Planerad åskådningsfostran − Hur?

Arbetet med att planera åskådningsfostran utförs på många olika nivåer i småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen:  

• Anordnarna av småbarnspedagogik och förskoleundervisning kan på organisationsnivå planera till exempel fortbildning för personalen och material som erbjuds barngrupperna samt öppna upp och skapa strukturer för sektorsövergripande samarbete med aktörer på närområdet.  
• På enhetsnivå kan man satsa på planering till exempel i frågor som berör gemensamma högtider och fester eller diskutera åskådningsfostran vid gemensamma möten.  
• På gruppnivå utgår planeringen i högre grad från barngruppens behov och utgångspunkter. På den här nivån inverkar den allmänna kulturtraditionen, åskådningarna och kulturerna som finns representerade i gruppen samt närmiljön. 
• På familjenivå har vårdnadshavarna genom barnets plan för småbarnspedagogik eller planen för lärande i förskoleundervisning möjlighet att delta i planeringen av åskådningsfostran för det egna barnet.   
• Barnets nivå är viktig. Barnet har rätt att bli inkluderad och att uttrycka sig själv och sina tankar även i frågor som berör åskådningar. Viktiga utgångspunkter för åskådningsfostran är barnens intressen och att barnen får vidga dem och lära sig nytt tillsammans. 

Inom åskådningsfostran ska man samarbeta med vårdnadshavarna så att man tar hänsyn till och respekterar respektive familjs bakgrund, åskådningar och värderingar. Personalen ska se till att vårdnadshavaren blir hörd och sedd också i frågor som berör åskådningsfostran. (Se Samarbete med vårdnadshavaren)

I planeringen kan man också ta hjälp av olika samarbetspartner. Man kan samarbeta sektorsövergripande med olika aktörer på närområdet, till exempel med åskådningssamfund och andra aktörer, såsom arkiv och museer. Samarbetet ska genomföras i enlighet med principerna och målen för småbarnspedagogiken eller förskoleundervisningen så att man alltid utgår från barnets bästa. Det är alltid personalen inom småbarnspedagogiken som har det pedagogiska ansvaret i samarbetet. (se Sektorsövergripande samarbete) 

Precis som i all övrig verksamhet, ska man även i åskådningsfostran se till att trygga barnets delaktighet i alla skeden av verksamheten. Det är viktigt att personalen hör barnens tankar och tar tag i barnens idéer och frågor, samtidigt som man vidgar barnens intresseområden och främjar deras lärande. Barnens intressen utgör utgångspunkter för verksamheten. Personalen uppmuntrar och utmanar barnen till att reflektera över olika frågor ur flera perspektiv. (se Delaktighet)

Ledarskap

Ledarskapet inom småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen ska utgå från att främja varje barns välbefinnande och lärande. Ledarskapet omfattar alla de åtgärder med vilka man skapa förutsättningar för goda arbetsförhållanden för personalen och för att personalen ska kunna utnyttja och utveckla sin yrkeskompetens och utbildning samt för den pedagogiska verksamheten. För att utveckla verksamhetskulturen förutsätts att man leder den pedagogiska verksamheten. Genom att skapa strukturer för professionella diskussioner främjar ledaren en verksamhetskultur som kännetecknas av delaktighet. (Grunderna för planen för småbarnspedagogik 2018)

• Åskådningsfostran är en del av den helhet som hör till ledarskapet inom småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen. 
• Ledaren behöver sensitivitet och åskådningsmedveten yrkesskicklighet för att hen ska kunna leda gemenskapen på ett sätt som främjar en högklassig åskådningsfostran.
• Ledaren påverkar gemenskapens värderingar och attityder även när det kommer till att utveckla pedagogiken som anknyter till åskådningar och åskådningsfostran.

Läs mer om ledarskap i helheten Material för åskådningsfostran.

