Svenska som andraspråk och litteratur

Text: Jan Hellgren, specialsakkunnig, Utbildningsstyrelsen

Den senaste läroplansreformen i den grundläggande utbildningen (LP2014) ledde till stora förändringar i grunderna för svenska som andraspråk. Förutom att kommunikationen och delområdena tala, lyssna, läsa och skriva fick en helt ny tyngd i grunderna, gavs lärokursen de facto också ett nytt namn. Den heter inte längre svenska som andraspråk utan svenska som andraspråk och litteratur. Efterleden visar att lärokursen inte bara handlar om språkfärdigheter, utan om delaktighet i en större språklig, litterär och kulturell gemenskap.

Fem delområden inom svenska som andraspråk och litteratur

I läroplansreformen delades målen, innehållet och bedömningen i lärokursen svenska som andraspråk och litteratur in i fem delområden:

  • att kommunicera
  • att tolka texter
  • att producera texter
  • förmåga att förstå språk, litteratur och kultur
  • att använda språket som stöd för allt lärande.

Vad förstås med ”texter”?

Det som kallas ”texter” i läroplansgrunderna ska förstås i ljuset av det vidgade textbegreppet och tanken om kompetens i multilitteracitet, d.v.s. som ord, bild, ljud och olika slags multimodala kombinationer och teckensystem. Betoningen på att tala, lyssna, läsa och skriva visar att språk ses som ett socialt, funktionellt och framför allt mångfacetterat fenomen. I bästa fall ger bredden i denna språksyn otaliga möjligheter för undervisningen, inte minst för elever med invandrarbakgrund.

Svenska som andraspråk och litteratur finns inom läroämnet modersmål och litteratur

I LP2014 finns lärokursen svenska som andraspråk och litteratur inordnad i läroämnet modersmål och litteratur tillsammans med sammanlagt 12 lärokurser, bl.a. svenska och litteratur, samiska och litteratur och teckenspråk och litteratur. För den konkreta undervisningen innebär den här samordningen att lärokurserna svenska som andraspråk och litteratur och svenska och litteratur ligger nära varandra på flera punkter. Lärokurserna har bl.a. en gemensam språkpedagogisk grund och syn på hur olika språk och kulturer berikar varandra i dagens mångkulturella samhälle.

Vilken elev ska välja lärokursen svenska som andraspråk och litteratur?

Valet av lärokursen svenska som andraspråk och litteratur ska grunda sig på en helhetsbedömning. Utgångspunkten är att elevens modersmål är något annat än svenska, finska eller samiska. Lärokursen kan också bli aktuell om elevens språkfärdigheter är bristfälliga inom ett eller flera områden och inte räcker till för att eleven ska kunna delta i den dagliga kommunikationen och i skolarbetet som en jämbördig medlem i skolgemenskapen, eller om elevens kunskaper i svenska i övrigt inte räcker till för studier enligt lärokursen svenska och litteratur. Det står i LP2014 att elever med invandrarbakgrund i stället för lärokursen svenska och litteratur kan undervisas i svenska som andraspråk och litteratur helt eller delvis. ”Helt eller delvis” betyder att det finns olika möjligheter att arrangera studierna.

Språkstödjande arbetssätt är avgörande

Eftersom studierna i svenska som andraspråk och litteratur bottnar i ett språkligt underläge hos eleven, är olika språkstödjande arbetssätt avgörande för framgång i studierna och i skolarbetet överlag. Vi har ofta enskilda elever med invandrarbakgrund som studerar enligt lärokursen svenska som andraspråk, men som sitter i undervisningsgrupper där majoriteten av eleverna får undervisning i svenska och litteratur. Det är inte lätt, men viktigt att differentiera undervisningen och bedömningen så att praktiken för eleven med invandrarbakgrund verkligen är förankrad i läroplansgrunderna för svenska som andraspråk och litteratur. Många lärare som undervisar elever i svenska som andraspråk är osäkra när det t.ex. gäller bedömningen av elevernas språkkunskaper och färdigheter. Vi har så få och ofta bara enskilda elever med invandrarbakgrund i våra undervisningsgrupper att det kan vara väldigt svårt att fånga upp nivån på en enskild elevs språkkunskaper.

Bedömning av elevens kunskaper

I LP2014 finns det för svenska som andraspråk tydligare än tidigare angivna mål, föremål för bedömning och kunskapskrav för vitsordet åtta i bedömningen i slutet av årskurs 6 och årskurs 9. Det är samtidigt viktigt att bedömningskulturen i svenska som andraspråk inte lägger alltför stor tyngd på t.ex. summativa skriftliga prov utan bygger på en mångsidig och flexibel syn på bedömning. En mer formativ bedömning ger utmärkta möjligheter att se elevernas kunskaper som en lång och mångfacetterad process, snarare än som en kedja av provtillfällen då kunskaperna ska mätas och redovisas. Det är viktigt att känna till möjligheten att det ända till slutbedömningen i årskurs 9 är möjligt att ge verbal bedömning i betyget för elever med invandrarbakgrund. För övrigt är det viktigt att bedömningen är mångsidig och flexibel och tar fasta på elevens förutsättningar och möjligheter att visa sina kunskaper och färdigheter. Går det inte att visa vad man kan och vet på svenska, så kanske det går på något annat språk.

