Delaktighet

• Barnen kan göras delaktiga i planeringen av verksamheten till exempel med hjälp av bilder. Barnen kan välja olika aktiviteter med hjälp av färdiga bilder för till exempel följande vecka eller rita eller klippa ut bilder på sådant som de vill göra. Se till exempel Folkhälsans mångsidiga bildstödsmaterial
• Samla in respons på verksamheten av barnen genom intervjuer eller till exempel med symboler såsom smileys/tummen upp eller med hjälp av bilder.
•  De vuxna bär ansvaret för att vardagen fungerar och att barnen upplever delaktighet och trygghet. Därför ska till exempel inte tysta barn lugna ner högljudda eller vilda situationer genom att bli placerade mellan barn som för oljud.
• Våga tala om hudfärger. Vilken hudfärg har vi? Om det inte finns bruna eller svarta dockor eller man inte talar om hudfärg, vågar barnen inte prata om sin egen hudfärg. Därför är det viktigt att tala om vilka färger vi har. Även vit är en färg.
• Stöd med din kommunikation barn och familjer som håller på att lära sig svenska: använd ansiktsuttryck, gester eller rita det du säger. Prata vid behov långsammare och välj uttryck som är lätta att förstå. Fråga om personen du talar med förstod vad du menade. När det är din tur att lyssna, koncentrera dig på att verkligen lyssna. Prata mindre och håll pauser. Var uppmärksam på din samtalspartner och reagera även på hens gester och ansiktsuttryck. Ställ vid behov preciserande frågor och beskriv hur du uppfattade saken. Var uppmärksam på även små gester och ta fasta på dem.
• Tecken som stöd bidrar till förståelsen av det talade språket och kan med fördel användas parallellt. Barn som saknar ett fungerande sätt att kommunicera eller vars språkutveckling är försenad har nytta av tecken som stöd. Användningen av tecken som stöd stöder språkutvecklingen.

Mera konkreta tips

Även könet påverkar möjligheterna till delaktighet. Flickor erbjuds ofta lekvärldar som handlar om omsorg, som begränsar barnens delaktighet och aktivitet, medan de redskap som används av pojkar möjliggör mer kreativa och mångsidiga lekar, i vilka de även själva kan skapa lekvärldar. Ibland kan det vara en utmaning för personalen att känna igen barnens initiativ och deras agerande i syfte att påverka verksamheten. I synnerhet pojkar kan ha möjlighet att forma den småbarnspedagogiska verksamheten med sitt eget beteende. Könsnormerna är synliga och påverkar verksamheten inom småbarnspedagogiken både i de vuxnas och i barnens tankemönster.

Könet inverkar även på hur vi ber barnen att hjälpa till i vardagen inom småbarnspedagogiken. Vid observationer som gjordes inom projektet En jämställd småbarnspedagogik noterades att man inom småbarnspedagogiken ofta spontant bad flickorna hjälpa både de vuxna och pojkarna i gruppen. I en svensk undersökning noterades att man ofta tog hjälp av flickor för att lugna ner situationer, till exempel genom sittordning. Utöver att detta tillvägagångssätt stärker existerande normer enligt vilka flickor är tysta och snälla, skapas även olika förväntningar för hur barnen ska bete sig. Varje barn bör oberoende av sitt kön lära sig att vara hjälpsam och ta ansvar för sitt eget agerande.

Inklusion innebär att alla barn har möjlighet att delta i all verksamhet utan att till exempel funktionsnedsättning, kön eller språkkunskap utgör ett hinder. Inom småbarnspedagogiken ska man fästa uppmärksamhet vid att den sociala och fysiska miljön möjliggör delaktighet och samhörighet för alla barn. Till exempel när det gäller barn med funktionsnedsättning är det inte funktionsnedsättningen i sig som utgör ett hinder, utan olika sociala, fördomsbaserade och fysiska begränsningar som de möter i vardagen. Särskilt viktigt för barn med funktionsnedsättning är barnens rätt att föra fram sina egna åsikter och att dessa tas i beaktande. När man vill lyssna på barnen, är det viktigt att vara mottaglig för barnets sätt att kommunicera. Utöver muntlig kommunikation kan barn även uttrycka sig med olika gester, ansiktsuttryck eller handlingar. Ett bra sätt att lyssna till barnen i verksamheten är via leken. Vad lär du dig om du tittar och lyssnar på och följer barnet i leken?
 