Pedagogisk dokumentation

Pedagogisk dokumentation är en central arbetsmetod för att planera, genomföra, utvärdera och utveckla den småbarnspedagogiska verksamheten. Det är en kontinuerlig process där observationer, dokument och en gemensam tolkning av dessa skapar förståelse för den pedagogiska verksamheten. Den pedagogiska dokumentationen möjliggör att barnen och vårdnadshavarna kan delta i utvärderingen, planeringen och utvecklingen av verksamheten. (Grunderna för planen för småbarnspedagogik 2018)  

Den pedagogiska dokumentation som görs i samband med åskådningsfostran kan vara motsvarande som i samband med annat lärande, bland annat fotografier, videor, barnens arbeten och produkter såsom teckningar eller skulpturer och personalens iakttagelser.

Genom en mångsidig och högklassig dokumentation kan personalen inom småbarnspedagogiken eller förskoleundervisningen fästa uppmärksamhet vid hur man har behandlat åskådningar i gruppen. Samtidigt kan man också utvärdera om såväl den allmänna kulturtraditionen som närmiljön och familjernas åskådningar har uppmärksammats i gruppen. Med hjälp av dokumentationen är det också lättare för personalen att utvärdera mångsidigheten och ändamålsenligheten i metoderna som används för att genomföra åskådningsfostran samt barnens lärande. Som stöd vid utvärderingen kan man använda en utvärderingscirkel för åskådningsfostran. 

Med pedagogisk dokumentation av hög kvalitet kan man åskådliggöra och öppna upp hur åskådningsfostran tar sig uttryck och med vilka verksamhetssätt den förverkligas. Den pedagogiska dokumentationen hjälper också vårdnadshavarna att förstå vad åskådningsfostran handlar om, vilket i bästa fall ökar vårdnadshavarnas delaktighet. Konkret pedagogisk dokumentation främjar barnens lärande och planeringen och utvärderingen av verksamheten tillsammans med barnen. Den pedagogiska dokumentationen ökar barnens delaktighet i gruppens verksamhet och hjälper dem att komma ihåg det man tillsammans upplevt och lärt sig. (se Pedagogisk dokumentation) 

Årsklockor och kalendrar som stöd för planeringen

Olika årsklockor och kalendrar kan användas som verktyg när man planerar åskådningsfostran. Anordnarna av småbarnspedagogik och förskoleundervisning eller enheterna inom småbarnspedagogik kan sammanställa sina egna årsklockor där man skriver in tidpunkter för till exempel samarbetsmöten med sektorsövergripande samarbetspartner eller med olika kulturella och åskådningsrelaterade högtids- eller bemärkelsedagar.  

Personalen kan göra upp en egen årsklocka för barngruppen utifrån den färdiga botten som anordnaren av småbarnspedagogik eller någon annan aktör har tagit fram. Högtider, bemärkelsedagar och besök som är viktiga för gruppen kan placeras in i årsklockan tillsammans med samarbetsmöten, föräldrakvällar, samtal med vårdnadshavare eller enhetens egna fester. (se årsklockor och kalendrar)

Leken är central inom den småbarnspedagogiska verksamheten. Leken främjar barnets utveckling, lärande och välbefinnande. Även om barnet självt inte upplever leken som ett verktyg för lärande, utan ett sätt att vara och leva samt gestalta världen, så lär sig barnet genom leken. Upplevelser som väcker barnens känslor, nyfikenhet och intresse stimulerar till lek. (Grunderna för planen för småbarnspedagogik 2018)
•    Lek och lekfullhet är också en del av åskådningsfostran.  
•    Leken är ett naturligt sätt för barnet också när man bekantar sig med åskådningar.  

Man kan bekanta sig med åskådningar som finns representerade i barngruppen och med allmänna kulturtraditioner samt mångfalden i omgivningen genom att med hjälp av leken leva sin in i en annan värld. Tillsammans med barnen kan man till exempel ta del av olika traditionella lekar och sånglekar som hör till olika kulturer. Genom musik och sånger kan man lära sig om åskådningen i fråga och om tillhörande seder och traditioner. Därmed är det också pedagogiskt motiverat att använda dessa i undervisningen.

