olika branscher finns det en hel del säkerhetsutmaningar. Å andra sidan finns det samtidigt också sakkunskap inom olika branscher, som kan utnyttjas vid organiseringen av säkerhetsarbetet.
Utbildningsanordnaren fastställer de gemensamma principerna och rutinerna för säkerhetsarbetet. Varje läroanstalt har sina egna särdrag, och därför behövs det alltid kunskap om de lokala förhållandena för att kunna planera ett gott säkerhetsarbete. Det är värt att bekanta sig med andras modeller, men det kan vara riskabelt att kopiera dem. Det bästa resultatet får man genom att utreda läroanstaltens särdrag och gemensamt tar fram egna verksamhetssätt, som alla på arbetsplatsen kan förbinda sig till. Att engagera personalen i den gemensamma säkerhetskulturen är en viktig del av säkerhetsarbetet.
Utbildningsanordnaren och läroanstalten fastställer aktörernas ansvar och ansvarsområden. Alla som finns på läroanstalten har sitt eget ansvar. På de studerandes ansvar är att de ska följa de instruktioner som ges, vare sig det är frågan om ordningsregler, säkerhetsinstruktioner i arbetet eller andra instruktioner. Man fastställer ansvarsområdena för utbildningsanordnaren, direktören/rektorn, enhetschefen, utbildningschefen eller den övriga arbetsledningen, lärarna, yrkesmännen och den övriga personalen samt de studerande. Det är viktigt att veta vem som gör vad och vad som ingår i uppgifterna. Man kan också fastställa mer exakta krav på vilket kunnande i säkerhetsfrågor de centrala säkerhetsaktörerna ska ha; till exempel vad de anställda, ledningen, fastighetsskötarna och de studerande ska kunna.