En av de centrala frågorna i hållbarhetskrisen är den ekonomiska tillväxten som bygger på fossila bränslen och överkonsumtion samt tänkesättet som betonar medborgarna som konsumenter och konkurrenter i stället för som människor som strävar efter social gemenskap och kontakt med varandra. Skolväsendet är dock en exceptionell institution, eftersom skolan inte strävar efter ekonomisk vinst, utan till exempel nya kunskaper, jämställdhet och jämlikhet. Skolan är alltså en plats där det inte finns samma hinder för att bygga en hållbar kultur som i andra samhällsstrukturer. Skolorna är således ”fria” att visa vägen och föregå som kraftfulla exempel på hållbar verksamhet för invånarna i närmiljön – och även hela samhället.
I kampen mot klimatförändringen och artförlusten står det klart att vi måste avveckla fossila bränslen så snart som möjligt, vilket skapar ett tryck i samhället att till exempel minska privatbilismen. Därför får närservicen och aktiviteter i den närmaste omgivningen större betydelse. Skolorna kan hjälpa till med att bygga upp närservice till exempel genom att skapa fler möjligheter till fritidsaktiviteter i anslutning till skolans egen verksamhet eller i skolans lokaler. Ju närmare barnen och deras vårdnadshavare har till sina fritidsaktiviteter, desto mindre fossila bränslen krävs för förflyttningarna. När skollokalerna utnyttjas maximalt minskar också trycket på att bygga ny infrastruktur, vilket gagnar samhället och miljön genom minskade utsläpp och minskad materiell konsumtion. Dessutom visar det att nyhetens behag är ytlig och kortvarig: att utnyttja det som redan finns på ett mångsidigt och synligt sätt kan ge besparingar på alla områden i samhället.
