I det finländska utbildningssystemet har den grundläggande konstundervisningen redan i årtionden spelat en betydande roll för den målinriktade undervisningen inom olika konstarter, särskilt för barn och unga. Från första början har grundläggande konstundervisning också ordnats för vuxna. Ett mångårigt utvecklingsarbete och behovet av att utvidga utbudet av konstfostran för barn och unga ledde till att regeringen den 5 december 1991 lämnade en proposition till riksdagen med förslag till lag om grundläggande konstundervisning. Grunden för denna, även på internationell nivå, unika utbildningsform skapades dock redan på 1960-, 1970- och 1980-talen. Lagen om musikläroanstalter från 1968 hade möjliggjort musikfostran och dess utveckling utanför grundskolan. Redan på 1970-talet gav musikskolor och musikinstitut i vårt land omfattande målinriktad undervisning inom sin egen konstart utanför det allmänbildande skolväsendet. Det ansågs behövas konstfostran som kompletterade läropliktsskolans uppgift när man på 1970-talet i Finland övergick till en nioårig grundskola, eftersom man i samband med reformen minskade undervisningen i konst- och färdighetsämnen. En del av lärarna och föräldrarna ansåg att behovet av allmänbildande konstundervisning för barn och unga var större än det som den nya grundskolan kunde erbjuda. Som bakgrundssamfund till konstskolorna grundades understödsföreningar, och även kommunerna började ordna utbildning. De första bildkonstskolorna inledde sin verksamhet i slutet av 1970-talet, och musikläroanstalterna fungerade som förebild för dem. I mitten av 1970-talet blev det också möjligt för medborgar- och arbetarinstitut att ordna undervisning i musik för personer under 16 år. Från och med 1985 fick instituten erbjuda undervisning för barn och unga också inom andra konstarter.

Den första lagen om grundläggande konstundervisning trädde i kraft den 1 juni 1992. I motiveringarna till regeringens proposition (RP 211/1991 rd) konstaterades att konstfostran då ordnades på ett mycket mångsidigt sätt i Finland. I lagförslaget ansågs det som ett problem att systemet för konstfostran hade utvecklats utan övergripande handledning och att området därför var splittrat och förvirrat. Konstfostran som ordnades av aktörer utanför kommunens regi kunde ofta överlappa varandra och vara ostrukturerad, vilket uppfattades som slöseri med resurser. I lagförslaget fästes också uppmärksamhet vid att efterfrågan på den grundläggande konstundervisningen var större än utbudet. Begreppet grundläggande konstundervisning uppfattades brett i den föreslagna lagen. Målet var att grundläggande konstundervisning skulle kunna ordnas inom alla sådana konstarter för vilka Utbildningsstyrelsen har gett ut läroplansgrunder och för vilka kommunen har utarbetat en läroplan. På så sätt gjorde lagen det också möjligt att ordna undervisning inom många andra konstarter än bara den etablerade musiken och bildkonsten.

I stödmaterialet för genomförandet av läroplanen i de första gemensamma läroplansgrunderna för den grundläggande konstundervisningen (se Tuomikoski, P. (1993): Taiteen perusopetuksen käsikirja) motiverade Paula Tuomikoski, konsultativ tjänsteman vid undervisnings- och kulturministeriet läroplansgrunderna enligt följande:

”Den grundläggande konstundervisningen skapades eftersom man förstod att varje människa har en estetisk kapacitet som kräver ibruktagande och utveckling. Människor har olika estetiska anlag och färdigheter, så även andra konstarter än musik behöver läroplaner samt regelbunden undervisningsverksamhet. [...] den allmänbildande undervisningen kan inte erbjuda en tillräcklig mängd konstundervisning inom alla konstarter.”

Den gällande lagen om grundläggande konstundervisning utfärdades 1998. På grund av lagändringarna och de innehållsmässiga utvecklingsbehoven förnyade Utbildningsstyrelsen grunderna för läroplanerna för den grundläggande konstundervisningen i början av 2000-talet så att den grundläggande konstundervisningen kunde ges som antingen allmän eller fördjupad lärokurs. I grunderna bestämdes nu också om elevbedömningen och möjligheten till slutarbete i den fördjupade lärokursen. Sedan 2005 omfattas sammanlagt nio konstarter av den grundläggande konstundervisningen.

Utbildningsstyrelsen har utfärdat grunderna för läroplanen för den grundläggande konstundervisningen 1992–1993, 2002, 2005 och 2017.

