Ordnande av grundläggande utbildning för vuxna och återhämtning från coronapandemin fr.o.m. 1.1.2022

Coronaviruspandemin har på många sätt påverkat studierna och undervisningen under det gångna läsåret. Då det nya läsåret börjar lönar det sig att föra diskussioner om den exceptionella situationen, att dela med sig av sina erfarenheter och att skapa en känsla av samhörighet och gemenskap. Man behöver utgående från den lokala situationen bedöma hurdan planering som behövs för återhämtningen från pandemin.

Det är på utbildningsanordnarens ansvar att ordna undervisningen och stödet för lärandet i enlighet med lagstiftningen samt läroplansgrunderna och den lokala läroplanen. Utbildningsstyrelsen rekommenderar att utbildningsanordnaren planerar vilka åtgärder som behövs på lokal nivå för att stödja återhämtningen från coronapandemin. Lokalt kan man också besluta om att göra upp en separat plan för återhämtningen från coronasituationen eller att inkludera de planerade åtgärderna i läsårsplanen.

I planeringen av återhämtningen från coronapandemin ska man beakta till exempel följande aspekter:

• Hur ska man i den lokala planeringen till exempel ta hänsyn till följande nivåer: utbildningsanordnaren, läroanstalten, den enskilda läraren/medlemmen av personalen samt den studerande?
• Hur samlar man information om vilka effekter coronapandemin har haft på olika grupper, till exempel de studerande, lärarna och den övriga personalen i läroanstalten?
• Hur involverar och hör man de studerande och personalen?
• Hur behandlar man coronaviruset i läroanstalten och hur utbyter man erfarenheter av coronatiden?
• Hur kan man med hjälp av planeringen stödja och bygga upp tron på framtiden?
• Vilka olika insatser behövs med hänsyn till olika grupper eller ur ett regionalt, lokalt eller den enskilda skolans perspektiv?

Utgående från erfarenheterna från coronatiden kan man utveckla läroanstalten verksamhet och undervisning till exempel genom att utarbeta verksamhetsmodeller

• för att värna om hela gemenskapens välbefinnande,
• för att identifiera de studerandes behov av stöd och stärka det individuella stödet,
• för att stärka de studerandes inlärnings- och studiefärdigheter,
• för att bättre inkludera digitala färdigheter och digital pedagogik som en del av det normala lärandet,
• för ett konsekvent ledarskap vid läroanstalten och för att stödja personalen.

I distansundervisningen har man lärt sig nya sätt att studera, bekantat sig med lärplattformar, fått mera självstyrning samt eventuellt lärt sig att ta bättre hand om sig själv och andra. Den exceptionella tiden har ökat kännedomen om hur viktigt det är att ha goda och mångsidiga studiefärdigheter.

Speciellt viktigt är det även i fortsättningen att som en del av det normala lärandet använda sig av de digitala lösningar som visat sig fungerande under distansundervisningen. Det vore viktigt att höra lärarnas och de studerandes erfarenheter gällande till exempel lösningar som har fungerat bra och som har främjat interaktionen. Samtidigt kan man utveckla sådana lösningar som fungerat sämre eller besluta att avstå från dem i fortsättningen. Som hjälp vid planeringen av hur det lönar sig att vidareutveckla de digitala färdigheterna kan man använda sig av de beskrivningar av digital kompetens som har utarbetats inom ramen för utvecklingsprogrammet Nylitteracitet.

En central följd av pandemin som lyfts fram i den offentliga diskussionen är coronatidens inverkan på lärandet. Med pandemins konsekvenser för lärandet avses här sådana brister i lärandet som situationen av olika orsaker har medfört för den studerande, till exempel på grund av frånvaro, brist på kommunikation och växelverkan, en osäker situation i hemmet eller svårigheter som berör genomförandet av stödet för lärandet. Det har också kunnat uppstå brister i lärandet hos studerande som framskridit väl i sina studier, ifall det inte varit möjligt att på normalt sätt fördjupa eller bredda undervisningen. Det är möjligt att distansundervisning som ordnats av tvingande skäl i någon mån har minskat lektionernas antal, effektivitet, tillgänglighet och de studerandes delaktighet.

Brister i lärandet har också kunnat orsakas av sådana undervisningsarrangemang i närundervisningen där man på grund av restriktionerna har hållit isär undervisningsgrupperna och det därmed har varit svårt att ordna kompanjonundervisning eller att differentiera undervisningen. En del av lärarna har undantagsvis också undervisat sådana läroämnen som de normalt inte skulle ge undervisning i. Det har också funnits studerande som följt undervisningen hemma via nätet på grund av att de har varit isolerade eller i karantän, vilket också kan ha medfört brister i lärandet. Konsekvenserna för lärandet kan vara omfattande eller endast beröra vissa delområden. De kan gälla till exempel utvecklingen av arbetssätt och kommunikationsfärdigheter samt kunskaper och färdigheter som berör läroämnena. Pandemins konsekvenser för lärandet kan ge sig uttryck i form av inlärningssvårigheter, osäkra arbetssätt, rastlöshet, en känsla av otrygghet eller att den studerande saknar koncentrationsförmåga eller studiemotivation. Med tanke på de studerandes fortsatta välbefinnande, utveckling och lärande samt möjligheterna till fortsatta studier är det viktigt att lindra coronapandemins effekter på lärandet. Det är viktigt att ta hänsyn till att de följder som situationen har för lärandet nödvändigtvis inte upphör i samband med att pandemin tar slut, utan coronatiden kan ha medfört långvariga problem för de ungas och vuxnas lärande.