I leken har barnen möjlighet att på ett respektfullt och tryggt sätt behandla olika åskådningar samtidigt som man skapar en gemensam social verklighet. Samtidigt övar barnen sig på att förstå varandra och att leva sig in i en annans situation. Med lekens hjälp är det möjligt att förebygga fördomar som berör mångfald och därmed också mobbning som grundar sig på dem.  

Det är bra att regelbundet se över gruppens lekmiljö och lekredskap utgående från verksamheten inom åskådningsfostran; finns det till exempel bland lekredskapen och böckerna material som har koppling till åskådningar. 

Det är viktigt att berika och stödja barnens lek. Barnen kan i leken lyfta fram olika ord, gester eller teman som berör åskådningsfostran. I leken kan också komma fram figurer som anknyter till åskådningsfostran, såsom änglar eller olika gestalter från andevärlden. Barnen kan också i leken härma olika riter, såsom namngivningsfest eller leka präst eller imam.

I sådana situationer kan man fördjupa barnens kunskaper om figurerna eller händelserna som förekommer i leken, och låta barnen sätta ord på sina synpunkter och upplevelser. Det är också bra att anteckna iakttagelserna man gör kring åskådningar utifrån barnens lek för att tillsammans behandla dem senare. Iakttagelserna ger personalen värdefull information om hur barnen ser på åskådningar och vilka intresseområden de har. 

Att berika lek som behandlar åskådningar med kunskaper och information är inte det enda sättet att kombinera leka och åskådningsfostran. Valet av lekredskap kan konkret påverka vilka lekar barnen leker. Genom att stödja barnens intressen och även deras åskådningsmässiga tänkande ska man låta barnen fördjupa det som de lärt sig genom leken.  

För barn som är intresserade av teman med koppling till åskådningsfostran kan man erbjuda intressanta rollkostymer, till exempel änglavingar eller dockor som använts i en dockteater kring någon mytisk berättelse. Rollkostymer och andra lekredskap kan användas för barnens egna föreställningar och lekar. Besök i lokaler som hör till olika åskådningssamfund kan inspirera barnen att uttrycka sig själv på olika sätt och skapa lekvärldar som ger uttryck för upplevelserna av besöken. Genom att erbjuda mångsidiga lekredskap kan man stödja utvecklingen av barnens identitet. 

Med hjälp av gemensamma lekar, där man samtidigt undervisar barnen och leker tillsammans med dem, kan man stödja utvecklingen av en mångfacetterad identitet och dialogfärdigheter, också när det kommer till åskådningar. Man kan i gruppen bekanta sig med lekar från olika delar av världen. Man kan bjuda in vårdnadshavare eller andra familjemedlemmar för att lära barnen olika lekar. Även i dessa sammanhang kan man hitta kulturellt eller åskådningsmässigt intressanta beröringspunkter och bekanta lekar kan kopplas samman med traditionella föreställningar.

Av personalen inom småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen förutsätts yrkesskicklighet och sensitivitet att känna igen de pedagogiska möjligheter för åskådningsfostran som finns i samband med olika situationer i vardagen. Vardagliga diskussioner om att respektera varandra, om kost, kläder, födsel eller död är en del av åskådningsfostran och ger möjlighet att på ett barnorienterat sätt bekanta sig med olika världsbilder.  

• Genom att ta fasta på sådana här diskussioner får personalen ypperliga möjligheter att fråga barnen om deras tankar och uppmuntra dem till att uttrycka sina tankar.  
• Genom diskussionerna kan man vidga betydelserna av olika begrepp och informera om olika åskådningar och olika sätt att tänka.  
• Det är viktigt att uppmuntra barnen till att ställa frågor, ifrågasätta och förundra sig över olika tankar och föreställningar.  