Den europeiska referensramen ses numera som ett hjälpmedel

När de nya läroplansgrunderna konstruerades ville man tona ned användningen av den europeiska referensramen för språkbedömning i svenska som andraspråk och litteratur. Referensramen ingår därför inte längre i läroplansgrunderna som en del av normen med explicita kriterier och målsättningar. Den finns i stället publicerad som ett hjälpmedel för kartläggning och bedömning av växande språkkunskaper på webbplatsen https://www.oph.fi/sv

Kontakten kolleger emellan är viktigt

Eftersom vi överlag har en konstant brist på material och redskap för undervisningen är det viktigt att hålla kontakt med kollegor i andra skolor som kanske råkar ha erfarenhet av kloka arrangemang och känna till bra läromedel och redskap för t.ex. bedömningen.

Eleven som en del av skolan och samhället

Det är viktigt att lärokursen svenska som andraspråk och litteratur inte behandlas lösryckt ur ett större sammanhang utan som en del av skolan och samhället som helhet. Undervisningen för elever med invandrarbakgrund borde utgå från genomtänkt språkstödjande arbete och kollegialt samarbete. Att ställa frågor kan vara en bra utgångspunkt för verksamheten: Hur tar vi i skolan hänsyn till elever med invandrarbakgrund i alla läroämnen och i skolarbetet överlag? Har vi möjligheter att ordna undervisning i elevens eget modersmål? Stödjer vi eleven så mångsidigt – också t.ex. i handledningen – att eleven garanteras jämlika förutsättningar för lärandet? Tar vi fasta på elevernas kulturella bakgrund och språkliga färdigheter som en resurs?

Skolan stöder elevens flerspråkighet

Undervisningen för elever med invandrarbakgrund har som särskilt mål att stödja elevernas flerspråkighet och utvecklingen av deras identitet och självkänsla. Målet är att eleverna får förutsättningar att utvecklas till balanserade och aktiva samhällsmedlemmar. Elevernas bakgrund och utgångsläge, såsom modersmål och kultur och hur länge de bott i Finland, ska beaktas i undervisningen. Flerspråkiga elever ska uppmuntras att använda de språk de kan på ett mångsidigt sätt under lektionerna i olika läroämnen och i den övriga verksamheten i skolan. Enligt Finlands grundlag har alla som bor i Finland rätt att upprätthålla och utveckla sitt språk och sin kultur. Därför ska eleverna i mån av möjlighet ges möjlighet att få undervisning i sitt eget modersmål.

Ge eleven både språkligt stöd och särskilt stöd då det behövs

Vid sidan om undervisningen i svenska och möjligtvis i elevens eget modersmål, ska eleverna även vid behov ges stöd inom andra områden av lärandet för att garantera jämlika förutsättningar för lärande. För en invandrarelev kan man utarbeta en plan för elevens lärande som kan utgöra en del av elevens integrationsplan. Enligt lagen om grundläggande utbildning har eleven rätt att under hela den grundläggande utbildningen vid sidan av läroplansenlig undervisning få handledning och tillräckligt stöd för lärande och skolgång genast när behov uppstår. Bristfälliga kunskaper i svenska får dock aldrig vara orsak till ett beslut om särskilt stöd. Det kan emellertid vara svårt att skilja språksvårigheter från egentliga inlärningssvårigheter, bl.a. för att de tester som används oftast baserar sig på språkliga uppgifter. När man försöker kartlägga eventuella inlärningssvårigheter kan det därför vara viktigt att samarbeta med t.ex. elevens lärare i det egna modersmålet.

Skolan ska stödja uppskattningen av olika språk och kulturer

Skolan är ingen isolerad ö i samhället utan ska präglas av mångfalden i samhället. Varje elevs språkliga och kulturella identitet är värdefull och ska stödjas på ett mångsidigt sätt, heter det i LP 2014. Tanken gäller inte enbart elever med invandrarbakgrund, målet är större än så: att stödja flerspråkighet och försöka få alla elever att värdesätta olika språk och kulturer. Här finns det plats för all den kunskap som de elever som tillhör olika språk- och kulturgrupper, deras vårdnadshavare och samfund har om naturen, levnadsvanor, historia, språk och kulturer inom det egna språk- och kulturområdet. Verksamhetskulturen i skolan borde byggas upp på ett sådant sätt att alla elever – oavsett om de har invandrarbakgrund eller inte – kan känna sig accepterade och respekterade i skolgemenskapen.

I finlandssvenska skolor finns goda förutsättningar att stödja flerspråkighet

När det gäller undervisning av elever med flerspråkig och tvåspråkig bakgrund torde vi faktiskt ha en hel del erfarenhet och språklig medvetenhet i Svenskfinland som vi inte riktigt tar vara på. Eftersom många elever i våra finlandssvenska skolor har en två- och flerspråkig bakgrund borde det åtminstone i teorin finnas en beredskap att hitta kloka språkstödjande undervisningsmetoder för elever med annan språklig och kulturell bakgrund.

Svenska som andraspråk och litteratur och de andra läroämnena

I denna sammanfattning har vi velat betona att det i praktiken är ytterst viktigt att lärokursen svenska som andraspråk och litteratur inte isoleras från de övriga läroämnena och verksamheten i skolan. Det är inte meningen att en enskild lärokurs ska ansvara för att utveckla och stödja elevernas språkfärdigheter. Att bemästra undervisningsspråket svenska och språket i de olika läroämnena stöder allt lärande och är därför en angelägenhet för hela skolan. Det gäller för lärarna att försöka hitta kontaktytor mellan svenska som andraspråk och de olika läroämnena. I LP2014 står det skrivet klart och tydligt: ”I en språkmedveten skola är alla vuxna både språkliga modeller och språklärare i det läroämne de undervisar.”

Vad är en språkmedveten skola? Det är i bästa fall ypperlig omgivning för både lärarna och eleverna som arbetar med lärokursen svenska som andraspråk och litteratur.

Bilaga

Här under finns den här sidans brödtext som pdf.

Bilaga