Även barnets bakgrund kan ha inverkan på upplevelsen av delaktighet. Enligt till exempel en rapport som publicerades av Utbildningsstyrelsen år 2020 har romska barns deltagande i småbarnspedagogik gett anledning till oro, eftersom romska barn, i synnerhet flickor, deltar i småbarnspedagogik i mindre utsträckning, har högre frånvarograd och eventuellt även oftare byter boendeort. Här kunde man dock även se en positiv förändring: i och med den obligatoriska förskoleundervisningen har även närvaron inom småbarnspedagogiken ökat. En stor del av föräldrarna hade inte informerats om möjligheten till undervisning i romani i förskoleundervisningen.

Enligt lagen om småbarnspedagogik är syftet med småbarnspedagogiken att säkerställa barnets möjligheter att få delta i och påverka sådana angelägenheter som berör barnet självt. Anordnaren av småbarnspedagogik ska se till att personalen inom småbarnspedagogiken, vårdnadshavarna och barnen ges möjlighet att vara med och utarbeta och utveckla den lokala planen för småbarnspedagogik. Barngruppen och känslan av att ingå i en gemenskap är av central betydelse för barnets lärande och delaktighet. Barnen ska få handledning och stöd i sitt lärande. Förmåga att delta och påverka på ett aktivt och ansvarsfullt sätt lägger grunden för en demokratisk och hållbar framtid. Det förutsätter att individen har förmåga och vilja att delta i den gemensamma verksamheten och litar på sina möjligheter att påverka.

En inkluderande verksamhetskultur ska främja delaktighet, likabehandling och jämställdhet i all verksamhet. Barnens, personalens och vårdnadshavarnas initiativ, åsikter och synpunkter ska värdesättas. Det förutsätter att man medvetet utvecklar arbetssätt och strukturer som främjar delaktighet. Genom delaktighet utvecklar barnen förståelse för gemenskapen, rättigheter, ansvar och konsekvenser av val. Sensitivt bemötande och en känsla av att bli sedd och hörd på ett positivt sätt stärker barnens delaktighet. Delaktigheten stärks genom att barnen och vårdnadshavarna deltar i planeringen, genomförandet och utvärderingen av verksamheten. Varje medlem i personalen är en viktig del av den fostrande gemenskapen.

Personalen ska reflektera över hur attityder i anslutning till exempelvis språk, etnicitet, åskådning, funktionsnedsättning, kön och dess mångfald återspeglas i tal, gester, handlingar och tillvägagångssätt.

Det finns barn i den småbarnspedagogiska verksamheten som pratar både svenska och finska som modersmål. Det är av stor betydelse för dessa tvåspråkiga barns språkliga utveckling och identitetsutveckling att båda språken får stöd och att barnen uppmuntras att använda dem.

Småbarnspedagogisk verksamhet för samiska barn har som särskilt mål att stärka barnens samiska identitet och kunskap om sin kultur och ge barnen möjlighet att tillägna sig samiska traditioner och färdigheter. Samerna är ett urfolk som i enlighet med grundlagen har rätt till sitt eget språk och sin egen kultur.

Småbarnspedagogisk verksamhet för romska barn har som särskilt mål att stärka barnens positiva identitetsutveckling och kännedom om sin historia och kultur samt öka barnens delaktighet i samhället. Utöver det ska barnens språkliga utveckling stödjas i samarbete med barnens vårdnadshavare och den romska gemenskapen. I mån av möjlighet ska man ge barnen möjlighet att använda och tillägna sig romani. Personalen ska i samarbete med vårdnadshavarna främja bevarandet av det romska språk- och kulturarvet.

Målet för småbarnspedagogiken för teckenspråkiga barn är att stödja och stärka barnens språkliga och kulturella identiteter genom att ge dem möjlighet att använda och tillägna sig det finlandssvenska eller finska teckenspråket i samarbete med vårdnadshavarna. Målet är också att förbättra barnens förmåga att komma till rätta i olika språkmiljöer samt stärka teckenförrådet och kunskaperna i det finlandssvenska eller finska teckenspråket.

I den småbarnspedagogiska verksamheten ska barn med ett främmande språk som modersmål och flerspråkiga barn få stöd för att utveckla sina språkkunskaper, sina språkliga och kulturella identiteter och sin självkänsla. Utvecklingen av barnens kunskaper i svenska eller finska ska främjas målinriktat och pedagogiskt och utgående från barnens behov och förutsättningar på alla områden som barnets språkliga kunskaper och färdigheter omfattar.

I mån av möjlighet skapas även tillfällen där barnen kan använda och lära sig sitt eget eller sina egna modersmål. Det egna modersmålet och att lära sig svenska eller finska som andraspråk ligger till grund för barnets funktionella två- och flerspråkighet. Ansvaret för att upprätthålla och utveckla barnets modersmål – ett eller flera – och kultur ligger i första hand hos barnets familj.