Ordnande av förskoleundervisning och återhämtning från coronaepidemin fr.o.m. 1.1.2022

Coronaepidemin kan på många sätt ha inverkat på barnens möjligheter att delta förskoleundervisningen och småbarnspedagogiken, samt på hur verksamheten har ordnats under det senaste läsåret. Då det nya läsåret börjar lönar det sig att föra diskussioner om den exceptionella situationen, att utbyta erfarenheter och att skapa en känsla av samhörighet och gemenskap. Man behöver utgående från den lokala situationen bedöma hurdan planering som behövs för återhämtningen från coronaepidemin.

Anordnaren av förskoleundervisning ansvarar för att förskoleundervisningen och stödet för barnets växande och lärande samt elevvården inom förskoleundervisningen ordnas i enlighet med lagstiftningen och grunderna för förskoleundervisningens läroplan samt den lokala planen. Utbildningsstyrelsen rekommenderar att anordnaren av förskoleundervisning planerar vilka åtgärder som behövs på lokal nivå för att stödja återhämtningen från coronaepidemin. På lokal nivå kan man också göra upp en separat plan för återhämtningen eller inkludera planen som en del av enhetens verksamhetsplan. 

I planeringen av återhämtningen från coronaepidemin ska man beakta till exempel följande aspekter:

•  Hur ska man i den lokala planeringen till exempel ta hänsyn till följande: anordnaren av förskoleundervisning, verksamhetsenheten och den enskilda medlemmen av personalen samt barnet och vårdnadshavaren?
•  Hurdan information behövs som stöd för planeringen?
•  Hur samlar man information om hur coronaepidemin har påverkat olika grupper, till exempel barnen, personalen?
•  Hur involveras och hörs barnen, personalen och vårdnadshavarna?
•  Hur behandlar man coronaviruset i förskoleundervisningen och hur utbyter man erfarenheter av coronatiden?
•  Hur kan man med hjälp av planeringen stödja och bygga upp tron på framtiden?
•  Vilka olika insatser behövs med hänsyn till olika grupper eller ur ett regionalt, lokalt eller den enskilda enhetens perspektiv?

Utifrån erfarenheterna från coronatiden kan man utveckla verksamheten och undervisningen inom förskoleundervisningen till exempel genom att utarbeta verksamhetsmodeller 

•  för att stödja barnens välbefinnande
•  för att identifiera barnens behov av stöd och stärka det individuella stödet
•  för att stärka barnens förutsättningar att lära sig
•  för att inkludera digital kompetens och digital pedagogik som en del av förskoleundervisningen
•  för ett konsekvent ledarskap vid verksamhetsenheten inom förskoleundervisning och för att stödja personalen.

Speciellt viktigt är det att även i fortsättningen använda sig av de digitala lösningar som visat sig fungerande under coronatiden. Det vore viktigt att höra personalens, barnens och vårdnadshavarnas erfarenheter av vilka lösningar som har fungerat bra och vilka som har främjat kommunikation och växelverkan. På samma gång ska man fästa uppmärksamhet vid lösningar som inte har varit lika fungerande och överväga om de ska användas i fortsättningen. Som hjälp vid planeringen av hur det lönar sig att vidareutveckla barnens och personalens digitala färdigheter kan man använda sig av de beskrivningar av digital kompetens som utarbetats inom ramen för utvecklingsprogrammet Nylitteracitet.
 