När läsåret börjar är det oavsett bra att kartlägga, utvärdera och undersöka eventuella brister i kunnandet och planera insatser för att åtgärda dem. Det är bra att föra diskussioner om hur distansundervisningsperioderna eller restriktionerna påverkat studierna och lärandet. Den exceptionella tiden har ökat kännedomen om hur viktigt det är att ha goda och mångsidiga studiefärdigheter. Alla studerande har nödvändigtvis inte haft tillräckliga studiefärdigheter och därför vore det skäl att ytterligare stärka det individuella stödet och studiefärdigheterna. Avsaknaden av närundervisning och -handledning medför ett behov av stöd i synnerhet hos sådana studerande som i högre grad än andra har problem med att framskrida i studierna. Man ska effektivare identifiera behoven hos studerande som behöver stöd samt erbjuda individuellt stöd åt dessa.

Det är bra att i början av hösten fästa uppmärksamhet vid att stödja gemenskapens samhörighet samt gruppbildningen inom enskilda grupper. Det är skäl att ge tid för anpassningen till den nya situationen och att reservera tid för gemensamma aktiviteter. Det är viktigt att tillsammans med de studerande repetera regler och rutiner som berör trygghet och samvaro. Det är viktigt att sådana studerande som har börjat studierna under coronatiden får bekanta sig med läroanstaltens normala rutiner och gemenskapsfrämjande verksamhetssätt. För en del studerande kan studierna under de exceptionella förhållandena ha varit utmanande och eventuellt en ensam tid. En del har kanske varit borta från undervisningen en längre tid medan de andra har deltagit i närundervisning.

Det är bra att använda sig av olika sätta att skapa en känsla av samhörighet och gemenskap i början av läsåret. Man kan tillämpa olika metoder för gruppbildning i den egna klassen eller någon annan undervisningsgrupp. Gruppbildningen kan inkluderas som en del av åtgärderna för att öka välbefinnandet och samhörigheten samt som en del av studierna i olika läroämnen på det sätt som är lämpligt och naturligt för respektive läroämne. För början av läsåret kan man också planera ett mångvetenskapligt lärområde där man behandlar effekterna av coronapandemin och erfarenheterna av den exceptionella tiden.

En verksamhetskultur som präglas av kommunikation och dialog utgör grunden för lärandet och framgång i studierna samt för en pedagogik som skapar välbefinnande. Den normala undervisningen har en sammanhållande effekt, i synnerhet då den studerande eller gemenskapen har upplevt en avvikande situation. En fungerande växelverkan samt förtroende och öppenhet främjar återhämtningen och stärker resiliensen i alla situationer. I början av läsåret är det viktigt att se till att man har möjlighet att återgå till den normala undervisningen. Stödåtgärder som utvecklats för avvikande situationer ska utnyttjas om situationen kräver det. Det centrala är att ställa frågor som berör välbefinnandet, lärandet eller undervisningen samt att lyssna till svaren, kartlägga eventuella problem och orsaker till dem och att finna lösningar – samt framför allt att uppmuntra både den studerande och läraren att våga och att göra sitt bästa.

I olika undersökningar som gjorts under coronapandemin och i den offentliga debatten har man lyft fram en oro över pandemins konsekvenser för de studerandes välbefinnande och i synnerhet för deras psykiska hälsa.

Med pandemins konsekvenser för välbefinnandet avses i det här sammanhanget faktorer som av olika orsaker hotar den studerandes psykiska, sociala eller fysiska hälsa. När pandemin har begränsat hobbyerna och möjligheterna att mötas tillsammans, har upplevelserna av isolering, ensamhet och utanförskap ökat. En del studerande har upplevt att kraven som distansundervisningen ställt på självstyrningen och studiefärdigheterna har varit stressande och ökat prestationsångesten. Då man har suttit stilla längre tider har också den fysiska aktiviteten minskat. Allt fler upplever känslor av otillräcklighet och utmattning. En del studerande kan ha förlorat sin dygnsrytm och sina vardagliga rutiner som stöder välbefinnandet. Långa perioder med distansundervisning kan ha passiverat de studerande och det kan kännas skrämmande att återgå till sociala relationer.

Pandemins inverkan på välbefinnandet kan också gälla situationer där läroanstalten har hamnat förändra sina verksamhetssätt på grund av pandemin. Verksamheten för att trygga hälsan och säkerheten har begränsat gemenskapens växelverkan och ordnandet av gemenskapsfrämjande evenemang. Det har varit särskilt utmanande för den grundläggande utbildningen för vuxna att genomföra det gemenskapsfrämjande och förebyggande arbetet under den tid då undervisningen ordnats på distans.