Barnen kan till exempel lyfta fram och förundra sig över andliga, spirituella och åskådningsmässiga frågor. Det är viktigt för barnet att hen upplever att hen blir hörd och bemött. Barnen känner av om olika frågor är sådana som man kan tala om i barngruppen. Personalen har en betydande roll i att skapa en accepterande och inkluderande atmosfär. Det är beroende av atmosfären och personalens bemötande om gruppen upplevs som en trygg och tillåtande omgivning där barnet känner att hen vågar tala och ställa frågor om åskådningar. En sensitiv personal uppmuntrar och ger barnet utrymme att förundras och vara nyfiken på ett för barnet naturligt sätt. 

• Hurdan är jag som lärare eller annan yrkesverksam i småbarnspedagogiken: Inspireras jag att reflektera vidare tillsammans med barnen eller släcker jag barnens nyfikenhet? 

I barngruppen kan det uppstå diskussioner om till exempel vad som händer efter döden eller om andra existentiella frågor. Frågor som berör livet efter döden kan utmana barnets tankeförmåga. Personalen bör ha kunnande att ta vara på möjligheterna till lärande som diskussionerna medför. Frågor som man kan ställa barnen: 

• Vad tänker du själv om det här?  
• Vad har du lärt dig hemma?  
• Var har du hört det här? 

I diskussionen kan man på en allmän nivå ge förklaringar på frågorna utifrån de åskådningar som finns representerade i gruppen. Det väsentliga är att barnet får uttrycka sitt eget åskådningsmässiga tänkande. Man kan tillsammans med vårdnadshavarna diskutera hur de svarar på dessa frågor, om till exempel död eller andra livsfrågor, åt barnen.  

Barnet kan också bli intresserat av att uttrycka sin egen åskådning i samband med vardagliga situationer. Barnet kan till exempel i samband med att hen klär på sig börja prata med de andra om uppfattningar som anknyter till den egna åskådningen eller börjar sjunga andliga sånger. Det här är en del av barnets religions- och åskådningsfrihet. Det finns inga skäl att tysta ner barnet, utan situationen kan utmynna i en gemensam diskussion. Situationen erbjuder goda möjligheter för lärande och ger tillfälle för åskådningsfostran.  

Barnet upplever mångfalden i den omgivande världen i den småbarnspedagogiska verksamheten och förskoleundervisningen. Barnet kan höra eller se saker i barngruppen som inte nödvändigtvis skildrar barnets åskådningsbakgrund. I sådana här ofta överraskande och spontana situationer bör diskussionen utgå från barnet, fokusera på frågor och bygga broar mellan olika åskådningar. Barnet har rätt till sin egen åsikt och sin åskådning.  

Genom att utvärdera den pedagogiska verksamheten planerar och utvecklar man undervisningen och stöder välbefinnandet, utvecklingen och lärandet för varje barn. Utvärderingen är en helhet bestående av iakttagelser, dokumentation, slutsatser av utvärderingen och respons, där hela personalen samt barnen och vårdnadshavarna deltar.

Åskådningsfostran ska utvärderas regelbundet och med mångsidiga metoder, precis som andra lärområden i småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen. Det är bra för personalen att då och då reflektera över om åskådningsfostran har varit en synlig dela av vardagen i småbarnspedagogiken eller förskoleundervisningen och om metoderna som använts för att genomföra åskådningsfostran har varit tillräckligt mångsidiga. I utvärderingen är det viktigt att också fästa uppmärksamhet vid hur barnens och vårdnadshavarnas delaktighet har genomförts och hur fungerande de valda metoderna samt vid undervisningens kvalitet och hur man har ökat personalens kunnande om åskådningsfostran.

Anordnarna av småbarnspedagogik och förskoleundervisning har ansvar för att på lokal nivå utvärdera och utveckla åskådningsfostran. Det här gäller också utvärdering och utveckling av åskådningsfostran.

Utvärderingsverktyget för åskådningsfostran är avsett för att utvärdera och utveckla verksamheten inom åskådningsfostran. Verktyget har tagits fram av läraren i finska som andraspråk Marjaana Gyekye och av chefen för enheten för småbarnspedagogik Annika Kantola från den finskspråkiga småbarnspedagogiken vid Helsingfors stad.