Coronaviruset har gett oss en intensivkurs i såväl lärande och undervisning som kärnan inom mångsidig kompetens

Nu när vi har börjat vänja oss vid undantagstillståndet är det dags att se framåt och fundera på vad vi kan lära oss av detta. Coronaviruset har gett oss alla en intensivkurs och tvingat oss att lära oss nya saker. När människoliv står på spel är viljan att hitta fungerande lösningar stark hos oss alla. 

Även i Finland fick undervisningen och skolgången omorganiseras med mycket snabb tidtabell. Allmänt taget lyckades man i Finland övergå från närundervisning till distansundervisning smidigt och utan några större problem. Nu har det gått så pass lång tid att man kan börja göra preliminära iakttagelser av det som skett.

1. Det finländska utbildningssystemet fungerar

Den grundläggande modellen för ordnandet av utbildning har varit en central faktor. Lärarna har stor frihet när det gäller att förverkliga de mål för lärandet och undervisningen som fastställs i de nationella grunderna för läroplanen. Lärarna är vana vid att själva kunna avgöra hur målen för lärandet ska uppnås. Detta har fungerat även under undantagstillståndet, och lärarna har haft den kompetens och beslutsamhet som krävts för att snabbt övergå till en annan modell för att uppnå målen.

De kunniga rektorerna och bildningsväsendet har lyckats ordna skolgången och dess många detaljer på det sätt som lämpat sig bäst för varje skolas situation. Även i undantagsförhållanden litar man på lärarnas, skolornas och utbildningsanordnarnas förmåga att använda sina befogenheter.

Landets beslutsfattare har inte börjat detaljstyra, utan har fokuserat på att hitta riktlinjer för att trygga jämlikheten i utbildningen och rätten till utbildning så väl som möjligt. Lagstiftningen och de anvisningar som grundar sig på den har skapat trygghet för de lokala lösningarna. Det gavs utrymme för lokala lösningar ”i den utsträckning det är möjligt”, eftersom kunskapen om läget, behoven och möjligheterna finns lokalt. Det har varit fint att se stoltheten som har funnits över fungerande exempel på hur alla kommunens elever har kunnat nås eller hur bra skollunchen har kunnat ordnas med beaktande av hälsoaspekterna.

2. Kommunikation och förtroende möjliggör samarbete 

Den kommunikation och det förtroende mellan de olika aktörerna som byggts upp före krisen har möjliggjort samarbete och att alla agerar i enlighet med sin roll under undantagstillståndet. Detta gäller inte bara kommunikationen inom utbildningssektorn, utan även kommunikationen mellan hemmen och skolorna, organisationer samt andra myndigheter och förvaltningsområden. Utöver de grundläggande åtgärderna har projekt som Kaikille tietokone (En dator till alla) och tillgängliggörandet av gratis digitalt innehåll för alla vittnat om ett brett ansvarstagande för barnens framtid. Alla har varit beredda att tillsammans arbeta i vardagen för familjernas bästa, för att vi ska kunna ta oss igenom krisen. Om man har byggt upp en god kommunikation under goda förhållanden håller förtroendet även i undantagstider. 

Distansundervisningen har gett föräldrarna möjlighet att följa undervisningen och barnens lärande från första parkett. I sociala medier kan man se hur viljan att bedöma och ta ställning till undervisningen samtidigt har ökat. Samspelet i distansundervisningen har gynnats av om hemmen och lärarna redan före krisen tillsammans gått igenom hurdant pedagogiskt tänkande och vilka lösningar undervisningen grundar sig på. De många olika kommunikations- och lärplattformar samt undervisningsmetoder som använts av olika lärare har också skapat frustration i vissa familjer, som haft svårt att hänga med när de försökt stödja barnen. 

Föräldrarnas och vårdnadshavarnas erfarenheter av skolornas distansundervisning diskuteras vid Världens största föräldrakväll den 28 april, som är öppen för alla.