En central följd som epidemin har konstaterats ha är dess inverkan på lärandet. Med epidemins konsekvenser för lärandet avses här brister i lärandet som epidemin av olika orsaker har medfört för barnet, till exempel på grund av att barnet eller läraren har varit frånvarande, situationen i hemmet har varit osäker eller genomförandet av stödet för barnet har varit bristfälligt. Konsekvenserna för lärandet kan vara omfattande eller endast beröra vissa delområden av barnets lärande. De kan beröra till exempel barnets arbetssätt, kompisfärdigheter eller utvecklingen av barnets språkliga färdigheter. Bristerna i lärandet kan ge sig uttryck i form av inlärningssvårigheter, osäkra arbetssätt, rastlöshet eller att barnet förlorat glädjen över att lära sig. Med tanke på barnets fortsatta välbefinnande och lärande är det viktigt att åtgärda coronaepidemins konsekvenser för lärandet. Att upptäcka svårigheter och utmaningar i ett tidigt skede samt att svara på barnets stödbehov är viktigt även ur ett nationalekonomiskt perspektiv.

Det är bra att i början av hösten fästa uppmärksamhet vid att stödja gemenskapens samhörighet och gruppbildningen. Det är bra att ge tid för anpassningen till den nya situationen och att reservera tid för gemensamma aktiviteter. Tillsammans med barnen kan man skapa och repetera regler som berör trygghet och samvaro.

I olika undersökningar som gjorts under coronaepidemin och i den offentliga debatten har man lyft fram en oro över epidemins inverkan på barnens välbefinnande och i synnerhet på deras psykiska hälsa. Med epidemins konsekvenser för välbefinnandet avses i det här sammanhanget faktorer som hotar barnets psykiska, sociala eller fysiska hälsa och som kan bero på olika saker. Konsekvenserna för välbefinnandet kan också ha att göra med situationer där man inom förskoleundervisningen har varit tvungen att förändra sina verksamhetssätt på grund av epidemin. Coronatiden kan ha medfört en känsla av otrygghet för en del barn då till exempel samvaro med andra och fritidsaktiviteterna har minskat och upplevelserna av ensamhet och utanförskap har ökat.

En situation som har pågått i över ett år är en lång tid i barnens upplevelsevärld och den tiden har på ett betydande sätt förändrat deras liv. Upplevelserna är ändå individuella. Barnens möjligheter att få stöd för sin utveckling och sitt lärande och välbefinnande kan ha försämrats till exempel på grund av en längre tids frånvaro eller svårigheter att få stödtjänster. Även familjerna har olika resurser att stödja barnen. I det här skedet kan det vara utmanande att särskilja vilka av barnens eventuella problem eller ökade behov av hjälp som specifikt beror på coronaepidemin. 

Barnens välbefinnande blir till i deras vardagliga miljö. Personalens uppgift är att identifiera barnens individuella behov som berör lärandet och välbefinnandet och att svara på dem i rätt tid. Den exceptionella situationen kan också ha gett upphov till nya, fungerande verksamhetssätt, till exempel att man mer än tidigare använder visuell kommunikation med vårdnadshavarna.

När läsåret inleds är det viktigt att ta hänsyn till följande aspekter:

• Fäst uppmärksamhet vid det individuella välbefinnandet och deltagandet i fråga om varje barn i förskoleundervisningen. Barnens behov av stöd och eventuella följder som de exceptionella arrangemangen har haft ska följas upp och utvärderas, i synnerhet i fråga om barn som har varit borta längre perioder eller som redan tidigare har behövt mera stöd för sin utveckling och sitt lärande, eller lärandet i svenska/finska som andraspråk.
• Lärarna och den övriga personalen är i en nyckelposition i synnerhet när det gäller att upptäcka problem i ett tidigt skede och att stödja välbefinnandet. Det är särskilt viktigt att barnen blir individuellt bemötta, känner att de blir uppskattade och att de får positiv och uppmuntrande respons.
• Det är viktigt för alla att samhörigheten och gemenskapskänslan stärks. Man ska planera och komma överens om verksamhetssätten för det gemenskapsfrämjande arbetet tillsammans med personalen och även ta hänsyn till att barnen och vårdnadshavarna får vara delaktiga. 
• Det är bra att i varje grupp fästa uppmärksamhet vid barnens emotionella och kommunikativa färdigheter samt vid att stödja gruppbildningen och skapa en positiv gruppdynamik.
• Det är bra att systematiskt stärka barnens fysiska aktivitet och sörja för att de rör på sig tillräckligt.
• Med valet av arbetssätt kan man öva de sociala färdigheterna och kompisfärdigheterna samt främja barnens grupptillhörighet. 