  • 1992–1993 utfärdade Utbildningsstyrelsen grunder för läroplanen för den grundläggande konstundervisningen för följande konstarter: arkitektur, film- och videokonst, bildkonst, slöjd, musik, ordkonst, cirkuskonst, dans och teaterkonst.
  • 2002 utfärdade Utbildningsstyrelsen grunderna för läroplanen för en fördjupad lärokurs i den grundläggande konstundervisningen i följande konstarter: musik, dans, teaterkonst och visuell konst (arkitektur, bildkonst och slöjd).
  • 2005 utfärdade Utbildningsstyrelsen grunderna för läroplanen för en fördjupad lärokurs i cirkuskonst.
  • 2005 utfärdade Utbildningsstyrelsen grunderna för läroplanen för en allmän lärokurs i den grundläggande konstundervisningen i följande konstarter: musik, ordkonst, danskonst, scenkonst (cirkuskonst och teaterkonst) och visuell konst (arkitektur, audiovisuell konst, bildkonst och slöjd).
  • 2017 utfärdade Utbildningsstyrelsen de gällande grunderna för läroplanen för den grundläggande konstundervisningen inom följande konstarter: arkitektur, bildkonst, slöjd, mediekonst, musik, dans, ordkonst, cirkuskonst och teaterkonst.
Tillbaka upp

En högklassig grundläggande konstundervisning utgör konstfostran från ett perspektiv där konsten uppfattas som en kulturell verksamhet som är naturlig för människan. Den skapar förutsättningar för att utveckla färdigheter och kunskaper i konstarterna och främjar utvecklingen av ett livslångt förhållande till konsten. Enligt grunderna för läroplanen bygger den grundläggande konstundervisningen på respekt för de mänskliga rättigheterna, jämställdhet, jämlikhet, kulturell mångfald. Undervisning erbjuds förutom för barn och unga även för vuxna samt som konstfostran för småbarn.

Den grundläggande konstundervisningen betonar människans tillväxt och utveckling samt det mänskliga behovet av att bilda en helhetsuppfattning om omvärlden som motvikt till den starkt splittrade verkligheten. Kännetecknande drag inom konstfostran är kreativitet, förundran och fantasi, vilket innebär att bekanta fenomen och synvinklar granskas med ett nytt grepp. Den grundläggande konstundervisningen har ända från början omfattat en undersökande inställning till uttryck och lärande. Lärandet ses som en övergripande och interaktiv process som utvecklar elevens kunskaper och färdigheter på ett mångsidigt sätt. Nyskapande verksamhet och innovationsförmåga grundar sig på insikter där alla sinnen, fantasin, den fysiska verksamheten och känslorna ingår.

Sambanden mellan konst och vetenskap, samt skillnaden mellan den typ av kunskap som de frambringar, bygger upp en helhetsbild av omvärlden. En kombination av konst och vetenskap kan främja multisensoriskt och kreativt lärande, utvidga de synvinklar som granskas i undervisningen och ge eleven ny förståelse. Multilitteraciteten som utvecklas i studierna stöder elevernas kritiska tänkande och färdigheter i att lära sig.

Mångsidiga samarbetsnätverk gör det möjligt att tillämpa tvärvetenskapligt och mångkonstnärligt tänkande i studierna. Traditionerna inom samtliga nio konstarter samt läroanstalters och lärares olika tillvägagångssätt är en rikedom som kan gynna det tvärkonstnärliga samarbetet, där man lär sig av varandra.

Vid sidan av det fysiska konstnärliga uttrycket har konstfostran i dag även en digital dimension. Delaktighet i den digitala världen ingår i dagens grundläggande konstundervisning. En digital transformering inom konstfostran kan i vissa avseenden öka dess tillgänglighet och jämlikhet, även om fysisk konstnärlig verksamhet absolut är viktigast inom konstfostran av hög kvalitet.

Som utbildningsform omfattar den grundläggande konstundervisningen drag som är typiska för både hobbyverksamhet och studier. Syftet med den grundläggande konstundervisningen är att erbjuda eleverna möjlighet att studera målmedvetet och enligt egna intressen. Till dess karaktär hör i hög grad frivilligt deltagande. Syftet med att definiera indikatorerna för den grundläggande konstundervisningen och bedöma hur de förverkligas är att utveckla branschen med beaktande av den särskilda betydelse som en konsthobby har samt de upplevelser och effekter som är kännetecknande för den.

Tillbaka upp