En situation som pågått i över ett år är en väldigt lång tid i de studerandes upplevelsevärld och den tiden har förändrat deras liv på ett betydande sätt. Långa perioder med distansundervisning kan ha haft betydande konsekvenser för välbefinnandet bland en del studerande, men varje studerandes upplevelse av situationen är ändå unik. Även de studerandes möjligheter att få stöd för sitt välbefinnande kan ha försämrats, till exempel på grund av distansundervisning eller svårigheter som gäller tillgången till studerandevårdstjänster.

I det här skedet är det utmanande att särskilja vilka problem eller ökade behov av hjälp som specifikt beror på coronapandemin. Coronasituationen har för sin del ökat behovet av studerandevårdens tjänster, samtidigt som tillgången till tjänsterna har försämrats i många läroanstalter. I och med det ökade behovet har det varit utmanande att följa de lagstadgade tidsfristerna för psykolog- och kuratorstjänsterna. Inom social- och hälsovårdens bastjänster har det uppstått ett underskott av tjänster och vård till följd av att behovet av hjälp har ökat och därmed har personalen inom studerandehälsovården tillfälligt övergått till uppgifter för att bekämpa coronapandemin. Många studerande som redan tidigare har fått stöd har nu fått mindre hjälp eller fått vänta på hjälpen. De studerande som redan tidigare av olika orsaker har haft problem är de som har varit i den svagaste situationen under pandemin.

De studerandes välbefinnande blir till i deras vardagliga miljö. Då höstterminen inleds är det läroanstaltens uppgift att identifiera de studerandes individuella behov som berör lärandet och välbefinnandet och att svara på dem i rätt tid. Studerandevården och att stödja den studerandes utveckling är en gemensam uppgift för läroanstaltens personal. Studerandevården ska i första hand vara gemensam och förebyggande, så att den når ut till varje studerande. Eftersom det har varit frågan om en konstig situation som man inte har upplevt tidigare, har det varit nödvändigt för många läroanstalter inom den grundläggande utbildningen för vuxna att hitta nya lösningar och verksamhetssätt. Under årets gång har man lärt sig att genomföra såväl det gemenskapsfrämjande arbetet som studerandevårdens tjänster digitalt. Många av de rutinerna kommer att finnas kvar också i fortsättningen.

Att återvända till gemenskapen inom den grundläggande utbildningen för vuxna och till de vardagliga rutinerna och interaktionssituationerna har en läkande effekt och stärker känslan av psykologisk trygghet. När läsåret inleds är det viktigt att ta hänsyn till följande aspekter:

• Man ska fästa uppmärksamhet vid det individuella välbefinnandet och lärandet hos varje studerande. De studerandes behov av stöd och eventuella följder som de exceptionella undervisningsarrangemangen har haft ska följas upp och utvärderas, i synnerhet i fråga om studerande som har deltagit i distansundervisning under en längre tid eller som redan tidigare har behövt mera stöd för sin utveckling.
• Lärarna är i en nyckelposition när det gäller att upptäcka problem i ett tidigt skede och att stödja välbefinnandet. På hösten är det särskilt viktigt att de studerande blir individuellt bemötta, känner att de blir uppskattade och att de får positiv och uppmuntrande respons.
• Man ska tillsammans med personalen planera och komma överens om verksamhetssätten för det gemenskapsfrämjande arbetet och ta hänsyn till att de studerande blir involverade. Verksamheten ska planeras såväl för närundervisningen som för situationer då undervisningen ordnas på distans.
• Det är bra att även under läsårets gång inom varje grupp fästa uppmärksamhet vid de studerandes emotionella och kommunikativa färdigheter samt vid gruppbildningen och en positiv gruppdynamik.
• Man ska medvetet och med beaktande av olika sätt att ordna undervisningen se till att främja de studerandes fysiska aktivitet och motion som är tillräcklig med tanke på hälsan.
• Den individuella arbetsmängden för de studerande ska systematiskt följas upp.
• Genom valet av arbets- och undervisningsmetoder kan man utveckla de sociala färdigheterna och främja de studerandes känsla av grupptillhörighet. Par- och grupparbeten samt aktiverande arbetssätt är effektiva metoder för att lära sig och för att öka ansvarskänslan för det gemensamma arbetet.

Delaktigheten motiverar och hjälper de studerande att engagera sig för studierna och gemenskapen. Det är viktigt att tillsammans med de studerande diskutera erfarenheter och upplevelser som berör coronatiden. Det är bra att tillsammans med de studerande försöka hitta verksamhetssätt för den nya situationen och att lyssna till dem och dela med sig av sina erfarenheter. Det vore viktigt att lyssna till de studerandes åsikter och man ska då det är möjligt ta hänsyn till de studerandes synpunkter till exempel när man ordnar undervisningsarrangemangen.

Texten har uppdaterats 17.6.2021. Texten har kompletterats med en länk  till Utbildningsstyrelsens svenskspråkiga webbinarium inför höstterminen 2021.

Texten har uppdaterats 30.12.2021.