I förskoleundervisningen ska man följa upp barnens frånvaro och enligt behov ska man tillsammans med vårdnadshavaren diskutera frånvaro som väcker oro. Man ska fästa uppmärksamhet vid om ett barn har rikligt med frånvaro eller deltar oregelbundet i förskoleundervisningen och diskutera situationen med vårdnadshavarna. I sådana här situationer kan det finnas orsak att inleda en kartläggning av behoven av stöd, åtgärder inom den individuella elevvården eller att intensifiera undervisningen i svenska/finska som andraspråk för barnet. 

Det är möjligt att barn som hör till en riskgrupp, eller barn som har en familjemedlem som hör till en riskgrupp, har varit borta en längre tid från förskoleundervisningen och småbarnspedagogiken. När situationen med coronaviruset möjligtvis lättar är det möjligt att igen delta i förskoleundervisningen. Det är bra att påminna vårdnadshavarna till barn som varit borta från verksamheten på grund av coronaepidemin, att barnen är välkomna att delta i förskoleundervisningen. Vid återgången till undervisningen kan barnen ha behov av stöd för lärandet eller elevvårdens tjänster.
 

Det gångna läsårets exceptionella undervisningsarrangemang kan ha medfört utmaningar i lärandet hos många barn med invandrarbakgrund. Även då den exceptionella situationen upphör behöver man fortfarande fästa uppmärksamhet vid kommunikationen och interaktionen med familjerna till barn med invandrarbakgrund. Efter ett exceptionellt läsår behöver man stödja i synnerhet de barn som har något annat modersmål än undervisningsspråket, eller som inte har kunnat få stöd hemma på grund av att till exempel vårdnadshavarna inte har tillräckliga kunskaper i svenska eller finska.

Det är bra att tillsammans med lärarna som undervisar barnen med invandrarbakgrund diskutera brister i lärandet eller ifall barnet har haft stor frånvaro. Om ett barn som en följd av coronatiden har brister i kunskaperna i svenska eller finska, borde undervisningen i språket intensifieras.
 

En aktiv kommunikation med familjerna till barnen i förskoleundervisningen stärker tilliten till förskoleundervisningen och dess kvalitet. Det är bra att även tillsammans med vårdnadshavarna diskutera erfarenheterna av coronatiden och höra deras synpunkter på hur förskoleundervisningen lyckades under coronaepidemin. Det är möjligt att man inte har kunnat hålla föräldrakvällar och -möten på grund av epidemin, och därmed har kanske kontakten med vårdnadshavarna minskat.

Det finns många olika lämpliga sätt för att sköta kommunikationen och informationen och det lönar sig att välja dem med hänsyn till vårdnadshavarnas önskemål och respons. Man kan förnya och utveckla kommunikationen mellan förskoleundervisningen och hemmen till exempel genom att utnyttja distansmöten eller digitala föräldrakvällar som eventuellt tagits i bruk under coronatiden. Många digitala kommunikationssätt är enkla att använda och planerade så att de inte ska ta mycket tid av förskoleundervisningens personal eller av vårdnadshavarna. Visuell kommunikation på lätt svenska stärker möjligheterna i synnerhet för flerspråkiga familjer och familjer med invandrarbakgrund att följa med och förstå målen för förskoleundervisningen samt ge respons. Det är också fortfarande viktigt med direkt kommunikation i samband med fysiska möten. 

Texten har uppdaterats 17.6.2021. Texten har kompletterats med en länk  till Utbildningsstyrelsens svenskspråkiga webbinarium inför höstterminen 2021.

Texten har uppdaterats 30.12.2021.