3. Läroplanen stöder även lärandet av färdigheter

Även om stängningen av skolorna och läroanstalterna samt de förändringar i utbildningsanordnarnas skyldigheter som gjorts med stöd av beredskapslagens undantagsförordningar har varit betydande, har grunderna för ordnandet av undervisning och utbildning förblivit oförändrade. Omständigheterna har förändrats, men skolans syfte och mål samt målen för lärandet och undervisningen har förblivit desamma. Trots undantagstillståndet har fokus legat på barnens och de ungas utveckling och lärande.

Krisen har inte medfört ett avbrott i lärandet, och inte heller enbart inneburit att lärandet fortsatt under nya förhållanden, utan den har genom många fina insikter erbjudit nya möjligheter till meningsfullt lärande. I allt från handtvätt till spanska sjukans historiska skeden, eller från beräkning av sannolikheten för smittspridning till tillredning av mat för familjen, har man hittat bra exempel på hur man på ett meningsfullt sätt kan koppla ihop undervisningens mål med den akuta situationen. Det bästa sättet att undervisa har inte varit att använda de bästa digitala verktygen eller apparna, utan att hitta de lösningar genom vilka eleverna lär sig bäst.

4. Välbefinnande och lärande hör ihop

Undantagstillståndet upplevs olika av alla elever, beroende på deras behov, utgångsläge, förutsättningar för lärande och hemförhållanden. De elever som är bra på självreglering och på att lära sig att lära, samt har stöd från den närmaste omgivningen, klarar sig även i de nya omständigheterna. De elever som är svagare i fråga om förutsättningar för lärande och självreglering, och som behöver särskilt stöd i sina studier, men inte kan få det hemma, befinner sig i riskzonen när undervisningen ordnas på distans.

Denna situation har visat hur starkt lärandet och välbefinnandet hänger ihop. Föräldrarnas stöd för barnens studier, eller avsaknaden av sådant stöd, blir synligare än vanligt då undervisningen ordnas på distans. Då vardagsrytmen bibehålls ger det en känsla av trygghet, vilket i sin tur gör det möjligt att fokusera på lärandet. Enligt enkäter har eleverna upplevt att gränserna mellan skolarbete och andra aktiviteter har suddats ut när de varit hemma (länk till annan tjänst) och att skolarbetet har krävt mer tid än tidigare. Motion, sömn, kost, mångsidig aktivitet, lagom mycket skärmtid och lek är viktiga element i barnens liv. Skolmaten, möjligheten att träffa trygga vuxna och skolhälsovårdens tjänster är inte mindre viktiga delar av skolverksamheten, utan hör till dess kärna.

Till målen för lärandet hör också utvecklingen till en ansvarstagande medlem i samhället. Under undantagstillståndet har det varit utmanande att upprätthålla känslan av att tillhöra en skolgemenskap. Å andra sidan har distansundervisningen för vissa elever inneburit en stor lättnad och klart förbättrat motivationen och inlärningsresultaten.

Vilka slutsatser kan man dra av det som skett?

1. Bättre resiliens behövs för hela systemet

I skolverksamheten måste man i ännu högre grad komma vidare från att lösa enskilda problem till att stärka resiliensen och förmågan att hantera spänningar hos hela skol- och uppväxtgemenskapen. Det sker genom att man bygger upp en stark kommunikation med de aktörer som är verksamma i skolan, skol- och ungdomsväsendet, yrkesverksamma inom social- och hälsovården, olika organisationer och naturligtvis hemmen. Det innebär också att makten och ledarskapet i högre grad fördelas mellan hela det nätverk som krävs för barnets fostran och utbildning. Samtidigt skapas ett gemensamt engagemang. I detta arbete är det viktigt att ta hand om lärarnas och hela skolpersonalens trivsel i arbetet. Det kollegiala stödet mellan lärarna, skolans pedagogiska ledarskap och kamratresponsen som en del av skolgemenskapens verksamhetskultur behöver ännu stärkas. Vi bör sträva efter lärande gemenskaper där man delar med sig av sina kunskaper.

