Grundmotoriska färdigheter  

Med motoriska färdigheter avses ett samarbete mellan nervsystemet och musklerna som möjliggör en kontrollerad och ändamålsenlig rörelse av en eller flera delar av kroppen. De är lärda färdigheter som inte utvecklas av sig själva, utan kräver regelbunden träning. Balansförmåga, rörelsefärdighet och förmåga att hantera redskap är grundmotoriska färdigheter som utgör grunden för all rörelse. Det motoriska lärandet leder till bestående förändringar, vilket gör det möjligt att återkalla de inlärda färdigheterna även efter en längre paus.

Att tillägna sig motoriska färdigheter är en mycket central del av målen för röreslefostran och för läroplanerna för gymnastikundervisningen. Om man som barn inte lär sig ett brett spektrum av grundmotoriska färdigheter, minskar möjligheterna att delta i olika gymnastik- och idrottsformer senare i livet.  

Goda grundmotoriska färdigheter...

• gör det möjligt att delta i fysiska lekar och spel
• skapar en grund för utvecklingen av mångsidiga grenfärdigheter
• förbättrar förmågan att reagera på miljöstimuli såsom trafik, att tappa balansen och att halka. 

Move!-mätningarna mäter grundmotoriska färdigheter med 5-steg utan ansats och kast med lyra -kombination.  

Utveckling av motoriska färdigheter  

Att lära sig motoriska färdigheter kräver träning, upprepningar och uthållighet. Utvecklingen av motoriska färdigheter märks när olika övningar, till exempel cykling eller bollstudsning börjar gå bättre för varje gång. Motoriska färdigheter är inlärda färdigheter som, när de väl har inlärts, finns kvar i minnet länge, till och med för evigt.

Grunden för inlärningen av motoriska färdigheter är tillräckliga sensomotoriska färdigheter, vilka används för att uppfatta den egna kroppen och dess olika delar i förhållande till det omgivande rummet, den använda tiden och styrkan. Balansförmåga, rörelsefärdighet och förmåga att hantera redskap kräver också ett visst mått av muskelkondition, uthållighetskondition och rörlighet, vilket gör att utvecklingen av dessa egenskaper stöder också inlärning av motoriska färdigheter.  

Balansförmåga  

Balansförmåga innebär förmågan att upptäcka förändringar i kroppsställningen och att snabbt och exakt anpassa sig till dessa förändringar genom lämpliga korrigerande åtgärder. Att kunna stå på ett eller två ben, stanna och glida är väsentligt för balansförmågan.

Man kan träna balansförmågan till exempel genom att röra sig i olika terränger med olika redskap eller genom att uttrycka musik. En enkel motionsuppgift kan försvåras genom att man minskar stödytan (till exempel genom att balansera på en gymnastikbänk eller på en smal bom) eller genom att man lyfter kroppens tyngdpunkt (till exempel från en knästående position till att stå på tå). Man måste ständigt öva balansförmågan. 

I vardagen kan man utveckla balansförmågan till exempel genom  

• cykling
• sparkcykling
• genom att hoppa från sten till sten eller från stubbe till stubbe.  

Balansförmågan utvecklas genom de motionsformer där kroppen kontrolleras i olika ställningar. Sådana motionsformer är till exempel:  

• skateboarding
• skridskoåkning
• skidåkning
• utförsåkning och snowboardåkning
• gymnastik
• gymträning
• musik- och dansaktiviteter. 

Rörelsefärdigheter  

Rörelsefärdigheter innebär kroppens förmåga att röra sig i olika riktningar, på olika sätt och i olika utrymmen. Att gå, springa, hoppa och klättra är väsentliga rörelsefärdigheter.  

Mångsidiga rörelsefärdigheter gör det möjligt att röra sig på flera olika sätt. I takt med att rörelsefärdigheterna utvecklas blir det också lättare att förstå rörelserytmen. Ett växande barn borde göra olika typer av småhopp, hopp eller skutt, eftersom de stärker skelettet och musklerna.

Man kan utveckla rörelsefärdigheter i vardagen till exempel genom 

• gårdsspel
• att hoppa rep eller hoppa hage
• simning
• att röra sig i naturen.  

Rörelsefärdigheter utvecklas genom de motionsformer där man rör sig antingen på plats eller från en plats till en annan. Sådana motionsformer är till exempel: 

• dans
• friidrott (inklusive löpning, längdhopp, höjdhopp)
• skridskoåkning
• skidåkning
• parkour
• utförsåkning och snowboardåkning
• gymnastik. 

Förmåga att hantera redskap   

Förmågan att hantera redskap innebär förmågan att hantera föremål, ställningar och redskap som boll och klubba. Hanteringsfärdigheter inkluderar till exempel förmågan att skuffa, dra, rulla, snurra, kasta, fånga, sparka, slå, studsa och driva.

Förmågan att hantera redskap gör det möjligt att hantera redskapet, till exempel bollen, främst med händer och fötter. Utvecklingen av hanteringsförmågan kräver samarbete mellan sensomotoriska färdigheter och de är därför en av de mest krävande motoriska uppgifterna för eleven. För att fånga bollen krävs det till exempel att bollen först lokaliseras från omgivningen, varefter den egna rörelsen anpassas till bollens hastighet och riktning. Målet är att eleven skulle varje dag utmana sin förmåga att hantera redskap med olika uppgifter  

I vardagen kan man utveckla sin förmåga att hantera redskap till exempel genom

• gårdsspel och gårdslekar
• pilkastning
• att kasta frisbee
• att kasta bollen med en kompis eller familjemedlem.

Hanteringsfärdigheterna utvecklas genom de motionsformer som kräver hantering av olika redskap utöver den egna rörelsen (boll, klubba, fjäder, frisbee). Sådana motionsformer är till exempel:  

• tennis och padel
• badminton
• frisbeegolf
• bordtennis
• baseboll
• innebandy
• fotboll
• ishockey och rullhockey
• bowling.