2. Tillgången till stöd ska tryggas effektivt för alla som behöver det

När det blir dags att återvända till skolmiljön är det bra att först och främst fokusera på det grundläggande i vardagen. Det viktigaste är att se varje barns och ungdoms situation och behov samt differentiera undervisningen utgående från detta. En bra och trygg skolvardag ger den bästa återhämtningen från epidemihotet. 

Man måste erbjuda stöd för de elever som med tanke på sina behov och utgångspunkter har lidit mest av de avvikande undervisningsarrangemangen. Skolorna och läroanstalterna har stängts för att trygga finländarnas liv och hälsa under epidemin. När detta hot är över måste alla de bästa metoderna för att främja jämlikhet, jämställdhet och goda inlärningsresultat tas i bruk på nytt.

Kommunernas och andra utbildningsanordnares utmanande ekonomiska situation får inte innebära att man inte har resurser för tillräcklig personal för att åtgärda skadorna efter undantagstillståndet. I det här läget får vi inte ge efter en tum för fattigdomens och utbildningsbakgrundens tendens att gå i arv. Trestegsstöd, stödundervisning och effektiviserade elevvårdsåtgärder måste kunna tryggas effektivt överallt. Ett starkt mångprofessionellt arbete i vardagen bör möjliggöras, och nya modeller för detta bör skapas genom försök. 

3. Stärkt kommunikation

Hur obehagligt det än känns måste vi vara beredda på at det någon dag kommer nya kriser och undantagsförhållanden. Under goda tider bör man satsa på att få sådant gjort som det är för sent att ta itu med när det blir dåliga tider. Det viktigaste är att bygga upp en stark kommunikation mellan de aktörer som deltar i barnens fostran samt mellan olika myndigheter.

Om folk inte känner varandra i normala förhållanden kan den press som en kris för med sig få det knappa förtroendet att kollapsa helt. Att stärka förtroendet mellan föräldrarna och skolan samt agera tillsammans för barnens bästa är viktigt även i normala förhållanden. Vi har kämpat för att nå alla elever i undantagsläget, och nu är det meningsfullt att kämpa för att nå alla föräldrar under normala förhållanden. Vi vet att det finns ett samband mellan föräldrarnas intresse för barnens skolgång och barnens inlärningsresultat. Vi behöver inte en ny kris för att stärka samspelet mellan hemmen och skolan.

4. Användning av forsknings- och utvärderingsdata

Det behövs mycket forsknings- och utvärderingsdata om coronakrisens effekter och lärdomar. Många forskningsenheter har redan satt igång, och även Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU) arbetar med ett projekt för utvärdering av jämlikheten och jämställdheten i utbildningen som stöd för beslutsfattandet (länk till annan tjänst). 

Nu är det en bra tid att utvärdera behoven, bristerna och styrkorna i det innehållsmässiga, pedagogiska och tekniska genomförandet av distansundervisningen. Vad som behövs, vad som fungerar och vad som inte fungerar. Även vi på Utbildningsstyrelsen inleder vår egen kartläggning av lägesbilden i fråga om undantagstillståndets effekter på det digitala lärandet som helhet. Med hjälp av resultaten kan vi i framtiden bland annat rikta stödet för digitalt lärande till rätt saker.
Vi har varit tvungna att lära ut hur man lever i en osäker värld, identifierar brist på kunskap hos sig själv, hittar kreativa lösningar, kommunicerar och samarbetar i en digital verklighet samt hanterar vardagen när rutinerna förändrats. Detta låter som kärnfrågor inom den mångsidiga kompetens som hör till den grundläggande utbildningen. Vi har alltså både lärt oss och lärt ut grundläggande livsfärdigheter. 

I undantagstider framhävs och förtydligas grundläggande frågor och värderingar.